Intranät: Högsta cheferna ser inte nyttan

2007 Global Intranet Survey är delvis nedslående läsning. Allt för många toppchefer förstår helt enkelt inte poängen med intranät: ”…only 1 out of 5 of the organisations say their senior management considers the intranet to be business critical”.

Siffran är så låg att det tar emot att hitta en positiv vinkel på den. Globally local försöker och blir upplyft av att det i varje fall är fler än tidigare.

Att toppbossarna har fel visas av att hälften av de anställda i företagen som tillfrågats skulle störas i sitt arbete om intranätet försvann under några timmar. 75 % skulle få problem om intranätet dog ett helt dygn.

2.0 ingen vision, det är här

Det är också påfallande många som börjat testa eller använda de möjligheter vi förknippar med Webb / ”Enterprise” 2.0.

Organisations where the intranet already is or will soon become “the way of working” are more involved in 2.0 than the others. 4 out of 5 compared to 3 out of 5 in the full survey population.

För intranätorganisationer som under år kämpat för att reda ut en strukturell anarki kan det kännas tryggt att verktyg som bloggar och wikis inte blir en slags oregerliga, vildvuxna lekstugor.

  • Wikis and blogs do not constitute an “underground intranet” as many people feared would happen.
  • Over half of the 2.0 population plan to or have already integrated them into the intranet navigation, also making them searchable with the intranet search tool.

Rapporten kostar en slant men finns att köpa hos netstrategy jmc. Highlights och sammanfattningar kan du dock hitta.

Community marknadsför Sverige

Ett Facebook för Sverigeturister? Kan det fungera? Vi lär få veta. VisitSweden har lanserat mötesplatsen CommunityOfSweden.com som beta.

Idén att marknadsföra ett helt land med en nätmötesplats är intressant och oprövad. Farhågan är uppenbar: Hur många människor känner så starkt och länge för ett land, vare sig de bor där eller besöker det, att det räcker för att skapa en levande plats?

Samtidigt har jag sett en del tyska sajter där det ena småländska smultronstället efter det andra diskuterats livligt, så visst finns det något som engagerar. Värt att hålla ett öga på — det är trots allt ganska få mötesplatser som startats från noll med kommersiella syften. Erfarenheterna från VisitSweden kan lära oss mycket.

Electrolux Sveriges mest sociala medieföretag

Electrolux framträder allt mer som det Sverigebaserade företag som bäst utnyttjar webbens sociala möjligheter. Senaste satsningen är ett socialt pressrum.

Det började, tror jag, med intranätbloggar. Länge var Electrolux det enda större bolag utanför IT-branschen där det var allmänt känt att ledande befattningshavare bloggade internt.

De gjorde också ett försök med en extern blogg men det tycks inte ha slagit så väl ut. Aktiviteten är i varje fall låg, minst sagt.

Sen har vi hört hur Electrolux gett sig in med en applikation i Facebook och nu alltså ett socialt pressrum. Företagets presschef säger till Dagens Media:

Nyhetsrummet är delvis ett experiment med en ny form. Syftet är framför allt att nå nya målgrupper. Huvudmålgruppen, bloggarna, ställer dock andra krav än traditionella journalister.

– Det måste hela tiden finnas något som är nytt och fräscht. Vi kommer att ha friare tyglar och skriva mer om vårt dagliga arbete, säger Anders Edholm.

Jag har tidigare skrivit om GMs nya pressrum och många företag och organisationer har länge använt otraditionella kanaler för att nå ut till fler människor. Jag tycker exempelvis att Norrköpings stadsbibliotek visade initiativkraft när de publicerade videoboktips på YouTube.

Electrolux är alltså inte först. Men ser man till kopplingen mellan internt och externt, nyfikenheten för den sociala webbens många olika former och det faktum att vi talar om ett industriföretag (även om de säkert skulle säga designföretag, eller nåt) så är det iögonfallande. Och lärorikt. Ett exempel värt att titta närmare på för många andra.

Företaget Tvärtom: ”Ni ska vara på Facebook”

En timme varje fredag förväntas de anställda på Serena Software ägna sig åt Facebook. Detta för att skapa personliga kontakter med kollegor i de 18 länder där företaget finns.

SDA Asia Magazine drar vinkeln lite väl långt och hävdar att företaget gör ”Facebook till sitt intranät”. Så långt går de inte. Men till skillnad från mer inskränkta företag har de insett att människor vi känner jobbar vi bättre tillsammans med. Därför får alla anställda en timme av sin arbetstid att spendera på Facebook.

Each Friday, employees are granted one hour of personal time to spend on their Facebook profiles and connect with co-workers, customers, family and friends.

Det finns nästan alltid en eldsjäl i miljöer där mönster och fördomar bryts. I Serena Softwares fall handlar det om VDn Jeremy Burton (vilket självklart underlättat det hela…). Han säger:

“Social networking tools like Facebook can bring us back together, help us get to know each other as people, help us understand our business and our products, and help us better serve our customers-on demand. A corporate culture that fosters a sense of community and fun will ultimately help us get more done. Companies that do not embrace social networking are making a huge mistake.”

Jag tror det är viktigt att notera hur det handlar om verktyg ”som Facebook”. Det måste inte vara Facebook. I stora delar av världen finns det andra nätverk som drar mer folk och som känns hemma för större delar av arbetsstyrkan. Säkert finns det situationer där ett helt internt nätverk kan vara ett möjligt alternativ.

Men att låta människor ha kontakt med varandra på de sätt som faller dem naturligt — det är bra affärer.

Intranät 2.0 – bra sök allt viktigare

Sociala medier på intranät börjar ta fart. Som allt annat du lanserar kräver det en strategi och en av de viktigaste är strategin för hur människor ska hitta.

Det vanligaste klagomålet på stora intranät är att ”det går inte att hitta”. En bättre sökmotor är följdaktligen det vanligaste kravet, eller ett av dem.

Framväxten av sociala medier på intranätet — bloggar, bokmärkestjänster, wikis, poddprogram… — gör inte behovet mindre. Detta konstaterar Prescient Digital Media. Men det viktigaste de pekar på är betydelsen av ett vidare grepp på ”hittbarhet”:

If Intranet 2.0 or Enterprise 2.0 is to be truly effective in your organization, you require a strong search strategy of which the search engine is only one component. Employees must be trained to categorize (tag) and store content properly, and they must be guided by the appropriate rules (e.g. taxonomy) and processes (e.g. content management and document management) to ensure search retrieval is effective. On the intranet, search is only one part technology, and one part people and process.

”Låt honom berätta för världen hur dåliga vi är”

På en middag i förra veckan där en brittisk PR-konsult var med sa konsulten ungefär så här: Detta med diskussion, öppenhet och kommentarer är olämpligt. Tänk om jag tillåter sådant och därmed öppnar en ”can of worms” för min kund.
Mitt svar? 1) Du har allt mindre möjligheter att välja bort det. 2) Din kund kanske förtjänar en maskattack.

Kom att tänka på diskussionen när jag återigen läste om det amerikanska flygbolaget Spirit Airlines. De har gjort bort sig och historien har susat runt ett tag. Kände att jag nu behöver sammanfatta den för att få in den i mitt arkiv (dvs här). I korta drag:

  1. Par bokar biljetter med flygbolag, flighten blir försenad.
  2. Paret missar konserten som var enda anledningen till resan.
  3. De erbjuds en mindre summa som plåster på såren, men är inte nöjda.
  4. Skriver därför till företaget, inklusive VDn, och klagar.
  5. VDn ska meddela en medarbetare vad den ska svara fast klickar på ”Svara alla”.
  6. Paret får brevet där det står bland annat ”…we owe him nothing as far as I’m concerned. Let him tell the world how bad we are.”
  7. Sagt och gjort. Mannen hittar en blogg som redan är igång med en liten kampanj mot Spirit Airlines och brevet återpubliceras där.
  8. ”We wouldn’t respond to a blog post” säger senare flygbolagets talesperson i all sin visdom.
  9. Andra bloggar plockar upp det och snart också massmedier.
  10. Nu är en bloggpost med titeln ”Do Not Fly Spirit Airlines” resultat 2-3 i Google när någon söker efter bolaget.

Dags att lära sig läxan, tror jag. Livet har blivit svårare för den som inte är bra nog.

I detta fallet gjorde flygbolaget självklart fel som inte tog diskussionen. Det är nämligen inte helt orimligt att bolaget skulle fått sympatier. Paret hade bokat väldigt tajt och får kanske skylla sig själva.

Men visst ser vi en maktförskjutning — den maktförskjutning som min konsultkollega oroades av. För fakta är ju att tidigare har vi kunnat hålla locket kvar för maskarna. Inte alltid men chansen att lyckas var större för fem år sedan. Då var det ”bara” massmedier som försökte skruva av det.

Nu avslöjas dåliga affärsmetoder och -relationer av dem som är med om dem. Det är en maktförskjutning. Och när allt kommer omkring är det en maktförskjutning som kommer att gynna dem som gör affärer på ett bra sätt.

Konsultkollegans ansiktsuttryck var skeptiskt på gränsen till ilsket.

Besökarnas engagemang kräver webbredaktör

Det är en ”sanning” att på sajter där besökarna kan bidra är det ändå väldigt få som gör det. Men måste det vara så? Steve Outing pekar förtjänstfullt på hur också den sociala webben kräver en webbredaktör.

Media Culpa har hittat den gamle redaktörsräven Steve Outings ”Talk, Why Don’t You” (pdf). Det finns ju mycket skrivet om den sociala webben men allt för lite som understryker behovet av ett redaktionellt förhållningssätt till det innehåll som besökarna skapar. Du måste använda det, helt enkelt.

Här några av Steves uppmaningar och mina reflektioner:

  • Stöd och uppmuntra kommentarer. Kanske självklart men ändå underskattat. Folk skriver inte för att de kan, bara.
  • Låt besökarna få reda på när nya kommentarer gjorts. Vi har en tendens att se vår sajt som världens mittpunkt. Men faktum är att det är lätt att glömma kolla en diskussion man deltagit i om det gått några dagar. Varför inte epost- eller RSS-prenumeration på diskussioner?
  • Involvera nyckelpersoner i diskussionen. De allra flesta vill bli lyssnade till. Oavsett om de berömmar, kritiserar, undrar eller påstår något — effekten är betydande om den som kan påverka är med och pratar.
  • Ha en samtalsledare. Låt besökaren se att det finns någon som faktiskt är intresserad hos er.
  • Visa det bästa som besökarna bidragit med. Detta är ju exempelvis tidningarnas knep. De ger inskickade foton stort utrymme och visar därmed att andras bidrag kan uppmärksammas.
  • Skriv ett nyhetsbrev med det bästa från besökarna. Såväl diskussioner som andra bidrag kommer sannolikt att fyllas på om du — en redaktör — gör jobbet med att gallra guldkornen ur materialet.

Privata mötesplatser låter företag lyssna

”Community” är ett begrepp som de flesta av oss förknippar med stora och mer eller mindre nöjesinriktade sajter. Men Bill Ives skriver om hur mindre och stängda mötesplatser blivit ett sätt för flera företag att på allvar lyssna till ett urval av deras viktigaste kunder.

Ett exempel är HP som genom ett ”PhotoSpace Community” skaffat sig tillgång till en rådgivarpanel med intresserade konsumenter:

Using the online community makes it possible to generate user information and continuously test the HP customer experience. It also built customer interest and loyalty because of the sense of participation in sharing ideas but also in influencing product decisions.

Ett annat företag, CDW, ger samma bild.

”Through our online communities, CDW receives continuous customer feedback from IT decision makers that allows us to include the voice of the customer in our day-to-day business decisions. We are able to act quickly on what customers are telling us and this allows us to develop stronger relationships.”

Communispace: Using Extranet 2.0 to Collect the Wisdom of Customer Crowds

PR ska bygga nätverk

Flummigt eller väldigt väl sagt? Vet inte. Men något i Elizabeth Albrychts beskrivning av hur vi kommunikatörer bör arbeta med sociala medier tilltalar mig starkt.

…the role of public relations today is to build and facilitate networks of people connected to a company, both strongly and loosely. I also think we need to empower these people to speak on behalf of the company.

Enkelt uttryckt. Rejält sprängstoff.