Interna sociala medier lyckas inte riktigt lyfta. En undersökning visar att bland både medarbetare och chefer är fler missnöjda än nöjda. Själv har jag inte gett upp hoppet. Interna sociala medier kan fungera — om vi glömmer bort dem.
I The Social Intranet Study är 28 % av de tillfrågade medarbetarna nöjda med sina interna sociala medier. 31 % tycker att de är dåliga eller mycket dåliga. Cheferna är snäppet mer kritiska med 35 % missnöjda. Eller möjligen besvikna på att det inte blivit mer, bättre, viktigare.
Nu ska resultat som dessa aldrig övertolkas. Vem vet vilka som svarat och hur deras erfarenheter ser ut? Samtidigt stämmer det med mina erfarenheter. Jag läste nyss igenom resultaten för en behovsundersökning jag genomfört i en offentlig organisation och mycket riktigt — sist på listan, typ, kommer de interna bloggarna.
Jag tror att James Robertson är en förklaring på spåren när han diskuterar hur fel ord som ”blogg” eller ”wiki” låter för många. De ger helt enkelt fel associationer för alldeles för många. Många som sett diskussionsforum genom åren har säkert samma negativa inställning till dessa, för att inte tala om hur fel det blir att tala om ”ett Facebook på jobbet”.
Egentligen tror jag att lösningen, för en sådan bör vi leta efter, är tydlig. Verktyg är nämligen aldrig intressanta. Inte för någon annan än dem som köpt och lanserat dem. Alla vi andra vill ha nyttan de förhoppningsvis ger.
Alltså ska vi se till att intranätet hjälper människor att göra det de behöver göra. För det kan de behöva många olika sorters stöd: Information, kommunikation, aktiviteter/tjänster, samarbete. Möjligheten att få svar på en fråga är guld i rätt läge. Men det betyder inte att jag spontant vill klicka på knappen ”Diskussionsforum”.
Så glöm verktygen. Integrera de sociala medierna i de processer intranätet ska stödja.
Du har rätt i att inte många ser ett behov av ”bloggar”. Om frågan istället är om man vill ha ”veckobrev från chefen” eller ”viktig info från chefen” blir nog svaret ett annat – och det passar ju bra att generera båda dessa två saker i en blogg.
Jämför med att fråga anställda om de behöver ett CMS. De behöver de minsann inte, tycker de antagligen. Däremot vill de t ex 100% säkert ha en sida för att ansöka om semester – gjord i ett CMS.
Frågan är vad man ska kalla ”tyckande” på intranätet, det som ofta hamnar i en blogg.
Olika inlägg från en blogg ska naturligtvis synas på olika ställen på intranätet, inblandat med övrigt material och med så lite tekniketikett som möjligt. Men om man även känner behovet av att samla alla inlägg i en intranätsektion måste denna sektion ha en etikett. (Måste man förresten kunna samla tyckadet? Ja, tycker jag. Det finns övertygande argument för det.)
Jag håller med om att ordet ”blogg” inte riktigt är användbart i Sverige. Dags att hitta en bättre svensk översättning ur det ursprungliga ”web log”. Det gäller att hitta ett ord/uttryck som vanliga anställda tar till sig och förstår. Kanske heter det ”tyckande”, ”dagböcker”, ”loggbok”, ”loggar”, ”åsikter”, ”kolumner”, ”anställda talar” eller ”debatt”? Jämför med ”nyheter”, ett ord som jag tror många förstår och som ger rätt förväntan på en viss sorts innehåll. Hatordet ”blankett” är också populärt, fast vi förståsigpåare menar ju att de egentligen är på jakt efter en ”aktivitet/tjänst”, ett ansöknings-/beställningsflöde som vi försöker elektronisera, i syfte att effektivisera…
(apropå det – är det inte dags att kollektivt stryka e:et i etjänster när vi pratar?)
E:et stryker vi direkt 🙂
Du ligger ganska nära Robertson i ditt resonemang, och han menar ju t.ex. att vi kanske inte ska göra det krångligare än det är och se det som en slags nyheter: en plats med regelbunden uppdatering där det går att kommentera.
Samtidigt tror jag faktiskt, även om det är en delvis annan diskussion, att just ”tyckandet” har fått en för stor plats bland de interna sociala medierna. Vete tusan hur många som egentligen är intresserade av tyckande — oavsett etikett. Jag tror mer på aktivitet kring ”sociala objekt”: presentationer, förslag… och självklart all den aktivitet som sker inom den begränsade gruppen.
Interna sociala medier kan säkert uppfattas som något vettigt om de byggs in från början. Lipstick approach, dvs lägga på sociala komponenter på ett från början icke fungerande intranät tror jag är dödsdömt. Snarare förvärrar det bara eländet.
Ta höjd för att medarbetare vill vara sociala i början så blir det rätt från början.
PS. Bra blogg Fredrik!