Att skriva för läsare med kognitiva svårigheter

Tanken på att hjälpa de läsare som behöver extra stöd är numera etablerad på webben. Tillgänglighet har uppmärksammats under många år, inte minst i offentlig sektor. Men fortfarande är det i praktiken fokus på funktionshinder som är enkelt identifierade — och det utesluter många människor.

Branschens experter och centrala informationsavdelningar brukar vara tydliga — att publicera tillgängligt handlar om betydligt mer än lite alt-texter och rätt kodade rubriker. Men i decentraliserade publiceringsorganisationer behöver man ofta bara ta steget ut från informationsavdelningen så hittar man uppfattningen ”tillgänglighet = skriva för synskadade”.

Så är det naturligtvis inte och WebAim lyfter nu fram vad du som webbredaktör ska tänka på för läsare med kognitiva problem eller lässvårigheter. Deras checklista är enkel och viktig.

  • Konsekventa val: Till exempel vikten av att navigationen fungerar på samma sätt över hela sajten.
  • Anpassningsbar: Text som går att ändra storlek på, färger får inte användas för att förmedla ett innehåll.
  • Kombinerat innehåll: Både video och text, ikoner tillsammans med text som tydliggör vad de betyder.
  • Fokus och struktur: Undvik distraktioner, hjälp läsaren att visuellt hitta det viktigaste på sidan, använda stilförändringar (om än försiktigt) för att fokusera läsandet.
  • Läsbarhet och språk: Håll det enkelt, var rakt på sak, ge sammanfattningar, säkerställ att typografin ger hög läsbarhet.
  • Orientering och felhantering: Var noga med instruktioner för exempelvis formulär, se till att besökarens aktiviteter blir bekräftade, erbjud olika sätt att hitta innehåll.
1 kommentar på “Ett ord gav dubbel effekt i webbformulär”

Ett ord gav dubbel effekt i webbformulär

På nätet är ”bra nog” inte bra nog. En liten ändring kan ge avgörande skillnader.

Per Axbom beskriver en fallstudie om hur ett företag genom att lägga till ett enda ord fördubblade andelen besökare som fyllde i och skickade ett webbformulär. Ett ord.

Nu var det visserligen ett ganska viktigt ord. Från att ha nöjt sig med att inte markera ett fält som obligatoriskt (det vill säga inte märkt med *) så skrev de ut ”frivilligt”.

Jag tycker att det finns två viktiga slutsatser att dra. För det första att på webben är det detaljerna som avgör. Och det gäller inte bara formulär. Det gäller i hög grad innehållet i sin helhet. För det andra att vi ska vara försiktiga att betrakta etablerade standarder som uppenbara för alla besökare.

Den lilla stjärnan (*) betyder ju att fältet är obligatoriskt. Utan stjärna — inte obligatoriskt. Det vet ju varenda webbarbetare. Men kanske inte varenda besökare, åtminstone inte de som besökte sajten i fallstudien. Vad gör du på din sajt som människor inte förstår. Trots att ”det ju är självklart”…?

7 sätt att skapa rätt resultat med dina texter

Att skriva så att rätt saker händer på din sajt — genom det som brukar kallas ”call to action” — kan vara det som gör sajten till en succé. Så viktigt är det. Och det är enkelheten som är avgörande.

För ett tag sedan skrev jag ”Hata information. Att skriva för webben är att skriva för effekt.” som ur strategisk synvinkel diskuterar betydelsen av att med texterna stödja det du, och förhoppningsvis besökaren, vill ska hända på dina sidor.

Nu ger en av Googles bloggar praktiska tips i samma anda. 7 ways to improve your call to action är inga nyheter men en nyttig sammanställning av saker en webbredaktör alltid måste ha i minnet.

Tipsen handlar bland annat om att

  • stödja själva agerandet med texten runtomkring
  • förtydliga nyttan
  • minska antalet val.

…och lite till, alltså. Läsvärt.

1 kommentar på “Ett enkelt språk är inte ett dumt språk”

Ett enkelt språk är inte ett dumt språk

Om du har två ord med samma betydelse att välja på, välj alltid det ord som flest människor förstår. Det betyder inte nödvändigtvis att din text blir lättläst men det motsatta valet närmast garanterar att din text blir svårläst.

Under ungefär 12 års tid har jag lett kurser i att skriva för webben. En fråga som med jämna mellanrum dyker upp är ”Ger inte ett enkelt språk en negativ bild av oss?” eller dess variant ”Har vi inte ett ansvar för att lära folk vad det egentligen heter?”.

Det handlar alltså om en känsla av att ett enkelt språk är fördummande.

Mitt svar är enkelt. Nej och nej. Att jag som läsare förstår en text kommer aldrig att ge något annat än en positiv bild av avsändaren. Och det är inte vår sak sak som webbredaktörer att bedriva språkundervisning.

Writing for the Web diskuterar frågeställningen snäppet djupare. Jag håller inte fullt ut med om deras slutsats att kommunikation är det yttersta målet. Kommunikation kan vara viktig men att stödja läsaren att göra det hon vill på sajten är överordnat. Bortsett från det sammanfattar de föredömligt varför ett enkelt, lättläst språk inte är något problem. Någonsin.

  • Faster to read because the text is almost always much shorter
  • Easier to understand because unnecessary complexity is removed from the text
  • Preferred by a wide range of readers, including those who are highly educated and used to reading complex material (including lawyers, believe it or not)!
1 kommentar på “Rätt plan för att migrera innehåll”

Rätt plan för att migrera innehåll

”Migrera” kan mycket väl vara ett av de farligaste orden inom webb- och intranätutveckling. Det låter ju så enkelt. Som en knapptryckning. Men att migrera på rätt sätt kräver en tydlig plan och viktiga beslut.

I den nyutkomna Web Site Migration Handbook (gratis) går David Hobbs genom hela processen att flytta en sajt till en ny plattform eller version. Jag har framförallt läst avsnittet om innehållsmigrering — och det slår fast många betydelsefulla sanningar.

Hobbs rekommendation utgår från innehållsinventeringen, det uppenbara och enda sättet att starta en migrering. Med inventeringen som grund kan du nämligen bryta ned innehållet i lämpliga delar och, som Hobbs säger, ta bort innehåll med hjälp av en ROT-analys. Översatt innebär analysen att du identifierar onödigt, trivialt eller ej uppdaterat innehåll.

Detta steg går inte att poängtera starkt nog. Här avgörs menar jag om migreringen lyckas eller inte. (Skit in, skit ut… du vet.)

Mer praktiskt handlar det om att sätta upp regler, skriver Hobbs och det är ett mycket bra sätt att uttrycka det. Hitta mönster som du kan använda. Det kan vara innehållets ålder, hur det används, vilket engagemang det väcker, vilken typ av innehåll det är. Syftet är att avgöra vad som kan flyttas automatiskt respektive manuellt — och faktiskt också påbörja identifieringen av vad som behöver skrivas nytt.

Bra tips. Men det viktigaste tipset får vi via nedanstående illustration ur migreringsboken. Ingenting är helt automatiskt. Självklart ska vi göra allt vi kan för att slippa klipp-och-klistra. Men allt kräver en redaktionell insats, om inget annat en manuell kvalitetssäkring (QA). Det är en insikt som är långt ifrån så självklar som den borde vara.

Alt
Processen för att migrera innehåll (Ur Web Site Migration Handbook)
4 kommentarer på “Intranättips: Markera vilka nyheter som kräver handling”

Intranättips: Markera vilka nyheter som kräver handling

Nyheter på ett intranät är av olika karaktär. Vissa kan intresserade läsa om de vill. Andra måste medarbetare faktiskt agera på. Att tydligt visa vilka nyheter som kräver en insats har visat sig vara framgångsrikt.

I förra veckan fick jag en kort visning av ett stort svenskt intranät. Redan vid en första anblick syntes något som är ganska ovanligt. Vissa nyheter skiljde sig nämligen delvis från de andra i den traditionella rubriklistningen. De var visuellt markerade och hade en etikett: ”Agera”.

Nyheter är inte "same, same". Kanske ska det synas?
Nyheter är inte "same, same". De kräver olika mycket. Kanske ska det synas?

Vad etiketten betyder förstår nog vi alla intuitivt, vilket är en del av poängen. I dessa nyheter finns det alltså något som kräver en åtgärd från läsarens sida — dags att godkänna semesterönskemål, attestera fakturor, planera utvecklingssamtal med chefen, uppdatera mina personliga uppgifter, bidra till en innovationstävling…

Etiketten och markören hade använts på en del av intranätet och blivit så framgångsrik — definierat som att fler gjorde vad de borde — att principen nu ska användas på fler delar.

Det kan tyckas vara en rätt obetydligt detalj men jag tycker att markeringen är intressant. För det första samspelar den väldigt väl med det slags miljö ett intranät är. En plats där vi utför saker.

För det andra visar det vikten av extrem tydlighet i den slags läsesituationer som vi ser på intranät. Vi har människor som ständigt återkommer, de kan miljön, de vill snabbt få hjälp med det som just nu är aktuellt för dem. Där kan nyheter mycket väl sorteras bort, särskilt om vi talar om stora intranät med flera olika nyhetslistningar (koncern, affärsområde, bolag, ämnen och så vidare).

Ett motargument skulle kunna vara att markeringen blir ett alibi för något som egentligen är ett dåligt redaktörskap. Det ska ju framgå av rubriken hur viktig nyheten är för mig, eller…? I teorin, ja. Men det är inte lätt att alltid skriva sådana rubriker och dessutom förutsätter teorin att rubriken alls blir läst. Och det kan vi inte alltid lita på.

8 kommentarer på “Hata information. Att skriva för webben är att skriva för effekt.”

Hata information. Att skriva för webben är att skriva för effekt.

Av allt det en webbredaktör måste tänka på är innehållets effekt det första och viktigaste. Du ska aldrig publicera innehåll utan att veta vad texten, videon eller bildspelet ska leda till. Du ska aldrig ”lägga ut information”.

”Våra besökare vill ha information”. Det är ett påstående som kommer reflexmässigt från många redaktörer på webb och intranät när de beskriver sin sajt och sina besökare.

Inget kunde vara mer felaktigt.

Information är bara ett medel, ett verktyg du kan använda. För självklart vill din besökare inte fylla på ett mentalt informationslager. Vi har aldrig vaknat och insett att vi just idag har för lite information. Och du vill inte — egentligen — att någon bara ska ta del av… ord.

Besökaren har ett syfte med att komma till din sida. Du har ett syfte med att publicera den. Men för att publicera en effektiv sida behöver du komma bakom syftet att få eller ge information. Du behöver svara på världens äldsta, enklaste och samtidigt svåraste fråga: Varför?

Vad ska de använda informationen till? Vad vill du att den ska leda till?

Du måste besvara frågan eftersom den har stor och avgörande betydelse för ditt innehåll. Med tanke på hur ofta detta inte fungerar på webbplatser och intranät idag skulle man kunna tro att det är svårt eller konstigt.

Det är det inte. Men om du tänker att du ”ska lägga ut information” är det omöjligt.

Detta innebär det att skriva för effekt

Du kan inte lägga ut information om era produkter. Du måste hjälpa läsaren att köpa dem — och vad det kräver varierar. Specifikationer, jämförelser eller prismodeller. Men kanske också insikten om hur andra kunder använt dem eller tryggheten att enkelt nå en produktspecialist hos er.

Du kan inte lägga ut information om utbildningar du erbjuder. Du måste göra det enkelt att fatta ett viktigt beslut. Självklart? Vad jag snackar om? Kolla hur Göteborgs universitet informerar om yrket marinbiolog utan att ens länka till hur man blir marinbiolog.

Du kan inte lägga ut information för medier. Du måste göra det enkelt och intressant att uppmärksamma er. Hur många pressmeddelanden hänvisar överhuvudtaget till relevanta delar av webbplatsen? Hur ofta länkar du till en viktig artikel som visar på betydelsen av det ni vill säga?

Du kan inte lägga ut information om elavtal. Du måste hjälpa mig att spara energi, pengar eller minska miljöbelastningen. Jag har aldrig i hela mitt liv velat ha ett elavtal. Men jag kanske vill ha något det skulle ge mig.

Du kan inte lägga ut information om… ja, du fattar. Poängen är att vad du ser att din läsare vill med informationen eller tjänsterna direkt påverkar ditt innehåll.

Läsarens syfte kan kräva överblick eller detaljer. Hon kan behöva kontaktuppgifter eller en författning. Bildmaterial eller rådata. Du kan aldrig ge allt — men du måste ge rätt.

Den som ”informerar” har en tendens att strunta i allt sådant. Den skyfflar ut det som ligger på skrivbordet. Informationen.

Hata var kanske en överdrift…

Jag hatar egentligen inte information. Jag varken hatar eller älskar information mer än jag hatar/älskar bildäck. De ska vara bra. Tysta. Se till att jag rullar bekvämt och säkert dit jag vill.

Men jag går inte ut till parkeringen för att bildäcken är där. Jag går till parkeringen för att stressa till Konsum eller kanske bara sakta köra mot solnedgången med musiken på hög volym.

Precis som information när den är som bäst ger bildäcken mig den effekt jag vill ha.

4 kommentarer på “Din startsida allt mindre viktig”

Din startsida allt mindre viktig

Andelen besökare på en sajt som överhuvudtaget ser startsidan minskar. Åtminstone om man ska tro statistik från några av världens största sajter. Utvecklingen ställer nya krav på dig som webbredaktör.

One of the largest websites in the world had 25 percent of visitors come to the homepage in 2005, but in 2010 only has 10 percent.

Detta skriver min vän och kollega Gerry McGovern, som också ger fler exempel på samma trend. Tyvärr kan han av sekretesskäl inte avslöja vilka företag och organisationer det handlar om men jag har gått igenom siffrorna med honom och kan understryka att det handlar om välkända, stora och ganska typiska organisationer.

Det finns alltså inget som tyder på att detta skulle vara knutet till någon bransch- eller företagsspecifik omständighet. Tvärtom — jag har sett samma tendens på flera andra sajter.

Stämmer det hos dig också? För om det vi ser verkligen är ett faktum får det långtgående konsekvenser.

Viktiga och framförallt positiva följder

En positiv konsekvens är att webbredaktören äntligen kan fördjupa den eviga diskussionen om vem som ska ”synas på startsidan”. När det inte är självklart att det är Platsen med stort P för det som är viktigast kan vi få en mer konstruktiv diskussion om var ett visst innehåll skapar mest effekt.

En annan positiv effekt är att det ställer högre krav på den som arbetar med innehållet. Att vara den som skapar sammanhang (”kontextualiserat innehåll”) är mer givande och mer värdefullt än att bara ha en riktigt bra del av sajten att arbeta med.

När jag tänker efter ser jag nog ingen betydande nackdel om startsidans genomslag minskar. Man skulle kunna oroa sig för sämre möjligheter till marknadsföring, vilket ju ofta är koncentrerat till startsidan (senaste produkten, viktigaste nyheten, etc.). Men allt detta går att göra på andra och bättre sätt.

Vad trenden ytterst visar vem som bestämmer på webben. Det är inte vi. Det är alltid besökaren. Hon bestämmer vad hon är intresserad av och hittar vägen direkt dit. Och kan den insikten accentueras av minskad besöksandel på startsidan är detta det bästa som kan hända oss.

17 kommentarer på “Google struntar i dina ”sökord””

Google struntar i dina ”sökord”

Metataggen ”keywords” fortsätter att vara den enskilt mest envisa missuppfattning som drabbar webbredaktörer. Så låt oss slå fast det ännu en gång: Google struntar i dina dolda nyckelord eller sökord. Du har ingen nytta av att skriva dem.

Om du är en trogen läsare här undrar du varför jag upprepar mig. Detta är — milt sagt — ingen nyhet. Men problemet är att jag flera gånger i månaden stöter på samma gamla missuppfattning.

Situationen är denna. Jag håller kurs i att Skriva för webben. Vi kommer framåt eftermiddagen till sökoptimering, och jag frågar webbredaktörerna om de tänker på att ranka högt i Google när de skriver sina texter. I 9 fall av 10, utan överdrift, får jag svaret ”jodå, vi fyller i sökord”.

Efter någon minuts utredning av vad de menar står det klart att de talar om metataggen ”keywords”. De har alltså ett publiceringssystem som erbjuder ett formulär där viktiga ord och begrepp kan fyllas i.

Fakta är att Google struntar högaktningsfullt i sådana sökord. De säger det utan omskrivningar i sin officiella webmaster-blogg och det upprepades bara för några dagar sedan av Matt Cutts, Googles mest publika sökspecialist. Han tycker det är synd att människor håller på och wasting time on keyword meta tags.

CMS-leverantörer — ta ert ansvar

När jag gräver djupare är det tydligt att webbredaktörerna har fått ”lära sig” detta av företaget som levererat publiceringssystemet. Det har ofta varit en del av den tekniska redaktörskursen.

Antingen är dessa leverantörer okunniga. Eller så brister det i pedagogiken. Eller så är det lathet — metataggen kan ha effekt på den sökmotor som kommer med systemet och då är det liksom enklare att inte fördjupa sig i ett resonemang om skillnaderna på Google och den interna sökmotorn.

Det är kanske mycket begärt att man i en tekniskt inriktad kurs ska få reda på vad som faktiskt ger effekt i Google. Men direkt felaktig information borde gå att undvika.

Ägna tiden åt detta i stället: Webbredaktörens sökoptimering

En helt vanlig webbredaktör, som ägnar någon timme i veckan åt webben, kan inte bli optimeringsguru. Jag tycker att den nivå som nedanstående tips illustrerar är vad vi kan begära. Poängen med dem är att de aldrig är onödigt arbete. Tvärtom är det arbete med dubbel effekt. De hjälper både läsaren och Google.

  • Använd de ord/begrepp som besökarna använder, inte era interna uttryck.
  • Ha dessa sökord i länkar till sidan från andra sidor på sajten.
  • Sökord i titel.
  • Sökord i rubriker (som måste vara kodade som rubriker).
  • Sökord tidigt i texten.

Sen kan man ju lägga till vikten av att få länkar från andra sajter, inte minst, men det är snarare ett uppdrag för en eller ett fåtal centralt placerade webbredaktörer.

Tipstack till Joakim Jardenberg som ledde mig till Matt Cutts senaste påpekande i ämnet.

5 kommentarer på “Utvärdera redaktionellt innehåll med Google Analytics”

Utvärdera redaktionellt innehåll med Google Analytics

Statistikverktyg har en brist — de data du får är allt för ytliga för att egentligen säga något om hur bra ditt innehåll fungerar. Men med lite arbete går det att ta reda på mer relevanta nyckeltal för innehåll.

Lars Johansson skriver i Website Magazine om sex nyckeltal för att utvärdera innehåll, allt med hjälp av Google Analytics, GA.

Using Web analytics, you can measure the effectiveness of content. It is possible to measure how well the content is performing even for purely informational websites, including intranets, that are not supported by advertising or product sales.

Lars är detaljerad och du får konkreta tips kring hur GA ska konfigureras. Om du använder GA har du något att lära av artikeln.

Möjligen är det lite för detaljerat. Väldigt många företag och organisationer har fortfarande inte ens formulerat mätbara mål på sidnivå, det vill säga vad som utgör en omvandling (”conversion”). Särskilt när vi talar om intranät är detta ett faktum.

Så du måste börja där. Titta åtminstone på de viktigaste sidorna. Bestäm dig för vad ett lyckat resultat med den sidan skulle vara. Att någon klickar vidare till djupare information? Att någon väljer att kommentera? Laddar ned något? Skickar in en anmälan? Eller kanske tvärtom, att de inte behöver gå vidare och söka kontakt eftersom de fått svaret?

Det är först när du har denna insikt som en djupare användning av GA ger något. Men då kan du å andra sidan plocka fram relevanta och intressanta data, till exempel Lars sex nyckeltal.

  • Läsning per skribent och resultat per skribent
  • Sidresultat
  • Tillfredsställelse
  • Nedlagd tid för skrivande vs läsning
  • Olästa sidor
  • Kostnad per läsning

Det skulle vara mycket intressant att höra mer om hur använda de nyckeltal är som har skribent- respektive kostnadsfokus. När det gäller just intranät har jag aldrig varit med om att någon vill följa upp de enskilda skribenterna. Indirekt via att innehållet följs upp, visst, men inte med det uttalade syftet att utvärdera enstaka medarbetare.

Jag gillar tanken. Ett tydligare ansvarstagande är nödvändigt för bättre sajter.

Däremot är jag tveksam till hur många som faktiskt skulle våga att göra det. Vi ska komma ihåg att alla stora intranät har en decentraliserad organisation där produktionen i praktiken hänger på de engagerade redaktörernas välvilja. Den välviljan är det inte många som vill riskera.