Under två dagar har jag varit ordförande för en intranätkonferens. För dig som inte kunde vara med kommer här en kort sammanfattning av de — åtminstone enligt mig — viktigaste lärdomarna.
Jag hade själv förmånen att inleda konferensen Intranät 2.0 och verksamhetsportaler som arrangerades av Ability Partner. En av de dimensioner jag tryckte på var konflikten mellan komplexitet och enkelhet.
Intranäten växer, medarbetare skapar allt mer innehåll själv och förväntningarna stiger på att vi ska kunna göra ”allt” på intranätet. Detta ökar komplexiteten. Samtidigt blir medarbetarna allt mer kräsna. Google har sedan länge satt standard för sökningar, Skatteverket visar hur tidigare komplexa processer går att fixa med ett sms och det utan konkurrens vanligaste kravet på ett intranät är ”Gör det lättare att hitta”.
Några gyllene lösningar på problemet fick vi inte, förstås. Det finns inte en enstaka lösning. Men det fanns en större insikt om problemet än vad jag sett på tidigare konferenser. Och även en mognad. Där ”personalisering” tidigare kastats ut som lösningen med stort L var betydligt fler skeptiska till hur långt man kan nå.
På åtminstone ett nybyggt intranät var personaliseringen/segmenteringen mindre omfattande än vad som ursprungligen planerades. Det blev helt enkelt för… komplext. Självklart förekommer anpassning beroende vem som använder intranätet. Då framförallt i form av roll, funktion eller geografi.
Mikrobloggen rusar fram
Om praktikfallen och publikens intresse är en värdemätare på vad som just nu är hetast vinner mikrobloggar (inte minst Yammer). Företag som använder mikrobloggar, det vill säga statustjänster, kunde visa på konkreta nyttoeffekter. Flera som inte kommit igång hade det högt på att-göra-listan.
…men inte förbi intranätens klassiska grund
Nytt och hett är kul. Lika kul är det att konstatera hur vissa saker aldrig(?) förändras. Igen fick vi bekräftat att ett intranäts allra mest grundläggande uppgift är att koppla samman människor. Där det från början måhända räckte med en telefonbok ställs högre krav idag. Men uppgiften är den samma: Vem gör vad? Hur får jag tag på henne?
På tal om gamla godingar. Vet inte om det var en tillfällighet men mejlvolym var ett högre prioriterat problem än på många år. Kanske för att intranätens utveckling äntligen börjar peka på alternativa sätt att nå varandra.
Sök har blivit professionellt
Eller det börjar åtminstone professionaliseras. Många tänker på allvar kring sök — och exakt lika många tycks ha nått slutsatsen att det är dags att kavla upp ärmarna. Sök handlar inte om teknik. Det handlar om manuellt arbete, om detaljerat arbete, om löpande arbete. Det faktum att vi hörde om två nyanställda Search managers och en utannonserad tjänst av samma slag är ett tecken i tiden.
Behov och effekt? Nja.
Om jag får vara besviken på något så är det att för lite fokus ligger på användarnas behov och hur väl de blir lösta. Det byggs fortfarande intranät baserat på lite workshops, typ. Det räcker inte. Not good enough. Extra glädjande då att två organisationer i detalj beskrev hur de arbetade från behovsidentifikation till utvärdering. Det går att göra. Det måste göras.
Var du där? Vilka guldkorn plockade du med dig hem?
Jag ser ett antal intressanta punkter ovan:
– Mikrobloggarna: Har flera ggr uppfattat behovet av att veta vad andra (individer/avdelningar) gör och varför de inte sprider denna information. Verkar som ett smidigt sätt att förmedla detta på.
– Kontakter/telefonbok: Läste nånstans att detta fortfarande klassades som en ”killer app” eftersom ofta handlar om att ha tag kollega som man inte har nummer/mail till. Jag var med på et hörn i ett projekt där vi utökade detta till att även inkludera enklare cv och personliga bloggar mm. Ökade intresset och kunskapen om kollegorna väsentligt.
– Sök: Bra sök är bra. Dåligt fungerande sök – tillför mer problem än skapar nytta…
Bara några tankar från min sida. Tack för att du delade med dig av dina reflektioner!
/ Per
Hej!
Jag var inte där, men är nyfiken på vilka två organisationer som i detalj beskrev sitt arbete från behovsidentifikation till utvärdering. Kan du berätta vilka det var?
/Kajsa
@Kajsa: Ja, jag kan åtminstone säga vilka det var – Tetra Pak och Malmö stad. Detaljerna i hur de gjort är svåra att gå in kortfattat. Men de hade jobbat på lite olika sätt, dock med samma fokus på framförallt identifieringsfasen.
Jag representerade Malmö stad och har åtminstone ambitionen att stycka upp mitt föredrag i delar och skriva om det på http://intranatgruppen.wordpress.com/ under vintern. + allt vi nu tänker sätta igång och göra i vår kommun. Medvinden är en fullkomlig storm just nu! 2010 är officiellt dubbat till intranätåret hos oss.
I övrigt, bra sammanfattning, Fredrik.
Citat: ”På åtminstone ett nybyggt intranät var personaliseringen/segmenteringen mindre omfattande än vad som ursprungligen planerades. Det blev helt enkelt för… komplext.”
Intressant – personalisering/segmentering ska ju egentligen vara till för att minska komplexiteten och klicken för användaren. Typ dölja de 90% som inte är viktigt för personen.
Jag kommer hela tiden till slutsatsen att personaliseringsfunktioner är för svåra att hantera för en vanlig användare. Otydlighet om hur man ställer in sin sida, ologiska kontroller (alltså ”knappar”), rädsla för att man missar info genom att man väljer, oro för att det inte går att nollställa om man gör fel osv.
Men vissa lyckas. Min absoluta favorit är http://www.bbc.co.uk. Så enkelt ska vi göra det i Malmö stad också!