En liten – kanske lärorik – anekdot om hur företag bevakar Twitter och om hur ett företag med 140 tecken lyckades knyta mig lite närmare till sig.
I förra veckan testade jag två olika tjänster för webbkonferenser, WebEx och GoToMeeting. Övertygad om att resten av världen ville veta att jag gjorde det nämnde jag jämförelsen på Twitter 😉
20 minuter senare svarade en konkurrent till de båda tjänsterna att jag borde kika på deras lösning också. Det är inget företag som aktivt följer mig utan uppenbarligen en konkurrentsökning som gett resultat.
Deras svar var sådär, ärligt talat. Det var ett varumärke som svarade, ingen person. Hade jag inte tyckt att det var lite kul (första gången någon marknadsförde sig till mig på Twitter) hade jag kanske blivit lite bister.
En timme efter min statusuppdatering höjer sig försäljningsförsöken en nivå. Ytterligare ett företag tipsar mig om sin produkt. Men nu genom en riktig människa, Anthony. Dessutom med bra argumentation. Här blev jag positivt inställd och kan inte föreställa mig att jag skulle blivit sur ens om detta varit vardagsmat. Jag startade ju ämnet själv, kan man säga.
Och jag surfade över och kollade hans erbjudande.
Det verkligt imponerade svaret kommer dock, ytterligare några timmar senare, från ett av de företag vars tjänst jag självmant testade. David från GoToMeeting hör av sig, tackar för intresset och erbjuder sig att besvara eventuella frågor eller kommentarer.
Det är bra marknadsföring. Enkelt. Personligt. Inbjudande. På mitt initiativ.
Tror jag väljer GoToMeeting. Hoppas att David menade allvar med sitt erbjudande den dag jag faktiskt har en fråga.
Tack för bra inlägg.
Vad tycker du är den optimala twitteridentiteten för ett företags räkning? Personligen tycker jag att ett företag kan ha en support-identitet där bakomliggande personer/avdelning är transparent. Poängen är att företaget bryr sig och att de är transparenta.
När det gäller sälj – som i ditt fall – håller jag med om att det ska vara en person. Blir stelt och frånvarande annars.
Jag håller med dig – om det handlar om support, som användaren självmant vänder sig till är det ok med en ”varumärkesfasad”. Men i de flesta fall måste företagen walk the talk, dvs vara personliga i ett personligt sammanhang.
Får jag vara fräck och länka till Fredik Wass som skrev i ämnet för några veckor sedan?
http://korta.nu/c552
Jag tror det finns en rädsla hos ansvariga på företag att låta en person representera företaget på nätet. Rädsla för personkopplingen? Rädsla för att ”tappa kontroll”? Märkligt, för det är personer som representerar företaget; i alla sammanhang. Ju.
Underbart. Så lätt det är för företagen som är lite ”vakna”. Som du säger Fredrik så vill du ju faktiskt att dem ska kontakta dig, du hade ju för tillfället ett stort intresse av att hitta det bästa verktyget. Personligare kan inte reklamen bli, om man ens ska kalla det reklam. Företagen som kontaktade dig gjorde dig en tjänst. Du slapp leta mindre själv.
Underbart inlägg.