Webbkommunikation för företag och myndigheter är inte längre (bara) en fråga om vad vi kommunicerar på vår egen webbplats. En av de tydligaste trenderna just nu är vikten av att finnas där människor vi vill nå redan finns. Spräng ramarna, släpp sargen.
Kommer att tänka på detta eftersom jag håller en kurs (”Kvalificerad redaktör”) i dagarna. För varje gång blir det allt tydligare hur aktuell uppmaningen att bryta loss är.
Vi har förstås Electrolux sociala pressrum som använder Flickr och YouTube för att distribuera bilder och video. Webbstrategi beskriver hur Glocalnet startat en kundservice på Facebook. På samma sajt blev jag i kväll inbjuden till Naturskyddsföreningens kampanj Ta ditt klimatansvar.
Staten spränger ramarna
Och det är inte bara företag eller opinionsbildande organisationer. Det statliga verket för näringsutveckling, NUTEK, har också brutit sig loss. De engagerar sig i diskussionen på startaeget.se.
Till detta kommer förstås mer eller mindre nya tekniska möjligheter som RSS, gadgets, widgets, Web Services som alla har det gemensamt att de möjliggör publicering av innehåll/data från en webbplats på andra webbplatser (eller rakt in i läsarens dator).
Det finns kort sagt hur många exempel som helst. I de enskilda detaljerna upplevs de nog inte alltid som omvälvande. Men den stora bilden är inget annat än omvälvande.
En bra webbredaktör har alltid omvärldsbevakat. En bra webbredaktör i dag bidrar till omvärlden och inser att kommunikationsansvaret går långt bortom gränsen för den egna domänen.
Instämmer. Omvärldsbevakning inom webbområdet är inte längre bara att tanka in, det gäller även att vara aktiv och pumpa ut när man besöker andra webbar i sin yrkesroll.
Det är bara lite utmattande att allt tar tid. Underhålla en grupp på Facebook, kanske finnas på Second Life, delta i diskussioner på denna och andra webbplatser, samtidigt som man själv redan har för få nyhetsproducenter i sin egen organisation och kämpar för att sökmotorn ska få en egen redaktör på några procent… Någon som har mer än 24 timmar på sitt dygn? 🙂
Fredrik,
Ditt grundläggande budskap att finnas där målgruppen finns håller jag med dig om. Och det är givetvis på många fler ställen än företagets/myndighetens webbplats. Däremot skulle jag säga att det gäller att tänka till ordentligt innan man som myndigheter eller välrenommerat företag syns i stor omfattning på något webbforum någon annan äger. Drabbas forumet av en skandal blir annars även myndigheten/företaget drabbat genom kopplingen till forumet. Precis om att ett varumärke drabbas negativt om det sponsrat en artist som blir inblandad i en skandal.
Lars, självklart har du en poäng men det är nog viktigt att inte övertolka styrkan i ”kopplingen”. Den är ju en skala med många steg – allt från att vara med i diskussionen som vilken besökare som helst till mer ambitiösa samarbetsformer.
Ju mer ambitiöst och officiellt deltagandet blir, desto viktigare blir det att vara vaksam. Men om du företräder kommunens barnomsorg och t.ex. besvarar enstaka frågor i en diskussion på ett pappa-forum löper kommunens rykte knappast några större risker.
Jag talar alltså inte om avtalade samarbeten och fleråriga sponsringsupplägg i första hand. Tvärtom, faktiskt. Jag tror att kraften är betydligt större om ett företag/en myndighet engagerar sig på en mer vardaglig nivå.
Risken kommer ändå alltid att finnas att myndigheten kan ge legitimitet åt tvivelaktiga forum genom att delta flitigt i diskussionerna där. Skulle det exempelvis vara ok att som myndighet delta i diskussionerna även på ett sönderspammat forum fullt av förtäckt reklam? Just en myndighet är ändå något som ofta står för en stor trovärdighet. Det jag menar är att det visst är bra att även myndigheter deltar i diskussionerna runt om på webben. Men att man som representant för en myndighet faktiskt har en skyldighet att vara varsam med vad man legitimerar genom sina inlägg.