Webbtexter: För mycket fakta, för lite förståelse

Den här bilden, från Creating Passionate Users, säger väldigt mycket om de problem som finns i texter från företag och organisationer – inte minst i webbtexter, eftersom det är på webb och intranät som texter massproduceras idag.

”The big problems happen when the user wants and needs knowledge and understanding but gets only information. If information is a meaningful, useful organization of fact and data, understanding is about knowing how–and more importantly why–to apply that information to do something creative.”

Hellre kotlettfrilla än full med blingbling

Svenska språknämnden publicerade precis före årsskiftet sin nyordslista för 2004. Och det är ju tur att någon frontar den svenska språkutvecklingen. Annars skulle kanske kraften i det skrivna ordet drabbas av nånannanism. Fast det är klart, shobresvenska är en ganska kul utveckling. Bara inte vi som har för lite hår för en backslick blir örådiserade av kommande generationer servicebarn.

Bra/dåligt är inte vad du gillar/ogillar

Kritik är bland det svåraste finns – såväl att ge som att få. Särskilt när man arbetar med saker som inte har ett absolut rätt eller fel, till exempel texter och andra kommunikationsaktiviteter.

Vi kan alla ha nytta av bra tips på området och det får vi av Scott Berkun.

Jag gillar hans utgångspunkt: ”Idén om objektiva mått går emot allt vi vet om saker människan gjort. Att objektivt mäta hur bra eller dåligt något är skulle kräva inte bara att universum är objektivt, utan att alla människor i det är objektiva.”

Tro nu inte att han ogillar kritik och feedback. Tvärtom – han ger oss många värdefulla tips kring hur vi trots svårigheterna kan ge kritik på ett bra sätt. Ta reda på målen, bra och dåligt är inte det samma som vad du gillar eller inte gillar, fokusera på både bra och dåligt… Det är några av råden.

Bra innehåll ska belönas

Skulle du sätta säljaren att sköta bokföringen? Eller personalhandläggaren att sköta datasystemet? Naturligtvis inte. Ändå väljer de flesta organisationer att låta alla yrkeskategorier sköta informatörens arbete, särskilt på omfattande intranät. Alla ska kunna publicera.

Modellen är inte okomplicerad men helt nödvändig. Inget intranät skulle vara ekonomiskt försvarbart om det uteslutande krävde informationsproffs för att publicera. Men hur stödjer och motiverar man lokalredaktörerna bortom de inledande utbildningarna? Det finns en del tankar på detta och häromdagen kom jag att tänka på Gerry McGoverns råd: Pengar eller ego.

En offentlig organisation där jag utbildat 100-120 redaktörer i skrivandets konst hörde av sig. De kommer att instifta ett informationspris och först ut att tävla om priset är just webbredaktörerna. Jag kommer att gå igenom samtliga sidor och utse den skribent/avdelning som publicerat de bästa sidorna.

De positiva konsekvenserna av att våga göra detta är flera, tror jag. Det goda exemplet, möjligheten att påpeka än en gång vad som är ”bra” innehåll och det erkännande det innebär för vinnarna. Men det handlar om att våga. Det man säger är ju att olika människor är olika bra på att producera innehåll. Självklart, men samtidigt ett budskap som delvis går emot verktygsleverantörernas slogans. Alla kan publicera men blir det bra nog?

Tävlingen (och mer generellt, insikten att bra innehåll ska belönas) blir därmed betydelsefull. Den blir ett sätt att höja statusen på webb- och intranätsinnehåll. Nu väntar jag bara på att den vaktmästare, avdelningschef eller sekreterare som blir riktigt bra på att sköta sina intranätsidor också ska märka det i plånboken.

Svenska organisationer bra på webbinnehåll

Gerry McGovern är en outtröttlig förkämpe för bra webbinnehåll. Jag känner honom personligen och vet att han är kompetent och engagerad – han reser världen runt och är en respekterad föredragshållare. Men ur ett svenskt perspektiv är det gamla sanningar. Hans senaste artikel slår fast att webbredaktörer har en viktig position, och att administratörer/webmasters inte kan leverera det som krävs för en bra webbplats (d.v.s. effektivt innehåll).

Eftersom jag har stort förtroende för Gerry, är jag övertygad om att detta behöver sägas till hans publik. Men visst har vi passerat det stadiet sedan länge i Sverige? Det som var läpparnas bekännelse 1998-1999 är idag omvandlat till redaktörstjänster för alla stora webbplatser. Naturligtvis önskar varje kommunikatör mer resurser men webben drivs idag, i stort sett, professionellt av svenska företag och organisationer. Frågan är om det räcker för att resultaten ska komma? Och om vi förmår att driva utvecklingen vidare och behålla försprånget?