Intranät lider fortfarande av svårigheten att hitta. Det anser i varje fall ansvariga för svenska intranät som svarat på en enkät om sina utmaningar. Men det är inte den enda bristen. För lite resurser plågar många intranät.
Web Service Awards har frågat 246 intranätansvariga i olika typer av organisationer om hur de uppfattar sina intranät. En av de bärande slutsatserna handlar alltså om resurser — och WSA konstaterar att problemet är större för intranät än för webbplatser.
De resursbrister vi sett i tidigare undersökningar kring förvaltningen av webben är ingenting jämfört med hur det ser ut kring intranäten, säger Pierre Du Rietz.
Jag är inte förvånad. Intranäten är styvmoderligt behandlade — trots att det för många organisationer är enkelt att visa hur intranätet kan leverera minst mycket nytta som en bra webbplats. Och i dag är det knappast en fråga om antingen eller. Båda sajterna måste vara bra.
Bra struktur måste inte kosta mycket
Sen handlar inte allt om resurser. Det måste finnas kompetens också. Att bara 43 % tycker att deras intranät är välstrukturerade beror på båda delarna, menar jag.
Effekterna av detta är tydliga. Det finns en direkt koppling mellan svårigheten att hitta och att intranätet på 4 av 10 arbetsplatser (och nu är jag förvånad) inte upplevs underlätta det dagliga arbetet.
Ett intranät kan vara mycket. Det bör vara mycket. Men om det inte är ett redskap för det dagliga arbetet är det inget. Vi borde vara längre komna än så här.
Kvalitet kostar, däremot
Siffrorna nedan talar för sig själv. Där jag inte riktigt accepterar att resursbrist förklarar alla problem köper jag fullt ut att kvalitetskontroll har ett direkt samband med tid. Hur många företagsledningar skulle acceptera att försäljningsavdelningen hade denna nivå på sin kvalitetssäkring?
Året då medarbetaren släpps in?
50 procent planerar att göra en större förändring av sina intranät under 2009. Det är positivt och uppenbarligen helt nödvändigt.
De flesta planerar att strukturera om innehållet och utveckla nya funktioner.
De nya ”funktionerna” ger också hopp. Ifall ansvariga genomför det de planerar kommer vi att se mycket spännande hända det närmaste året. Det blir kanske året då Intranät 2.0 bryter igenom.
- Användargenererat visuellt innehåll planeras av 51 procent
- Kommentarer/reviews (48 procent)
- Blogg (41 procent)
- Wikis (27 procent)
Jag tror att många organisationer har en enda tjänst avsatt för intranätet. Då är det svårt, för att inte säga omöjligt, att ha den kompetens som kräva för att kunna driva ett intranät framåt på bra sätt. Let’s face it – ett intranät behöver egentligen:
— en roll för contentunderhåll (och ett nätverk av lokala producenter)
— en roll för struktur- och interaktionstänket
— en roll för statistisk analys
— en roll för teknisk förvaltning
— en roll för sökmotorunderhåll
— en roll som ansvarig för tjänsterna (integrationer)
…och några roller till.
Jag menar inte att alla dessa är heltidstjänster, men de är olika hattar som omöjligen kan passa på en och samma person. Det är varken möjligt tidsmässigt eller kompetensmässigt. Därför tror jag att intranätansvariga säger att det är resursbrister.
Du har förstås helt rätt, Jesper. Men eftersom det – för de allra flesta – är en illusion att få en sådan organisation till sitt förfogande måste man fråga sig ”Vad är kärnan, vad måste vi i varje fall göra riktigt bra?”
Där menar jag att just navigering / ”findability” är en dimension där man helt enkelt inte kan frånsvära sig ansvaret, även om man är i princip ensam. Därmed inte sagt att en person klarar det själv men man kan driva frågan med de resurser (interna/externa) som går att skrapa ihop.
Jag håller med dig, i dagsläget är det ofta inte möjligt att ha en sådan bemanning.
Men jag är hoppfull inför framtiden. Jag tror att allt fler organisationer kommer att börja se sina intranät som verksamhetskritiska system som håller ihop organisationens centrala tjänster och verksamhetskristiska informationsflöden.
Ett steg för att komma dit kan t ex vara att bli bättre på att räkna hem investeringarna när man bygger tjänster. Jag tror också att en väg är att sluta sälja in intranätet som förlängning av peronsaltidningen och börja tala om det som ett verktyg för stöd, styrning och effektivitetshöjning.