En tanke att reflektera kring, så här på söndagseftermiddagen när jag avslutar en hektisk vecka med förberedelser för en ännu mer hektisk vecka (det blir nog inte mycket skrivet här på några dagar). Neville citerar Business Week som drar en logisk, självklar och i dag nödvändig slutsats.
It’s not enough to build a hub in Second Life or create a profile on MySpace.com. It’s time to shift your focus away from trying out every high-tech platform that comes across your in-box.
Instead, home in on your customers. Almost every demographic group you can think of is engrossed in the Web these days, and users are getting smarter about their tools. It won’t take long to find the consumers who care about what you’re doing—and tune in to what they’re doing.
Utan tvekan har webbens nya möjligheter blivit intressanta för många företag och organisationer den här våren. Lite av ett genombrott för ”webben 2.0”. Men risken finns då alltid att det blir ett verktygsfokus — så på sistone har jag allt oftare försökt få människor att ta ett steg bakåt. Strunta i Second Life. Strunta i bloggar. Strunta i YouTube.
Det handlar om att skapa nya och starkare relationer. Ur ett avsändarperspektiv innebär det att kommunicera
- personligt
- informellt
- öppet.
Varken mer eller mindre. Kan du göra det med brevduvor, fine. Även om det nu för tiden nog är billigare att starta ett community än att sköta ett duvhägn.
Inte nog med att det är billigt att köpa ett community/bygga nåt i SL nuförtiden, det är också enklare att fokusera på och fixa verktygen än att ändra sättet att kommunicera på. Därför är det viktigt att sådana här inlägg kommer, som rotar ner och hittar till essensen. Bra inlägg kort sagt.
Håller helt med. Det handlar ju också om att titta på sin målgrupp. Var finns de? I Second life? Ja, då kanske företaget ska fundera på en närvaro där, men oftast är det andra platser som kunderna kretsar kring. Jag tjatar om transparens och öppenhet hela tiden och det är precis som du säger en fråga om attityd och inte teknik. Låt oss missionera det budskapet framöver! 🙂
Jaha. Finns det inte en möjlighet att det är den nya tekniken och de nya ”webb 2.0”-fenomenen som möjliggör öppen kommunikation?
Jag menar, är det inte lite enklare att ha en diskussion via en syndikerad blogg än via brevduvor? Hur kan kommunikation vara personlig och trovärdig om den inte går att ifrågasätta eller svaras på (så som jag gör nu)?
Givetvis ska man inte bara springa in och hoppa på alla möjliga nya verktyg bara pga en ”hype”, men jag måste ändå säga att för mig och mina kunder är det viktigt med diskussionen som tillhandahålls av kommentarerna på YouTube. Det är de som är grejen. (Och kanske att det är mer sannolikt att bilder/filmer visas – men det är en annan sak.) Det är viktigt att besökarna känner att de kan delta i företagens blogg.
För mig så är en stor majoritet av alla ”hypade” verktyg på något sätt användbara (med SL som tydligt undantag), men bara om man gör det konsekvent och genomtänkt. Jag säger åt mina kunder att kommunicera ”personligt, informellt & öppet” via dessa kanaler, och det fungerar alldeles utmärkt.
David,
jag ser också mängder av situationer där de nya verktygen är eller kan vara användbara. Och självklart är t.ex. en blogg mer ”möjliggörare” än brev eller kundtidningar.
Men de nya verktygen är inga ”skapare” av personlig, informell och öppen kommunikation.
Du påstår inte det, så här går jag inte i polemik med dig. Jag går nog snarast i polemik mot den attityd jag mött allt oftare på sistone. ”Vi vill ha en öppnare kultur och ska starta en blogg på intranätet”.
Det kan inget verktyg leverera. Verktyget bekräftar nog snarast den kultur som redan finns och utmaningen är att förändra kulturen. Visst kan olika verktyg vara användbara i den processen men det är en annan process än att starta en blogg.
Och det jag gillade med citatet ovan är just perspektivet att man kanske inte ska starta något alls. Man ska kanske i första hand söka upp de platser – i dag ofta på nätet – där kunder/medarbetare/medborgare redan finns. Exempelvis på YouTube, precis som du säger, vilket inte behöver betyda att man själv startar ett filmprojekt.
Nu håller jag helt och hållet med! 🙂
Uppsökandet utav målgruppen måste ju styra kanal / medie, och väl där (oavsett om det är brevduvor eller Twitter-ström) ska man vara öppen, personlig och informell.
En sak jag skulle vilja lägga till listan, men som jag inte kan komma på något bra svenskt uttryck för är att man ska ”embrace feedback”. Speciellt negativ feedback, i min mening. Men det är nog få redo att göra.
”Embrace feedback” är bra och ligger mycket väl i linje med att ha en öppen kommunikation. Som du noterar, lätt att säga men måhända svårare att faktiskt leva upp till.