Fyra sätt att betrakta ditt intranäts namn

Chansen är ganska stor att ditt intranät heter Insidan (eller Inside). Det är åtminstone i min erfarenhet det allra vanligaste intranätnamnet. Men ska ditt intranät överhuvudtaget ha ett namn? Du har fyra olika vägar att välja på.

Intranetizen bjuder på en shootout för eller emot tanken på att ett intranät ska ha ett namn. Ganska underhållande men jag tycker att det är helt omöjligt att ta ställning till generellt. Den specifika organisationens tradition och kultur avgör, tror jag, om det är en god idé eller inte.

Dessutom är det inte så enkelt. Det är inte för eller emot och två tydliga alternativ. I förra veckan diskuterade jag saken med en kund som just går in i utvecklingsfasen för sitt nya intranät och vi kom fram till att det egentligen handlar om fyra alternativ.

Ren beskrivning

Någonting kommer folk att säga så ett namn har intranätet alltid. Inte sällan just ”intranätet”. Eller i ökande utsträckning ”Sharepoint”. Alternativet har fördelar. Varför krångla till det, liksom? Säg som det är. Nackdelen är att det blir väldigt operativt och tekniskt. Det är inte konstigt att en organisation som har ambitioner kring kultur- och varumärkesbyggande eller ett mer omfattande arbetsstöd känner sig obekväma med detta alternativ.

Utvecklad beskrivning

Detta är bubblaren just nu. Inte för att det är nytt. Intranät har länge kallats ”Företagswebben” eller ”Internwebben”, vilket ju ligger ganska nära den rena beskrivningen men tar den ett steg till. Det finns dock en pågående diskussion om att termer som dessa (inklusive ordet intranät) är så befläckade, närmast, att vi borde sluta använda dem.

På engelska är det begrepp som ”The Web Workplace” eller ”The Digital Workplace” som oftast dyker upp. Jag gillar tanken att beskrivande säga vad det är till för snarare än vad det är. Men på svenska är jag inte helt övertygad. Låter inte ”den digitala arbetsplatsen” lite töntigt?

Ytligt namn

Här hittar vi just Insidan. Och ett oändligt antal liknande namn: Connect, Infonet, vad-som-helst-Net, Gateway och så vidare. Detta är den enkla lösningen. Ett namn beslutas, kanske efter en namngivningstävling eller omröstning. Det blir vad det blir. Sen arbetas det in. Ofta är det kortare namn med färre stavelser än ”intranätet” och lite enklare, lite snabbare att säga.

Namnet upplevs som unikt och eget — att många intranät heter samma sak gör ju inget eftersom de flesta trots allt bara använder ett intranät. Det kräver ingen större kraft vid lanseringen och absolut inget upprätthållande arbete. Samtidigt kan man ju fråga sig hur stor skillnaden egentligen är gentemot beskrivningsalternativen? Är Inside mindre kallt och opersonligt än intranätet?

Namn med personlighet

Det finns intranät som inte bara får ett namn utan en hel personlighet. Ett av de mer välbeskrivna är Boris på staden Casey i Australien. Här kombineras namnet med en visualisering av en figur som sedan också finns med på intranätet (i deras fall till och med i nyhetsbilder). Jag har sett mindre ambitiösa varianter också där ett personnamn används för att ge lite mer känsla, lite mer närhet. Huruvida det fungerar går förstås alltid att diskutera.

Fördelen är just den potentiella närheten. Möjligheten att bära budskap på ett annorlunda och förhoppningsvis roligare sätt. Nackdelarna är två. För det första gäller det att kulturen är sådan att det går hem, och jag har sett många organisationer där ett sådant intranät skulle mötts av allt från oförstående blickar till hånskratt. För det andra kräver det mer jobb. Namnet behöver underhållas och det är givet att många undrar om det är värt det.