Nä Expressen, ni har inte börjat blogga

UPPDATERING 4 maj:
Dagens Media intervjuar mig i ämnet och Expressen svarar (på ett sätt som understryker min poäng…)
_____________________________

NU BÖRJAR VI BLOGGA! hojtar Expressen idag. Men det finns faktiskt inget som tyder på det…

Bloggen är en del av utvecklingen kring sociala verktyg på webben. Den är inte en nätdagbok, utan i grunden ett sätt att kommunicera. Vi kan göra det genom att erbjuda kommentarfunktioner, genom s.k. ”tillbakaspårning” eller genom att i våra egna bloggar länka till och kommentera det andra skrivit.

Man behöver inte ha allt detta. Men man kan inte strunta i allt detta och ändå kalla det en blogg. Ok, ordet är fritt och Expressen får väl kalla sina texter vad de vill. Men till alla dem jag träffat och pratat bloggar med vill jag säga att det är inte Expressens variant jag menar.

Jag är imponerad av MFF (utanför planen)

MFFs agerande i kölvattnet av bråken på läktaren i Köpenhamn i torsdags imponerar på mig. Den naturliga reaktionen – den politiskt korrekta varianten – vore att fördöma de supportrar som eventuellt kastade en plastmugg med öl på läktaren, eller vad det nu var som startade det hela. Men MFF föll inte för det.

Ordföranden Bengt Madsen lyssnade på fansen och gick snabbt till deras försvar. Hans etikett ”huliganpolisen” på de danska civilpoliser som stod i malmöklacken säger allt. Nu är alla officiella instanser inblandade och till och med FCK har tvingats ut på banan.

Detta är trovärdighet. Detta är respekt. Och om/när MFF-fans verkligen gör bort sig kommer Madsen och MFF att ha en helt annan tyngd i sin reaktion på det.

Hur det slutar får vi väl se. Det brukar ju vara stört omöjligt att få rätt mot polisen i sådana här situationer, men klubben MFF har visat att en modern fotbollsförening kan vara intresserad av mer än sponsorer, tv-avtal och ekonomiskt nödvändig sportslig framgång.

Språket det centrala politiska projektet

Vi har länge vetat allt vi behöver veta om språkets makt för att övertyga människor. Inte minst i politiska sammanhang. Ändå var det ord – och endast ord – som lyfte Helle Thorning till posten som ordförande för de danska socialdemokraterna.

Någon klassisk partiledarbakgrund har hon nämligen inte.

Men hon förstod ordets makt bättre än konkurrenten i ledarstriden.

Det hävdar i varje fall Kristian Madsen, hennes kommunikationsrådgivare/talskrivare. Språket, säger han, är det centrala politiska projektet för de danska socialdemokraterna idag:

”Min inspiration er, at politisk lederskab i virkeligheden kan være at sætte nye ord på politiske problemstillinger, og dermed udvider rammerne for hvad, der er muligt. Og det syntes jeg – mere end noget andet – er det politiske projekt, som Helle skal sætte sig i spidsen for”.

Aftonbladets reporter. Slutar röka. I blogg.

Aftonbladets Fredrik Virtanen startar en blogg för att sluta röka. Uppenbarligen som ett led i tidningens Fimpa-kampanj.

Jag tycker ju av princip att det är kul att bloggformatet får spridning, men denna är skum. Vet inte om han fått ett dåligt råd av någon kring hur man skriver en blogg. Hela texten är skriven i staccato. Få ord. Hela tiden. I korta meningar. Omöjligt. Att läsa, alltså.

Dessutom kan vi inte kommentera, och även om jag inte är fundamentalist på den punkten (du gör en blogg precis som du vill) vore det nog en poäng här. Aftonbladets journalister har ju alla möjligheter i världen att skriva om sina upplevelser. Poängen med att göra det som blogg borde rimligen vara att öka dialogen med läsarna och få dem engagerade. Men det missar han. Grovt. Tyvärr. För bloggformatet kan fungera. För det han vill. Tror jag.

Ordet är fritt så länge du säger vad jag säger

När Kommunal annonserar åsikter i Riksdag och Departement är det ok. Ett annonskrav på sänkt tobaksskatt likaså. Men när Ladbrokes kritiserar det svenska spelmonopolet ska herr talman ”…initiera en fördjupad diskussion kring tidningens annonspolicy.”

Kanske SVT kan göra en ny reklamfilm, dumpa Berlusconi (det var ju ändå bara halvlyckat ur diplomatisk synvinkel) och spegla sig gentemot det ofria ordet hos tidningsutgivaren Sveriges riksdag i stället…?

Läs vidare i Resumé.

USAs kärnvapengeneral bloggar

Människor som bloggar har inte pyjamas – de har uniform. Åtminstone vissa av oss. Från USA når mig nyheten att fyrstjärniga generalen James Cartwright bloggar. Det här är inte vilken kvartersmästar-typ som helst, utan mannen som leder de amerikanska kärnvapenstyrkorna.

Själva bloggen är hemlig för oss utomstående, men Cartwright pekar med hela handen i ett meddelande och kräver att hans underordnade kommunicerar med honom direkt i stället för att låta information gå uppåt i befälshierarkin: When I post a question on my blog, I expect the person with the answer to post back.

Lite intressant att en chef som har kapacitet att förstöra hela världen (ok, inte helt själv men ändå) vågar blogga – samtidigt som informationschefer i svenska företag där musarm är den största risken är rädda för att mista kontrollen över budskapen…

Universitet rekryterar studenter med blogg

Umeå universitet använder en blogg för att locka studenter till lärosätet berättar ComputerSweden. VadSkaDuBli? heter bloggen och dess syfte är att ”…sprida kunskap om våra utbildningar och de framtidsutsikter de ger.”

Såvitt jag vet är detta första exemplet på ett svenskt universitet, eller en högskola, som använder en blogg för att marknadsföra sig. För att sprida kunskap finns det däremot flera andra bloggar. Själv prenumererar jag på exempelvis Swedish Research News och The HUMlab blog.

Snabb etablering för podcasting

Detta är lite kul. I slutet av november var jag ordförande för konferensen ”Morgondagens webbplatser”. En av talarna var Mats Åkerlund, chef för nya medier på Sveriges Radio. Efter hans programpunkt frågade jag om SR hade planer på podcasting. Då hade han inte hört talas om podcasting alls. Nu, drygt tre månader senare, står SR i startgroparna.

Jag ser detta som ett tecken på en oerhört snabb utveckling. De nya tekniska möjligheterna går från nördiga perifieri-verksamheter till etablerade publiceringsmetoder snabbare än någonsin tidigare. Vilken perfekt tid att vara kommunikatör!

För övrigt var Kal Ström också med på konferensen. Han visste mycket väl vad podcasting var – och i förrgår publicerade han sitt första alster.

Kolla in Mediemagasinet

Mediemagasinet i SVT handlade ikväll om mediakritik och jag var intervjuad kring bloggars roll i sammanhanget. Det var säkert en rimlig nivå på inslaget med tanke på hur mycket människor i allmänhet vet om bloggar i Sverige. Programmet kommer under en månad att finnas på webbplatsen, så du kan bilda dig en egen uppfattning om du missade det.

En aspekt som jag försökte trycka på (inget av det kom med dock) var att medias stora frågeställning är en annan än att de kan bli kritiserade från många fler röster än tidigare. Tidningsstyrelserna borde sitta i långa möten och fundera på hur de kan spela en aktiv roll i diskussionen i stället. Jag tänker på hur Le Monde aktivt försöker underlätta för sina läsare att starta egna bloggar, hur The Guardian bloggar för att ge oss en inblick i deras nyhetsarbete eller t.o.m. på hur LA Times ger ut en särskild RSS-läsare för att skapa sig en position i denna distributionsform.

Frågan är alltså vad media ska göra för att undvika en långsam marginalisering. Ur ett demokratiskt perspektiv är det lika intressant – om än mer långsiktigt – som diskussionen om mediakritik. Men den var också intressant!