Sökoptimering är inte bara en fråga för externa sajter. Också intranät kräver engagerade redaktörer som vill bli hittade.
Magnus Bråth tar upp den intressanta frågan om sökmotoroptimering för intranät (eller sökoptimering, som jag tycker är ett bättre ord). Tre av hans tips är grundläggande och bra: skriv bra titlar, bra rubriker och var beredd på att göra manuella förändringar av sökresultat om det behövs.
Särskilt det sistnämnda tipset är viktigt att understryka. Redaktionella tips — ”best bets” — är en metod som är klockren på intranät. Inte sällan finns det mycket information om det som är extra viktigt för organisationen. Produktinformation är ett typiskt exempel. Och i just situationer med mycket likartad information är livet svårast för en sökmotor. Just då kan också ett enkelt tips om den bästa sidan att utgå från vara djupt värdefullt.
Däremot är jag mindre övertygad om Magnus tips att tagga bilder. Jag skulle i stället peka på vikten av metataggen ”keywords”, det vill säga det dolda innehåll som Google tar liten eller ingen hänsyn till externt. Internt är sökmotorerna i princip alltid konfigurerade för att lägga relativt stor vikt vid innehållet i denna tagg — vid ”sökorden” som det brukar kallas.
Dessutom vill jag lägga till två ytterligare punkter:
- Viljan att bli hittad: Titta på snart sagt vilken Google-sökning som helst. Den kommer att toppas av sajter som vill vara där. Som (mer eller mindre) har ansträngt sig för att hamna där. Fråga dig sedan hur många gånger en lokal intranätredaktör frågat ”hur ska jag göra för att komma högre i intranätets sökmotor”? Det krävs alltså ett fokus på sökningar internt. Redaktörer som tänker på sina läsare, som funderar över ordval… allt det som ligger till grund för att exempelvis kunna skriva en bra titel.
- Rätt tekniska förutsättningar: Tråkigt, jag vet, men denna svårighet går inte att bortse från. Vad är intranätet? Är det innehållet i publiceringsverktyget? På filservern? I SharePoint-installationen? I SAP? I projektplatsen? All of the above? Allt för ofta är det vattentäta skott mellan dessa informationskällor/-typer, vilket i hög grad bidrar till känslan att ”på intranätet går det aldrig att hitta något”.
Du har förstås rätt att det är många system som använder meta-keywords. Jag ville ändå inte ta med den av två anledningar. Det är en ganska stor risk att det blir fel med keywords om det är många som publicerar material. Det är också en del som inte använder taggen och då blir det ju en massa extraarbete som inte är värt något alls.
Jag inser iofs att jag kanske skulle tagit med den i alla fall efter att ha läst din post.
Du har helt rätt i att man måste ta reda på om, och i vilken utsträckning, den sökmotor man har använder metataggarna. Det är vanligt på intranät men det gäller inte 100%.
Sen har du lika rätt i att metataggarna riskerar att bli hur konstiga som helst när redaktörerna bara får en ruta att klottra ner lite ord i (och så är det förvånande ofta). Det krävs åtminstone en redaktionell handledning. I komplexa organisationer är det ofta nödvändigt att gå ett steg ytterligare och skapa en nyckelordslista med gemensamma termer att utgå från.
När det gäller nyckelord, och mer generellt metadata i allmänhet, är min erfarenhet att den sällan blir riktigt bra om den inte används synligt på webbplatsen eller intranätet. Detta gäller t.ex. ofta nyckelord men också kategorier, där man i många system lägger en onödigt stor börda på redaktören att hålla koll på en mängd olika fält och inställningar.
Vi har med SiteSeeker varit involverade i många ambitiösa projekt där man i ett tidigt skede fokuserat väldigt mycket på t.ex. kategorisering, där vi känner att de råd som du (och vi) ger om t.ex. titlar och innehåll skulle ge betydligt högre utväxling.
För dokument tror jag dock att taggning kan vara en bra metod, men då bara om de alltså visas tydligt på själva webblatsen (t.ex. på ett ”försättsblad”) eller i direkt anslutning till en bild.