Google News fortsätter att skapa oro bland dagstidningar, nu senast DN. Men de borde kanske i stället fundera på hur många marknadsöppningar de utan fajt låtit andra exploatera.
Google News bygger på en enkel idé. Samla ihop nyheter från hela världen, erbjud en översikt med algoritm-baserad nyhetsvärdering, låt besökarna välja nyhetskälla och läsa vidare på källans webbplats. Tydligen lägger Google också in enstaka annonser på översiktssidan (även om de inte alltid dyker upp, än så länge).
För DNs politiske redaktör Peter Wolodarski är detta ett bekymmer. En orsak som bidrar till pressens ekonomiska kräftgång världen över.
Affärsidén är lika lysande som The Pirate Bay – man tjänar pengar på någon annans arbete utan att det kostar något. Men modellen förutsätter att det finns andra som är villiga att stå för notan.
Kopplingen till The Pirate Bay är illvilligt oseriös med tanke på hur stora skillnaderna är. Hade jämförelsen varit rättvis skulle TPB bara väglett människor till 5 minuter av en film eller 15 sekunder av en låt. Därefter skulle de som ville se eller höra mer skickats till film- och musikbolagen och där exponerats för bolagens affärsmodell. I deras fall att köpa eller hyra, i dagspressens fall att visa annonser.
Dessutom, som Mikael Zackrisson på VA skriver, det står DN fritt att säga ”nej tack” till Google. Vilket förstås vore publicistiskt självmord med tanke på hur många (annonsläsande) människor Google skickar till DN.
Så Wolodarski gör en numera både gammal och tjatig tankevurpa. Men jag tycker att diskussionen blir extra intressant i dag, på grund av Robert Scoble som ovetande om att DN fått hack i skivan pekar på det verkliga problemet.
Dagstidningarna har bjudit nya aktörer på alla möjligheter. På allt det som tidningarna i kraft av sin position borde dominerat.
Tidningarna har bjudit marknaden för publikens fotografier (Flickr). På deras små, nära och personliga nyheter (Facebook). På eftertextannonser (Craig’s List, Blocket), geografisk visualisering (Google Maps) och så vidare.
What is their latest giveaway? Crowd-sourced news. I visit Twitter Search every day to find out what is “hot news.” That’s something I used to look at newspapers and older media for (radio, TV) but Twitter is just plain better at telling me what is trending.
Förändringsobenägna redaktörer borde läsa listan. Inte minst för att den följs av en lista med möjligheter som tidningarna inte har gett bort. Än så länge.
Det är på sätt och vis komiskt att DN klagar på att någon annan exponerar deras artiklar och gör dem sökbara. Jag prenumererar på Economist som jag får varje lördag. Samtidigt har jag en prenumeration på DN. Två dagar efter att Economist har publicerats kan du läsa destillat av tidskriftens artiklar i DN, oftast utan hänvisning till källan. Om någon ambitiös journalist velat tillföra en svensk knorr kan det ibland ta tre dagar. Vilket beteende tycker ni är mest betänkligt?