Vårt sätt att lära påverkar kunskapsdelning

Kunskapsdelning är ett sällsynt hett ord. Det skrivs inte en intranätstrategi utan att ordet finns med dessa dagar. En gammal modell för inlärning borde kunna lära oss något om kunskapsdelning.

Seth Godin, denna eviga källa till klokskap och klargörande betraktelser, beskriver Dreyfus model of skill acquisition. Tydligen en idé som presenterades för 30 år sedan, men likt Godin tycker jag att den känns väldigt aktuell.

Kan det vara så att vi här ser en delförklaring till varför exempelvis sociala, kunskapsdelande intranät ibland blir en framgång, ibland ett misslyckande? Att olika organisationer har olika tyngdpunkt på ”var” medarbetarna för tillfället är? Jag har inte svaret men någonting i modellen känns uppenbart relevant i diskussionen.

Nåväl, här är Godins sammanfattning av de fem nivåerna vi kan befinna oss i när vi inhämtar kunskap.

1. Novice
–wants to be given a manual, told what to do, with no decisions possible

2. Advanced beginner
–needs a bit of freedom, but is unable to quickly describe a hierarchy of which parts are more important than others

3. Competent
–wants the ability to make plans, create routines and choose among activities

4. Proficient
–the more freedom you offer, the more you expect, the more you’ll get

5. Expert
–writes the manual, doesn’t follow it.