En lös tanke: För många av de intranät jag jobbat med har behovet — eller kanske nyfikenheten — att se vem som besöker kontoret just idag dykt upp. Det har i princip aldrig betraktats som affärskritiskt nog för att motivera en redaktionell insats. Men om folk gör det själv då, som på Foursquare eller Gowalla?

Positionsbaserade tjänster (Location Based Services) är konceptuellt enkla. Din telefon vet ganska exakt var du är. Alltså kan du få budskap baserade på din position eller leta efter service där du är. Du kan också berätta var du är med en knapptryckning på mobilen, det vill säga det som kallas ”checka in” på en plats.

Tjänsterna har funnits ett tag och fått engagerade anhängare och en del kanske oväntade möjligheter.

Detta fick mig att tänka på alla de workshops jag haft kring intranät där någon sagt ”det skulle vara bra att kunna se vem som besöker kontoret idag”. Så gott som alltid slås tanken ner av en kollega som säger ”ja, och vem skulle sköta det?”. Invändningen är relevant. Affärs- eller verksamhetsnyttan är inte så uppenbar att man kan be en receptionist ägna flera timmar om dagen åt sådana uppdateringar.

Men om man flyttade över Foursquare/Gowalla(-liknande tjänster) till intranätet? På samma sätt som Twitter födde Yammer? Känner du kanske till någon som redan gjort det?

Jag säger inte att det vore enkelt. Det finns en del parametrar att ta ställning till.

  • Ska alla besökare kunna checka in eller bara sådana som jobbar på företaget?
  • Bygga en egen applikation eller på något smart sätt utnyttja de tjänster som finns?
  • Räcker positioneringen internt eller finns det ett djupare informationsbehov? Skulle en positionering funka för sig själv eller kräva kommunikationsmöjligheter, exempelvis en mikroblogg?

Och framförallt – vad skulle nyttan vara? Jag har inte svaret. Men behovet uttrycks onekligen. Och finns det ett behov som är ekonomiskt försvarbart att möta uppstår inte sällan oväntade användningsområden.

Tänk dig ett produktutvecklingsmöte på ett svenskt HQ för ett globalt företag. Diskussionen kommer in på något som alla närvarande är osäkra på och som därför måste testas mot fokusgrupper i Sydamerika. Samtidigt är en trainee från Chile-kontoret på plats, visar det sig, och ett snabbt möte ger djupare kunskap och en bättre upplagd fokusgrupp. Eller så får jag äntligen chans att säga hej till den där kollegan som jag mejlat med i några år. Eller…

11 kommentarer

  1. Eller varför inte ha en egen basstation på kontoret som känner av när medarbetaren är i närheten och skickar sms till intranätet med info om att xx är på ingång? Modern variant av stämpelklocka. Fast jag vet inte om jag skulle vilja jobba på ett sådant ställe, förstås…

    Gilla

  2. Låter som en nobrainer. I tidernas begynnelse försökte vi faktiskt mecka ihop ett hänvisningssystem på Aftonbladet med inpasseringssystemet. Men det var snart 15 år sedan, så det föll på att ingen hade uppfunnit begreppet API 😉

    Idag hade jag inte tvekat en sekund att köra en LBS, eller kanske rent av Latitude, på företaget. Som du skriver, inte för kontroll utan för ren nytta. Det är ju vackert ju!

    Gilla

  3. Kan man inte operera in GPS-sändare i kroppen på alla medarbetare istället, det hade väl varit enklare? Vore väldigt bekvämt för mig som arbetsgivare att kunna se varje steg mina kära medarbetare tar.

    Gilla

  4. @Börje Tror du inte möjligen att du missförstått hela diskussionen? Att du typ missat det där med ”frivillighet” och att du inte förstår ”checka in” (vilken är en frivillig handling)?

    Gilla

  5. Jobbar på en lösning där man kan koppla t.ex. ett kontor till en FB page (funkar klart utanför FB också).
    Man kan se vem som är på kontoret löpande genom att personer checkar in och ut via EAN koder eller RFID.

    Se en konceptdemo på:

    Gilla

  6. @ Fredrik Problemet med den ”frivilligheten” du pratar om är att om man inte är frivillig till övervakning blir det lätt att man ses som suspekt, att man har något att dölja. Skuldbördan läggs på arbetstagarparten som måste urskulda sig om man vill behålla sin integritet och värdighet. Det är trevligt med innovativa lösningar, men man kan inte bortse ifrån att vissa arbetsgivare med stort kontrollbehov gärna skulle se olika nya ”sociala” IT-funktioner som ursäkt för mer övervakning av arbetstagarna.

    Gilla

  7. @Börje Jo, om man drar tanken till ”stämpelklockan” som Tomas skämtade om. Men det behov som jag ofta hört formulerat handlar om *besökare* – framförallt inom företaget. Dvs någon som vanligen jobbar i Kristianstad men idag är i Malmö. Att jag är på mitt jobb som vanligt är inte särskilt intressant (och skulle i en stor organisation skapa ett enormt flöde av incheckningar).

    Jag köper inte tanken att det skulle påverka min integritet eller värdighet att vara öppen med vilken plats jag arbetar på.

    Om jag skäms för att jag är i Malmö, eller jag inte borde vara där, då skulle jag ju inte heller våga visa mig i korridorerna?

    Så för mig handlar detta inte ett dugg om integritet. Vi talar ju faktiskt om arbetstid och den säljer vi till arbetsgivaren som därmed har rätt att veta vad vi gör med den. Företag och organisationer är inte till för arbetstagarna.

    Däremot tycker jag fortfarande att en sådan här tjänst ska bygga på frivillighet, och det framförallt styrt av relevans. Den dag jag är i Malmö och sitter nästan 100% av tiden i möten är det inte relevant ur ett socialt perspektiv att jag är där. Ingen kan ju ändå få kontakt med mig. Så själv skulle jag bara checka in om jag hade utrymme att prata med folk.

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.