Allt innehåll är inte lika viktigt. Det finns sidor på ett stort intranät du som redaktör kan strunta blankt i. Det tar emot men någon annan framkomlig väg finns inte.
Den ”fundamentalistiska” synen på ett intranät — som många predikat men ingen levt efter — är att allt innehåll måste vara av hög kvalitet. Det är en vacker tanke som går att motivera. Men i praktiken blir effekten rakt motsatt den avsedda.
Eftersom allt innehåll kräver jobb, granskning och diskussioner blir inget innehåll granskat, redigerat och diskuterat ordentligt.
Strävan efter hög, genomgående kvalitet leder till halvtaskig kvalitet också på det allra viktigaste innehållet.
CM Briefing är inne på samma tankegång och jag vidareförmedlar gärna deras förslag till alternativt angreppssätt:
- establishing multiple content standards, explicitly targeted at different types of information
- focusing reviews and improvements on the highest-value content
- making it as easy as possible for authors to meet minimum standards
- working closely with key authors to help them deliver the best possible content
- letting go of any desire to ’control’ content publishing across the whole intranet
Resultaten i denna rapport verkar ha mycket gemensamt med hur jag jobbar med IBMs intranät. Vi skiljer ju på artiklar, webcasts och resurssidor som skapas, redigeras och ägs och det det material som användare skapar i tex, bloggar, wikis, mediabibliotek och diskussionsforum.
Det jag tycker är viktigt är att man dels är tydlig med källan, så att användaren vet vilken typ av material hon eller han tar del av, och dels att man har en bra sökfunktion som gör det möjligt att hitta information oavsett var på intranätet den ligger. 🙂
Intressant att höra. Du understryker min erfarenhet när det gäller att ge olika typer av material olika krav, nämligen tydligheten. Det är ok att behandla sidor olika men då måste det framgå.