Underskatta inte ordets makt. Genom att beskriva dina kollegor som ”anställda” — på intranät och i annan intern kommunikation — säger du i praktiken att du betraktar dem som boskap. Den verbala örfilen levererar Wedge.
‘Employee’ is a cold, blunt word, with little respect or value attached to it. (…) In the average company, we are all employees, so it makes no sense to verbally separate the ‘author’ or the Directors from other people. We’re all employed. Plus, we are people first and employees second.
Låt mig direkt erkänna att jag själv använt ordet ”anställda”. Fast jag har allt mer gått över till ”medarbetare”. Kan inte påstå att jag medvetet tagit så tydlig ställning som Wedge gör men hans poäng är klockren. Det sista ett effektivt och värdeskapande intranät ska göra är att skapa distans.
If you want to replace all instances of the word ‘employees’ with ‘colleagues’ or ‘people’ you’ll make a vast difference to the tone of your internal articles. Only contractual messages should refer to people like cattle.
En anställd gör något mot ersättning. Det är klart och tydligt. Medarbetare innefattar ett ställningstagande där man tillsammans jobbar för ett gemensamt mål. Ofta används ”medarbetare” i ett missriktat försök att skapa en gemenskap där ingen finns. Stora företag har inte samma mål som sina anställda. Då får det omvänd effekt tycker jag.
Jag håller inte med om din verklighetsbeskrivning, Danne. Inte fullt ut i varje fall. Visst finns det företag där ledning och medarbetare inte arbetar mot gemensamma mål – men det är icke fungerande företag.
I alla välmående företag, och i de företag som vill utvecklas, finns det en strävan mot att samla hela organisationen för att jobba mot ett gemensamt mål. En del i det arbetet är hur relationen mellan ledning och övriga ser ut. Och en del i det arbetet, i sin tur, kan mycket väl handla om hur man uttrycker sig.
Att slå fast att stora företag inte har samma mål som sina anställda är helt enkelt inte sant. Du faller där för en schablon.
Företagsledare inser idag att medarbetarna är en viktig, avgörande resurs. Som medarbetare vill man vara en del av något man gillar.
Är alla där? Självklart inte. Vilket gör betydelsen av just det som posten handlar om stor.
Det är just det. Ofta används ordet, inte för att beskriva verkligheten, utan en önskad verklighet. Jag håller med dig om att i ett väl fungerande företag så jobbar merparten av de anställda mot samma mål som ledningen. Så fungerar det sällan i stora företag/koncerner, oftare i mindre.
Därför tycker jag att användningen av ordet medarbetare respektive anställd är mindre viktigt. Betydligt viktigare är hur ledningen verkligen ser på och behandlar sin personal. Kanske ännu viktigare är hur personalen uppfattar att ledningen ser på sin personal.
Håller fullt ut med om att handling är viktigare än ord. Däremot tror jag faktiskt att hur handlingarna beskrivs och därmed uppfattas spelar en stor roll för handlingarnas framgång. Sen säger det sig självt att det är en process som är större än (men som också innehåller) enstaka ordval.
Det intressanta är att ord får den innebörd de ges. Användning av ett positivt ord som åtföljs av en negativ handling, eller används i ett negativt sammanhang, ändrar sakta den upplevda betydelsen av ordet.
Därmed är ordet i sig mindre viktigt. Viktigare i det här sammanhanget är attityd och faktiska handlingar runt användningen av ett ord.
Andra exempel där man, enligt min åsikt, i onödan försöker beskriva något i mer positivt bemärkelse är när man går över från ”städerska” till ”lokalvårdare” och från ”kalhygge” till ”föryngringsyta”. Den värsta omskrivningen är väl kanske från Irak-kriget då man från USA:s sida ofta talade om en ”uppmjukning av fronten”. Dvs man bombade ihjäl så mycket Irakiska soldater man kunde. Det sista exemplet kanske var lite väl långt från den här diskussionen men intressant likaså.
Ingen av ovan omskrivningar ändrar faktiska förhållanden och de nya orden får till slut samma negativa (eller positiva) laddning som de ursprungliga.
Så med andra ord tror jag vi är överens om att ord och handling måste följas åt. Annars blir det fel.