Wikin växer upp

Wikin är redo för seriöst arbete. Om du är redo för wikin. Det menar ReadWriteWeb och ger en rad konkreta exempel på hur wikiformatet kan användas.

Huvuddragen i Wikis Are Now Serious Business ser du i listan. Och det är inte bara teori och framtidsutsikter. Under varje rubrik ger RWW exempel på fungerande wikis. Så vad väntar vi på?

  • Very Simple Publishing
  • Building Text for Common Communication
  • Structured Information
  • Notes for After a Performance
  • Event Organizing
  • Disaster Relief
  • News Writing
  • Discussing Public Policy
  • Exposing Research Publicly
  • Revive Archived Content

Storföretag försiktiga med sociala medier

De goda exemplen finns. De största företagen har till och med noterat dem. Men det är fortfarande ett väldigt stort steg att själv använda sociala medier. Så tolkar jag GCI Stockholms enkät i frågan till svenska storföretag.

Undersökningen (se också nedan) har besvarats av 51 av de 100 största svenska företagen. GCI själva tolkar den sammantagna bilden av svaren som en negativ överraskning.

Det är jag inte säker på att jag håller med om. Negativ, möjligen, men knappast en överraskning. Vi ser ju att väldigt få provar och lär sig.

Det som förvånar mig är kontrasten mellan några av svaren. 68 procent har ”hört talas om någon som använt sociala medier framgångsrikt för marknadsföring”. Men endast 12 procent håller med om de ”är bra kanaler för oss att kommunicera med vissa målgrupper”.

Det är bara snäppet fler än dem som ”inte förstår varför alla talar om Facebook och andra sociala medier”.

Hur får man ihop dessa båda perspektiv? De ser att det kan fungera men det är ändå inte intressant (mer än någon gång i framtiden, kanske)?

  • Välvillig tolkning: Framgångscasen kommer från andra branscher, har varit extrema och är svåra att överföra till vardagen.
  • Illvillig tolkning: Framgångscasen rubbar min värld. De stör rutinerna, passar inte inarbetade kontakter. Ju längre vi kan vänta desto bättre. Så länge inte alla gör det klarar vi oss.

Sanningen är aldrig svart eller vit. Men ett och annat storföretag borde nog ta en allvarlig diskussion kring varför de är försiktiga.

[HTML1]

Wiki: Starta med det ni redan gör

Fem enkla tips på hur du lyckas med en intranätwiki. Första tipset kan inte poängteras nog: Börja med det du redan gör. Försök inte komplicera livet för folk när du borde underlätta det.

Sage Advice on Wiki Adoption: Keys to Success

  • Börja med det du redan gör: Mötesanteckningar, dagordningar, anteckningar.
  • Låt wikin sakta etablera sig: Undvik allt som ger intryck av att wikin är ännu en grej som trycks ned uppifrån.
  • Bjud in chefen: Gräsrötterna kommer att göra jobbet men bygg förtroende för wikin genom att tidigt inkludera någon ledande befattningshavare.
  • Hitta eldsjälarna: Håll koll på vem som är aktiv och dessutom kvalificerad. Uppmuntra både online och offline.
  • Praktisera det du predikar: Om du försöker etablera en wiki och samtidigt skickar massor med e-postbilagor har du ett problem…

Via Column Two

Designtävling gav både ny logo och mersmak

Eftersom så många var vänliga och gav mig feedback kring ny logo vill jag ge tillbaka med några av mina reflektioner. Crowdsourcing som modell är fantastisk. Jag kan se potentiella brister men för rätt ändamål tar communityn nacksving på den traditionella experten.

Ny logotyp
Ok, här är vinnaren. Som jag beskrivit valde jag att ta fram ny logo med hjälp av 99designs. I väldigt korta ordalag är poängen att jag inte gick till en (1) designer utan till en hel community av designers som fick tävla om att skapa det vinnande bidraget.

Det kostade mig drygt 500 dollar (US). Vilket för övrigt kan jämföras med 170 000 kronor för ett mer traditionellt tillvägagångssätt

Den vinnande designern Mogeek har ett annat heltidsjobb, bor att döma av tidsskillnaden på amerikanska västkusten och gör sig en liten extraförtjänst genom att vinna tävlingar då och då.

Vad det handlar om är så kallad ”crowdsourcing”. Wikipedias definition:

Crowdsourcing is a neologism for the act of taking a task traditionally performed by an employee or contractor, and outsourcing it to an undefined, generally large group of people, in the form of an open call. For example, the public may be invited to develop a new technology, carry out a design task, refine an algorithm or help capture, systematize or analyze large amounts of data.

99designs.com är inte ensamma. Det finns många liknande sajter/communities inom olika områden.

Mina reflektioner om crowdsourcad design

Jag fick 232 förslag från 72 designers. Spännvidden i allt från idéer till kvalitet var enorm. Där fanns så dåligt genomförda bidrag att det var komiskt men det fanns också mycket hög kvalitet. Jag räknar med att åtminstone tio bidrag kunde fungerat utmärkt som logo för mitt lilla företag.

Arbetssättet kräver en engagerad beställare. Designern vill vinna och därmed förstå vad beställaren — ”tävlingsarrangören” — uppskattar. Ju mer feedback och bedömningar jag gav, desto bättre bidrag skickades in.

Baksidan av det är att beställaren måste akta sig för att styra allt för mycket. De vill ju vinna, som sagt. Säger du att du gillar rött får du väldigt många förslag med röda detaljer. Beställaren riskerar alltså att kväva kreativiteten.

Kreativiteten är stor men det är förmodligen sällsynt med genialiska bidrag. Designen som världen kommer att minnas om 100 år såg jag inga spår av. Detta är också den vanligaste kritiken (likriktat, uddlöst etc.). Motargumentet är att väldigt få etablerade designbyråer förmår att producera på den nivån i vilket fall som helst, och knappast hela tiden.

I alla de fall där jag sökte kontakt med en enskild designer under tävlingen för att be om ändringar eller någon vidareutveckling var bemötandet väldigt positivt. Visst, de vill ha stålarna. Men framförallt tror jag att de vill uppskattas, utvecklas och ha roligt. Dialogen är en central del av det.

Till sist var det hur roligt som helst också för mig. Att finnas mitt i detta idéflöde var värt pengarna bara det.

Tack för synpunkter både här och där.

Anställda föredrar öppna sociala nätverk

Undersökningar visar att företag som köpt lösningar för interna sociala nätverk — communities — har gjort en dålig investering. Anställda använder hellre de nätverk de redan är aktiva på.

Tyvärr framgår det inte vilka undersökningar det handlar om i IDGs artikel. Så trovärdigheten är låg men slutsatsen är inte orimlig. Vi har inte hur mycket engagemang och tid som helst, och sociala nätverk kräver bådadera.

Det är alltså logiskt att vi försöker samla våra kontakter på ett ställe.

Om detta stämmer generellt väcker det en intressant, strategisk frågeställning för stora organisationer. Satsa på eget eller försöka existera inom ramen för ett större nätverk?

Många svenska företag har redan (inofficiella) grupper för anställda på Facebook. Det börjar också dyka upp lösningar som WorkBook, vilken påstås erbjuda ett säkrare sätt att kommunicera företagsinternt på just Facebook.

Ny logo med öppen, social tävling

Jag har ju bytt namn på mitt företag och tänkte skaffa mig en ny logotyp. Och samtidigt ”walk the talk”. Så därför pågår nu en crowdsourcad tävling på nätet och resultatet imponerar.
Jag skulle uppskatta dina synpunkter.

Crowdsourcing betyder, något förenklat, publik outsourcing. I detta fall har jag startat en tävling på 99designs. Vem som helst får med utgångspunkt från min brief skicka in förslag. Jag kommer efter en veckas öppen tävling välja en vinnare och betala 500 dollar till denne.

Du kan se alla förslag (i skrivande stund 132 stycken!) eller ännu hellre de som jag tycker är allra bäst.

Vad tycker du? Vilken är din favorit?

Tävlingen pågår så det är lite för tidigt att utvärdera principen. Men jag är eld och lågor, kan jag säga.

  • Kvaliteten imponerar, även om det dyker upp amatörmässiga bidrag också.
  • Engagemanget imponerar. När jag är aktiv, kommer med respons och synpunkter, så leder det till omedelbara ändringar från de tävlande.
  • Bredden imponerar. Jag behöver inte välja en stil (=en designer) utan får ett smörgåsbord. Mina aktiviteter, framförallt betygssättningen, påverkar sedan kommande bidrag eftersom folk kikar på vad jag gillar och försöker hitta rätt för att vinna.
  • Priset imponerar. En punkt som inte ska underskattas. 500 dollar är ett väldigt lågt pris för ny logotyp. Då har jag ändå lagt mig relativt högt för att få många bidrag (100 dollar är minimum).

Sen gillar jag också, på ett mer moraliskt plan, att ”alla” har chansen. Kvalitet och talang är egentligen det enda som räknas (även om sajten har en historia och man exempelvis kan följa upp vilka av de deltagande som vunnit förr).

Webben 2008: Svårt att hitta, dålig textkontroll men 2.0 kommer

På nästan varannan svensk webbplats hinner de ansvariga inte granska texter. Och webbplatserna växer så fort att vi inte hittar. Det kan vi se i Web Service Awards, WSA, rapport Hur mår Sveriges webbplatser? För mig är det tydligt hur redaktören och kunskapen om innehåll måste prioriteras bättre.

Rapporten innehåller många frågeställningar. Några av dem kan jag inte låta bli att kommentera, först och främst den tilltagande svårigheten att navigera och hitta.

Tre fjärdedelar av de tillfrågade anser att deras webbplats har ökat i omfattning det senaste året. […] Eftersom webbplatserna konstant växer i omfång fungerar den struktur som gjordes för några år sedan inte längre tillfredsställande med dagens allt större webbplatser. Dessutom blir besökarna alltmer kräsna och ställer högre krav.

Webbansvariga är medvetna om problemet. Rapporten ger tyvärr två helt olika svar på hur många som arbetar aktivt med att hjälpa besökarna att hitta. WSA säger både 76 procent (sidan 7) och ”drygt var fjärde tillfrågad” (sidan 14). Oavsett vilket är siffrorna inte glädjande, som WSA menar. Allt annat än 100 procent innebär att webbansvariga inte förstår vilka mekanismer som samverkar för att människor ska hitta rätt.

Varje gång du skapar eller redigerar en sida arbetar du med att hjälpa människor att hitta. Vilken titel du väljer, vilken rubrik du väljer, var i strukturen en sida placeras, vilka länkar du väljer i/vid texten… allt detta är att aktivt hjälpa besökaren att hitta. Att så många inte verkar göra den kopplingen är sannolikt en förklaring till att problemet växer.

Panikreaktioner på gång?

Reaktionen på allt större webbplatser och allt högre krav tycks vara att göra om. Ibland rejält.

Hela tre fjärdedelar av de webbplatsansvariga uppger att de kommer att göra större förändringar av webbplatserna under 2008. En tredjedel kommer till och med att göra om webbplatsen helt och hållet.

Detta är oroande. Framgångsrika webbplatser kännetecknas snarare av många, små förändringar än långa utvecklingsperioder och sen en stolt nylansering.

En sista tanke kring navigation och utmaningen att hitta: 30 procent anser inte att den egna webbplatsen har en bra sökfunktion. När kommer CMS-leverantörer att anta utmaningen och skicka med anständiga sökmotorer? Att CMS-sökmotorernas usla kvalitet ligger bakom det stora missnöjet är jag helt övertygad om.

4 av 10 granskar inte texter

Ett av undersökningen mest allvarliga resultat rör hjärtat av allas vår webbnärvaro. Texterna.

Närmare fyra av tio tillfrågade upplever att de varken har tid eller rutiner för granskning och bearbetning av texter innan de publiceras på webbplatsen.

Detta är ett stort problem. Som jag skrev ovan ser jag det som en viktig anledning till att det är svårt att hitta. Våra läsares strävan att ”hitta” är nämligen inte klar förrän informationen är förstådd. Det kvittar om vi hittar rätt sida ifall den inte löser vår uppgift.

Det krävs tid och rutiner. Och det krävs kunskap. WSA skriver att ”..skriva enkelt och lättförståeligt är en konst…”. Fel, fel, fel. Att skriva bra är ett hantverk och hantverk går att lära sig.

Webbassistenter charmar bara ett fåtal

Jag har länge haft svårt att konceptuellt begripa så kallade webbassistenter. WSAs rapport visar att väldigt få använder dem (7 procent) och att en tredjedel av dem inte är nöjda. Kanske slipper vi snart detta?

Det handlar ju om en falsk känsla av personligthet — bättre att jobba med äkta personlighet — och en sökmotor som förstår sökningar formulerade som dagligt tal. Kärnan är alltså sökmotorn. Och Google har ju lyckats bli både dominerande och uppskattad utan att presentera sig med ett fånigt, animerat leende.

Sakta men säkert: Webben 2.0 ger sig till känna

Bloggar är det uttryck för den sociala webben som flest känner till. Hela 93 procent vet vad det är och 15 procent av dessa har skapat en blogg för sin webbplats. Spontant känns den siffran väldigt hög, eller?

I grova drag är det hälften som kikar nyfiket på möjligheten att blogga och hälften som inte bryr sig.

RSS ökar kraftigt. Om WSAs urval är representativt kommer snart över hälften av landets större webbplatser att erbjuda RSS (32 procent har startat, 24 procent har konkreta planer på att göra det).

För wikis och podcasting är intresset ganska svalt men taggning möter faktiskt ett ganska stort intresse.

Sammantaget tycks i varje fall ”webb 2.0” ta fart. Det är inte tydligt hur WSA eller de svarande definierar begreppet — om det är allt det ovanstående, delar av det eller något annat. Men tanken tilltalar uppenbarligen folk:

Denna tekniktrend som är så omtalad sedan ett antal år tillbaka […] är det inte många som har implementerat än, bara cirka 5 %. Det finns däremot en stor andel, var fjärde, som har konkreta planer på att göra detta inom en nära framtid. Och hela 40 % följer utvecklingen noggrant.

Mikrobloggen: Mer prat än publicering

Mikrobloggar som Jaiku och Twitter skiljer sig rejält från storebror bloggen.

Fördelen med att ha en blogg är inte minst att man kan utveckla det som tidningar väljer att citera från en intervju 🙂

punktmikro1.pngJag är intervjuad av Punkt SE i dag om mikrobloggar. Det var ett ganska intressant samtal som kretsade kring skillnaden på bloggar och mikrobloggar.

Citaten är väl inte de mest heltäckande (svårt att konkurrera med Skugge…), så här kommer mitt resonemang.

Min utgångspunkt är att bloggar bara delvis är ett socialt medium. Bloggen är i grunden väldigt publicistisk.

Självklart finns det bloggar som skapar oerhört mycket diskussion och utbyte men kärnan är att någon — publicisten/bloggaren — vill säga något. Förmedla en åsikt eller dela en kunskap.

Detta gäller alldeles särskilt om vi pratar om bloggar från politiker, journalister, företag eller andra mer officiella bloggare.

För att renodla resonemanget kan man säga att bloggen klarar sig bra utan social interaktion. Den har ett egenvärde i publiceringen, även om ett utbyte gör den än mer intressant för alla inblandade.

Det vi sett hittills av mikrobloggar är väsensskilt från detta. Mikrobloggar är kanske det mest sociala av alla de sociala uttryck nätet gett oss än så länge. En mikroblogg lever i ett sammanhang bestående av dem som följer mikrobloggen och dem som mikrobloggaren följer.

Mikrobloggen är privat instant messaging i äktenskap med den sociala webbens transparens. Utan nätverket är en mikroblogg meningslös. Vem skulle skriva statusuppdateringar på Facebook utan vänner som läste dem?

Därmed tror jag att mikrobloggens styrka är att vi kan ha ett dagligt utbyte med vår utökade bekantskapskrets (inte den närmaste, som Punkt SE skriver).

Och därmed tror jag också att det är svårt att göra ett ”antingen/eller”-val mellan en blogg och en mikroblogg. Det är som att välja mellan tåg och cykel. Det ena är rätt om jag ska till Stockholm, det andra om jag ska till Limhamns IP och kolla på match.

Social multimedia framgång för turistsatsning

VisitSwedens VD bloggar om deras foto-, film- och bloggsatsning på Outdoor Academy of Sweden: ” Färsk statistik visar att det var en mycket lyckad satsning.”

Jag har glädjen att träffa inte minst många kommuner för att prata om webbens möjligheter. Det kan vara svårt för många att spontant se poängen med de nya möjligheterna inom, säg, socialtjänsten. Och det är väl rimligt att man är försiktig på sådana områden.

Men turistbyrån och näringslivskontoret borde inte ha problem att kasta sig ut på nya arenor. Därför är det extra kul att den nationella turistorganisationen VisitSweden visar framfötterna.

Under vår senaste Outdoor Academy of Sweden, som i vintras hölls i Kiruna, genomförde vi en ny multimediesatsning. Vi skapade en blogg kring evenemanget och laddade även upp filmer och foton. Färsk statistik visar att det var en mycket lyckad satsning.

Själva bloggen innehåll realtidsrapportering med livefilmer och bilder som laddats upp på Youtube och Flickr. Trots att vi genomförde allt detta utan någon särskild marknadsföring, visar färsk statiskt att både bloggen och det uppladdade materialet visats oväntat mycket.

Statistik om satsningen.