Per Axbom vill ställa sig upp och skrika ”Det finns ingen jävla 3-klicksregel!”. Jag ställer mig bredvid och förstärker volymen.
Som Per konstaterar finns det en massa konstiga ”regler” om informationsstruktur. Inbillade maxgränser för menyalternativ och, den värsta av dem alla, 3-klicksregeln.
Vi talar alltså om missförståndet att inget innehåll ska vara längre än 3 klick bort från förstasidan. Pers synpunkt är att det
…är skräpkunskap av den värsta sorten för den tar fokus från vad det är som är viktigt.
Jag menar att det är värre än så.
Inbillningen tar fokus från det som är viktigt OCH är direkt kontraproduktiv. Den som har mycket innehåll kan helt enkelt inte bygga en så grund webbplats. Det ger en oprioriterad webbplats där allt är (i stora drag) lika viktigt.
Och där allt innehåll är lika viktigt är inget innehåll riktigt viktigt.
Navigationen, innehållet längs vägen och de klick besökaren gör ska övertyga henne om att hon är på rätt väg. Misslyckas du med detta är 2 klick för mycket. Lyckas du kan hon klicka 3 gånger, 3 till och…
Det som flest människor behöver oftast ska det vara minst klick till. Det som få människor behöver sällan kan det få vara många klick till. En ganska simpel effektivitets-värdering, helt enkelt.
Apropå maxgränser i menyer: Denna ”sanning” har större verklighetsgrund. Men det går inte en definitiv gräns vid en viss siffra. Tänk snarare ”ju färre desto bättre”. Dock inte så få att navigationen blir otydlig. Inga gränser, inga regler alltså. Bara grundregeln — testa med dem som ska använda sajten.
Nog finns det regler alltid. Massor av regler. Eller åtminstone riktlinjer. Principer. Sak samma. Många av dem är bra. Ex ”Call to action” av Bryan & Jeffrey Eisenberg. Men ”3-klicksregeln” låter onekligen absurd.
Kristofer, håller inte med om att regler och riktlinjer är ”sak samma”. En riktlinje eller princip erbjuder en önskad riktning, ungefär som att försöka begränsa antalet menyval till det minsta möjliga.
En regel (3 klick, högst 7 menyval etc.) är fördummande. Regler är att våldföra sig på verkligheten. Så jag vidhåller – det finns inga regler. Däremot finns det kunskap och erfarenhet att luta sig mot. Och framförallt finns insikten att hur strukturen faktiskt fungerar måste testas.