Bland det svåraste med att skriva en blogg eller ett väldigt frekvent nyhetsbrev är att efter ett uppehåll finns det liksom inget bra läge att komma igång igen.
Man kan förstås göra en sammanfattning av det som hänt. Man kan starta med en smäll och ta fram den där lysande texten som legat sparad. Man kan låta tröskeln bli så hög att man struntar i det.
Sen kan man — som jag nu gör — utsätta sina läsare för en text helt utan meningsfullt innehåll. Dess enda syfte är att hyvla bort tröskeln.
Sagt och gjort.
Känner igen det. Jag försöker hitta någon sorts sug efter att börja skriva på Researcher.se igen men det finns fan inte…
Välkommen tillbaka och hoppas du haft en fin semester!
Medhåll på svårigheterna, och medhåll deep.ed om suget. Jag brottas med det själv just nu.
Jag är ute i solen en vecka till, så tar du god tid på dig att hyvla bort tröskeln.
Bra hyvlat!
Personligen brottas jag nog inte så mycket med bristande lust utan snarare bristande kreativitet. Är helt enkelt inte inne i de tankegångar som ger näring åt skrivandet (ingen vill nog höra min syn på avgörande frågeställningar som hur många levande människor det kan finnas kvar i Midsomer…)
Niklas – klart att du ska fortsätta skriva. Du har i vart fall en trogen läsare här. Och samma med dig Lotta.