Den långa svansen finns faktiskt

Teorin om den långa svansen – The Long Tail (bok, blogg, förklaring) – är en av de mest uppmärksammade på sistone. I korta drag hävdar den att internet gjort bästsäljande artiklar mindre intressanta för lönsamheten och att mycket pengar finns att tjäna på artiklar man bara säljer få exemplar av.

Nätet har öppnat en marknad som varit stängd på grund av offline-världens fysiska begränsningar som exempelvis butiksyta.

När jag hade tillfälle att diskutera med Bokus marknadschef Märta Stenevi passade jag givetvis på att fråga om den långa svansen finns? Hennes svar var ett rungande ”ja”. Det är på de mer udda böckerna de har bra marginaler. De är en viktig del av försäljningen.

Men Märta varnade också för en övertolkning. Grundteorin, menar hon, bortser från detta faktum: För att få sålt ett fåtal ex av många, många böcker måste man också erbjuda storsäljarna. Det går inte att bygga en affär på bara sortimentets svans. Enskilda kunder efterfrågar såväl storsäljare som mer obskyra titlar.

Den långa svansen finns alltså. Men kroppen behövs för att vifta med den.

Privata communities ökar kunddialogen

BusinessWeek skriver om en tjänst som hjälper företag att skapa privata mötesplatser, communities, för att med utvalda kunder diskutera nya produkter, marknadsföring etc.

Självklart är inte tjänsten (Communispace) i sig det mest spännande utan tanken på att involvera kunderna så djupt i affärsutveckling. Inom B2B är det visserligen ganska naturligt. Tänk exempelvis på hur Ericsson under decennier utvecklades i symbios med kunden Telia. Men här handlar det om många utpräglade konsumentföretag.

Vad kan du göra tillsammans med dina kunder?

Videodelning börjar generera pengar

Samtidigt som den stora videodelningstjänsten YouTube visar hur de tänker tjäna pengar, genom att erbjuda en marknadsföringskanal, väljer Sony Pictures att köpa YouTubes-alternativet Grouper.

”Min magkänsla säger mig att användarproducerat innehåll kommer att förbli stort ett tag framöver. Det är visserligen en chansning, men en chansning som är värd att göra”, säger Sony Pictures vd Michael Lynton till The New York Times.

Hajpkurvan – nya idéer ska alla den vägen vandra

gartner06techhypecycle.gif

Webben 2.0 är på toppen av kurvan med orealistiska förväntningar. Taligenkänning för mobila enheter och kollektiv intelligens är på väg dit. Men det är som det ska vara. De flesta nya tankar passerar genom ”hajpcykeln” för att så småningom nå en produktiv nivå – där vi i dag hittar VoIP och snart också smartphones.

Läs mer om Gartners hype cycle hos Neville Hobson.

Tjäna Googlepengar? Bygg en värdelös sajt…

Den affärsmodell som lyft Google till skyarna – imagemässigt och ekonomiskt – är de små, textbaserade annonserna. Annonsörer köper AdWords där de har 95 tecken på sig att locka till klick för de sökord de valt. Annonserna visas vid sökningar, förstås, men webbpublicister kan få en intäkt genom att visa samma annonser på sina egna sidor (AdSense).

Modellen är lysande. Åtminstone för Google. Men det hörs allt fler ifrågasättande röster från publicisthåll. Google berättar t.ex. inte hur stor andel av deras intäkter som tillfaller publicisterna. Än allvarligare är att AdSense-annonser motverkar bra webbinnehåll, menar många. En färsk diskussion på WebProWorld är illustrativ:

To make a site work good with AdSense or Overture the first step is in building a site that is totally useless or close to it.

This is an important first step because you don’t want your visitor hanging around your site, you want them clicking an ad and finding another site. Otherwise you don’t make money.

The second thing to do, that is also important, is trying to blend your ads in the best you can. People don’t like ads and if they look like ads they want click on them. Blend them into the text at the top of the page just under the header as well as on the left hand side of the page just over the navigation.

Don’t make pretty sites, we want to run the people off, not keep them around.

Långtifrån alla webbplatser med Google-annonser är så illa. Men alla jag någonsin träffat som publicerar annonserna på ett snyggt sätt har bekräftat att intäkten de får är försvinnande liten. I bästa fall ett litet bidrag till kostnaden för webbhotellet, ungefär.

Draget till sin spets finns alltså två alternativ med AdSense.

  1. Man skapar en webbplats vars enda syfte är att dra in annonspengar. Det är bra för Google och publicisten (båda tjänar mycket pengar). Det är däremot inte bra oss som använder nätet. Dessa sajter tillför inget värde – de roar inte, informerar inte, säljer inget.
  2. Man försöker tjäna en liten, liten extrahacka genom att ha några annonser vid sidan av ett bra innehåll. Det har begränsat värde för publicisten och är i bästa fall neutralt för besökaren. Jag tror inte ett dugg på argumentet att ”annonserna är så väl anpassade till innehållet att de skapar en bättre upplevelse”. Google då? Jo, fullt i linje med teorin om den långa svansen är även detta mycket bra för Google. Väldigt många väldigt små intäktsströmmar blir till sist en stor slant i kistan.

Bilden är rätt uppenbar. Den just nu mest hyllade affärsmodellen på nätet är absolut bäst för Google. Den är aldrig bra för oss som använder nätet – vill man vara snäll kan man säga att ibland är den inte dålig. Men mer än så är det inte.

En applåd till Google för detta. De förtjänar respekt för att ha lyckats hitta sin guldgruva. Och kanske en liten applåd till annonsörerna, som jag hittills lämnat utanför resonemanget, för Google erbjuder ett konkurrenskraftigt sätt att nå nya kontakter och kunder.

Men är det långsiktigt hållbart att pengarna på nätet ska genereras genom en metod som inte tillför värde för användarna? För alla de människor som är anledningen till att nätet överhuvudtaget är intressant ur ett kommersiellt perspektiv? Jag är inte säker på det. Den som kommer på en intäktsgenererande modell där också vi surfare drar nytta har en än större guldgruva att ösa ur.

Huka er, Zennström laddar om

Först förändrade han skivindustrin med Kazaa. Nu utmanar han framgångsrikt telefonbolagen med Skype. Snart ger sig Niklas Zenntröm och entreprenörskollegan Janus Friis in på tv-marknaden, enligt vad BusinessWeek erfar.

”The Venice Project” sysselsätter utvecklare i ett halvdussin städer (bland annat London och New York) samtidigt som samtal förs med de stora tv-bolagen. Affärsmodellen är inte känd men Zennström och Friis har ju visat sig hitta pengar förr där få andra trodde att det fanns lönsamhet.

Jag vet förstås inte mer än vad BusinessWeek skriver men jag får en känsla av att detta projekt skiljer sig från de två tidigare. Inte lika underifrån och anti-etablissemang, på något sätt. Zennströms roll tycks också bli annorlunda med betydligt mindre av den dagliga driften i sin hand.

Vad det blir återstår att se. Men när en av de skickligaste entreprenörerna på mycket länge satsar är det läge att vara nyfiken. Kanske skakas ännu en övermogen affärsmodell?

Amatörer ger bränsle åt nya tidens företag

Ur Wired (via Neville):

…it’s a mistake to equate peer production with anticapitalism. This isn’t amateurs versus professionals; it’s each benefiting the other. Companies aren’t just exploiting free labor; they’re also creating the tools that give voice to millions. And that rowdy rabble isn’t replacing the firm; it’s providing the energy that drives a new sort of company, one that understands that talent exists outside Hollywood, that credentials matter less than passion, and that each of us has knowledge that’s valuable to someone, somewhere.

Virtuella byråer framtidens melodi?

Allan Jenkins funderar kring om virtuella PR-byråer, eller kommunikatörsnätverk, kommer att bli vanligare. Det finns trots allt ett antal exempel på hur samarbeten uppstått för kunder utan att konsulterna någonsin träffats personligen. Mitt och Neville Hobsons samarbete är ett sådant och Allan nämner fler.

Jag vet att det kan fungera och tror att det kommer att bli vanligare. Det är inte det allena saliggörande för branschen men utmanar byråstrukturen på framförallt det internationella planet. Där har ju de stora nätverken haft en unique selling point jämfört med fristående konsulter eller små byråer. Men internationella kontakter och kollegor är inte längre unikt för de stora.

Det är en ganska spännande utveckling.