Utmaning med ”Corporate Branding” i läkemedelsbranschen

Läkemedelsindustrin, och i viss mån även den medicintekniska branschen, har väldigt speciella förutsättningar för sin externa kommunikation. Väldigt förenklat uttryckt måste de tänka till ytterligare några gånger där andra företag kan köra igång direkt. Det gäller allt från budskap till tilltal och kanaler, och det gäller både PR och marknadsföring.

Kommunikationsforum pekar dessutom på omvärldsfaktorer som läkemedelskopior, galopperande utvecklingskostnader och allt hårdare krav från myndigheter.

De gamla strategierna för att skapa värden håller inte längre – nya tankar, nya grepp måste till. Det är i det ljuset en ny uppsats från Handelshøjskolen i Köpenhamn ska läsas: Corporate branding i medicinalbranchen (pdf).

Konsulter är som kaniner – eller får

Ur dagens Sydsvenskan:

  • ”Jag kände mig som en fårhund. Konsulterna var fåren och jag måste gå ut och fånga in dem.”
  • ”…konsulter är som kaniner, om man inte har situationen under kontroll fortplantar de sig okontrollerbart.”
  • Ojdå. Det var ingen kul beskrivning av konsultrollen. Men med tanke på hur begreppet, jobbeskrivningen, ”konsult” numera används är den tyvärr korrekt i många fall. Särskilt i IT-branschen kallas allt för många konsulter, även när de egentligen är inhyrd arbetskraft. Det förekommer också i ganska stor omfattning i kommunikations- och PR-branschen.
    Jag har aldrig haft någon som helst förståelse för s.k. konsultuppdrag som går ut på att under 6, 12 eller 18 månader sitta hos kunden och delta i deras ordinarie produktion. Visst är det ett jobb – kanske ett riktigt intressant jobb – men det är inte ett konsultuppdrag. Manpower och de andra bemanningsföretagen är bättre på att sköta detta än IT- eller PR-företag.

    För mig är konsult lika med rådgivare, och här nere i Sydsvenskans täckningsområde är det väl bäst att kalla sig kommunikationsrådgivare i fortsättningen…

    ”PR-branschen bör agera efter flodvågskatastrofen”

    VDn för världens största familjeägda PR-företag Edelman (med svenska byrån Edelman UFO) föreslår att branschen ska använda sin kärnkompetens för att mobilisera den privata sektorn i en långsiktig hjälpinsats för de drabbade områdena.

    Det första jobbet, menar Richard Edelman, är att arbeta med hjälporganisationerna för att hålla medvetandet och stödviljan uppe. Men steget efter det är att hitta idéer som återskapar näringslivet i regionen. Kan kontakter skapas mellan stora inköpare av fisk och de fiskare som nu behöver nya fartyg? Kan PR-branschen förmå kunder att lägga konferenser i exempelvis Thailand och sedan använda sin kunskap och sina kontakter för att berätta för världen att det fortfarande är ett land att resa till?

    Engagemanget förefaller uppriktigt. Låt oss hoppas att han själv är tillräckligt uthållig, och att andra stora PR-nätverk följer efter.

    Tragiska politiker. Eller om det var PR-byråer. Kanske journalister?

    En liten debatt har uppstått kring huruvida politiker bör blogga på Politiskt.nu eller i egen regi. Det är Urban Lindstedt, till vardags på Internetworld, som i sin Sblogg kritiserar Politiskt.nu eftersom webbplatsen drivs av en PR-byrå.

    Jimmy Wilhelmssons svar är läsvärt, så jag behöver inte fördjupa mig i just den debatten.

    Men jag upphör inte att förvånas över den skräckbild som många har av PR-branschen. Jag har tidigare utgjutit mig i ämnet och jag noterade att JMWs blogg var inne på samma linje häromdagen.

    Visst, vi talar i båda de inläggen om journalistik och PR. Det som fick igång Lindstedt var politik och PR. Men allt bottnar i samma sak: Den absurda tanken att en PR-konsult får folk att göra vad som helst.

    Jag kan omedelbart erkänna att det finns inslag i den tanken som tilltalar mig 😉

    Men nu är det förstås inte så. Jag hoppas att Lindstedt på redaktionen gör ett moget och för hans läsare bra val när någon söker uppmärksamhet. På samma sätt som en politiker funderar över vad han eller hon kan stå för när någon vill ha stöd i en fråga offentligt – oavsett om denna någon är en PR-konsult, en facklig avdelning eller en intresseorganisation.

    Bolagskriser lyft för pr-branschen

    Bolagskriser lyft för pr-branschen, skriver Svenska Dagbladet. Men kanske är en av kommentarerna till artikeln mest intressant: ”Kriskonsulter påminner mig om lössen som frodas i ohygien och smuts…” Om vi lämnar tonen i inlägget åt sidan, har skribenten en poäng. Det lyft artikeln handlar om är inget annat än ett misslyckande. Branschen har ju den kunskap som krävs för att förhindra kriser – i varje fall tillsammans med bland annat organisations-, management- och CSR-konsulter. Ändå uppstår kriserna.

    Jag har av uppenbara skäl inget emot att det går bra för pr-branschen. Men jag tycker det är synd, och värt eftertanke, att lyftet kommer på grund av ”smuts”. Vi borde tjäna stora pengar på att våra kunder lyckas, inte för att de har misslyckats.

    Tre krossade PR-myter

    Post-Gazette krossar tre vanliga PR-myter, bland annat den om att dåliga nyheter ska släppas en fredag. Även om det skulle vara sant att spridningen blir mindre – vilket det inte nödvändigtvis är – är risken stor för andra negativa konsekvenser. Personalen, exempelvis, går en hel helg utan att kunna diskutera med och fråga sina chefer vad nyheten innebär, och det kan vara direkt skadligt för organisationen.

    Övriga PR-sanningar som hamnar i papperskorgen är att success-stories måste vara överväldigande omfattande och att det finns PR-konsulter som kan skapa uppmärksamhet eftersom de känner rätt journalister.

    En skum tanke – sen kommer kraven på avgång

    Jag är inne i en årets arbetstoppar. Blir lätt en aning ojämnt i den här branschen, men det är kul med växlande omständigheter. Det betyder dock att uppdateringarna här är sparsamma – det blir mer om några veckor.

    Under tiden kan ni ju följa medierapporteringen kring jämställdhetsminister Jens Orback… Efter Ekots intervju där han kastar ur sig vad som har uppfattats som en jämförelse mellan homosexuella och hästar går debattens vågor höga.

    Orbacks uttalande är väl inte helt lyckat. Men allvarligt talat, för att i det läsa in något om hans attityd till andra människor får man ha en rätt livlig fantasi – och framförallt en förutfattad mening av vad han står för.

    Ur PR-synpunkt ska det dock bli intressant att se vad han gör. Expressen påstår att han ringer dem och försöker rätta till exakt hur det var med hästen. Vem som bodde med den och i vilka lokaler… Jag förutsätter att Statsrådsberedningen har en bra presstjänst, och de borde i så fall meddela ministern att han ska lägga hela hästresonemanget åt sidan. Glöm kusen. Be honom förklara att det hela blev fel, och låt honom berätta med (förhoppningsvis äkta) engagemang och inlevelse vad han egentligen anser. Hitta några tillfällen eller fakta som stödjer detta. Då är saken ur världen snabbare än Göran Persson hinner tänka ordet ”image”.

    10 enkla råd för medierelationer i kriser

    Peter West, en erfaren kriskommunikatör, delar med sig av sina 10 bästa tips för bra relationer med media när kriser kommer. Det är till största delen väl kända råd, inte varje fall i teorin. Men med tanke på hur många organisationer som efter en kris vittnar om att ”vi var inte tillräckligt förberedda” finns det all anledning att läsa dem igen. Kanske, kanske kan det underlätta för att omsätta teorin i praktik när det händer något.

    Den svenska Krisberedskapsmyndigheten är ju också en källa att ösa ur för den som vill veta mer, och det finns exempelvis kurser i kriskommunikation för offentliga informatörer. Det hade dock varit bra – och viktigt, tror jag – om myndigheten ibland sänkt nivån. Det är väldigt få kriser som skakar samhället i dess grundvalar. Även om det är den typen av situationer KBM framförallt ska fokusera på, kunde de gjort både offentlig förvaltning och det svenska näringslivet en tjänst genom att bjuda på sin kunskap i lättare tillgänglig form. Enkla checklistor, förslag på krisplaner, exempel på kriswebbplatser – tänk om vi kunde hitta sådant hos dem.

    Fler mediebevakare att välja bland

    Konkurrensen ökar i mediebevakningsbranschen, skriver Dagens Media. Senaste tillskottet är News Machine, som erbjuder en gratisversion och en premiumversion för knappt 10.000 kronor.

    Liksom övriga tillskott på sistone handlar News Machine om bevakning av elektroniska källor. De illustrerar därmed ett av branschens största problem. Det krävs inte särskilt mycket för att sätta upp en agenttjänst som läser igenom webbnyheter, men där det verkligen behövs konkurrens – på pappersklippen – regererar Observer med ett de facto-monopol. Fortfarande är det ju så att papperstidningarna är nödvändiga att bevaka för den som vill ha ett komplett bild av sin medverkan i media.

    Jag noterar dessutom att ingen av tjänsterna som scannar webben erbjuder bevakning av webbloggar. Detta är i sig en märklig strategi. Om de inte kan konkurrera med Observer på papper borde de erbjuda ett mervärde på webben, de borde täcka något som traditionell mediebevakning missar fullständigt. Men i stället blir det en light-version, en sämre variant av den bevakning som många upplever som för dyr.