RSS och wiki – bättre än portaler och intranät

För bara sex månader sedan hade rubriken här varit löjeväckande. Nu är den måhända en dragning av kvällstidningsmått, men den är inte osann.

Det är Financial Times som beskriver utvecklingen i ett antal företag. Hos investmentbanken Dresdner Kleinwort Wasserstein har 450 medarbetare bloggar på intranätet. En fjärdedel av personalstyrkan har tillgång till en wiki, och efter bara sex månaders användning är det mer trafik på denna wiki än det är på hela intranätet. Det säger en del om informationens relevans, tror jag.

Men det stannar inte där. DrKW har integrerat RSS i alla sina sociala lösningar. De är därmed ett exempel på något som börjar ses som ett viktigt komplement till de portaler alla har pratat om så länge (men få har lyckats genomföra):

This is what vendors of enterprise portal software have long claimed to provide: a single “dashboard” where data from business applications is displayed alongside content from many sources.

But portals are a “heavyweight” technology, argues Mr Rasmussen, and it is difficult to integrate the information feeds. “RSS makes it much easier to stitch together your information,” he says.

Sant. Hur företag till och med kan förbjuda sina anställda att använda RSS övergår mitt förstånd. Tvärtom är detta en möjlighet för hantering av externa och interna informationskällor vars like vi inte haft tidigare. Trots fräcka och dyra portaler.

Jag gillar också DrKWs inställning till den fråga som ofta kommer upp i diskussioner om de sociala mediernas användning på intranät. Kommer inte de anställda att bara förstöra tid som de borde ägnat åt arbete i stället?

“Is blogging a good use of company time? They are going to have these conversations anyway – in the lift, for example – and if the topic is boring, people lose interest. It is self-policing.”

Neville lusläser FT.com och tipsade om artikeln.

Citykollen första sociala tjänsten från svenska medier

Citykollen.se har nu dragit igång i en tidig version. Det handlar om en evenemangskalender för Stockholm som helt bygger på läsarnas medverkan och bakom den står tidningen Stockholm City. Flera verktyg som den trogne läsaren här har lärt sig att känna igen finns med: Etiketter/taggar, RSS och den tekniska lösningen Ajax.

Även om både Metro och Aftonbladet redan har rört sig mot mer sociala tjänster är detta den som tar steget fullt ut, skulle jag säga. Ska bli intressant att följa. Ett grattis till Jeffery och Edling som arbetet med Citykollen.

PR-branschens strategier för sociala medier

Den alltid välgenomtänkte betraktaren Mike Manuel konstaterar att de bästa kommunikationssatsningarna i dag är de som

  • blandar traditionella och sociala medier
  • inser att det krävs specialkunskaper kring just sociala medier.

Så hur gör då de etablerade kommunikations- och PR-byråerna för att leverera bra resultat till sina kunder? För det mesta blundar de och kör på samma sätt som alltid. Andra delar uppdragen med människor som kan. Men många bara låtsas.

Sadly, the promise of new business and/or the threat of client attrition is putting some firms in a place where they’re promising and marketing social media services and expertise that they just don’t have. For obvious reasons this is, um, really bad, but it’s the scary side of business survival, and I have to think short-term gains will come with long-term costs to the fakers.

Sociala bokmärken och taggning för företag

Sociala bokmärkestjänster, eller taggningstjänster, har fått snabbt och relativt stort genomslag. Webbplatser som del.icio.us, Furl, Yahoo My Web eller Spurl är kanske inte något för medelanvändaren än men tanken är så enkel och uppenbart logiskt att utvecklingen går fort.

Nu börjar också användning på jobbet bli aktuell.

Principen med tjänsterna är att du sparar länken till de sidor du tycker är intressanta (eller sidorna i sig) på en webbplats, och alltså inte på din dator. Du ger dem en etikett, en tagg, för att sortera dem. Vinsten för dig är att du har de sidor du vill återkomma till samlade på ett ställe med en struktur du skapat själv. Det finns alltså ett egenintresse.

Det sociala elementet uppstår när fler människor sparar sina bokmärken på samma webbplats. Du får tillgång till alla de sidor som andra människor – det sociala nätverket – taggat. Och särskilt intressant är det förstås att kolla vilka sidor som dessa har gett samma etiketter som du.

Ditt egenintresse blir en avgörande faktor för att skapa ämnesspecifika kataloger som byggs upp underifrån utan redaktörers eller andra filters inblandning.

Det har pratats en del om hur företag och organisationer kan dra nytta av taggningstjänster. IBM jobbar med något som kallas Dogear för interna syften. Connotea är inte internt men uttalat för professionell användning.

Nu tycks det också som om ett mer generellt verktyg ska se dagens ljus. Cogenz är ett projekt som drivs av PR-konsulten och bloggaren Niall Cook. Det är intressant bara det. Niall har jag läst och haft en del diskussioner med tidigare. Han är inte tekniker utan ser framförallt de kommunikativa möjligheterna. Taggning, menar han, kan vara värdefullt i många olika sammanhang.

  • Intern informationsdelning kring kunder och trender.
  • Insamling av idéer i produktutveckling.
  • Omvärldsbevakning för anställda inom försäljning och marknad.
  • Nyhetsbevakning på informationsavdelningen.
  • Åskådliggöra, inte minst för ledningen, organisationens kunskap och nätverken bland anställda.

Är detta då inte bara vad bibliotekarier och andra informationsspecialister alltid gjort – och gör bättre? Nej, det är ytterligare en dimension. På företaget Raytheon använder de en hybrid som involverar informationsspecialister.

We have folks submit URLs with the keywords they would tag the resource with. A team of librarians then takes a look at the submission, corrects for spelling mistakes, adds additional terms, and approves the item for production (search and sent to the webmaster of that site for addition to the meta data.) We only rarely disapprove of a user-submitted term; overly general, vague or completely off-base terms are those that get deleted. We occasionally call to clarify a submission.

Why does it work? Chiefly because the sites submitted are specific to a group or discipline, and no matter how hard we try, having a degree in library science does not give you a degree in engineering (insert discipline here). We do not speak their vernacular. We do well enough to add value with controlled terms, but these folk tags have a life of their own.

Sociala medier den saknade pusselbiten

Vem – eller vad – som helst kan inte övertyga andra människor. Det krävs menar Elizabeth Albrycht tre dimensioner för att förutsättningarna ska vara de rätta: Kompetens, trovärdighet och goodwill.

Den sista punkten är den mest intressanta. ”Goodwill” definieras i detta sammanhang som förståelse, empati samt förmågan att lyssna och reagera. Elizabeth drar slutsatsen att ”goodwill” kan inte finnas i de gamla kanalerna.

En annons, en broschyr eller en webbplats som de flesta sett ut hittills kan helt enkelt inte vara empatisk eller lyssnande. De kan ge intryck av kompetens och trovärdighet, utan tvekan. Men de förmedlar inte ”goodwill”.

Ett socialt nätverk, en wiki eller blogg kan däremot göra det. Möjligen är det därför dessa sociala medier fått ett snabbt genombrott. De är inte bara en kul grej. De är avgörande verktyg för att påverka människor som är viktiga för oss.

Coca-Cola låter medarbetarna komma till tals i intern företagsblogg

Coca-Cola kommer att bli ett av världens mest respekterade företag först när alla anställda verkligen förstår vad företaget står för, menar de. 150 av företagets högsta chefer satte sig därför ned i fjol och formulerade sju grundläggande värderingar.

Vi har nog alla varit där, eller hur? Värderingarna är fastslagna men vad händer sedan? Förhoppningsvis för deras skull en hel massa saker men en internblogg (för 55 000 anställda!) är ett medel. Den är öppen sju dagar, en dag för varje värdering, och den är medarbetarnas chans att tolka och diskutera värderingarna.

Det är inte det vanligaste sättet att använda en blogg. Men en intressant tanke. De tycks sträva efter en slags kvalitativ enkät och säkert kommer vi framöver att se många innovativa lösningar just i skärningspunkterna mellan blogg, enkäter, diskussionsforum och wikis.

Neville hittade nyheten och fick igång mina tankar.

Eniro vågar utmana kunderna

Jag håller just nu på med ett webbprojekt som kräver mycket resor så därför blir det lite ryckigt med noteringarna här under våren. Men Eniros nya iniativ att låta användarna skriva omdömen om företagen i katalogen måste jag nämna. Kolla t.ex. hur det ser ut för Svenska Bil i Stockholm.

Visst har människor skrivit omdömen på nätet i många sammanhang länge. Inte minst inom e-handeln. Men det Eniro gör är att låta tredje part (du och jag) skriva omdömen om företagets kunder (de som betalar för att ha extra information på Gula Sidorna). Vi som söker på Eniro är ju inte betalande kunder till Eniro, vilket vi är på Amazon eller andra webbplatser där vi bjuds in att skriva.

Det Eniro gör är modigt. Det är bra. Men det är också utmanande. Jag undrar hur den företagare reagerar som ser ett negativt, om än seriöst, omdöme om den egna verksamheten när det samtidigt dimper ner en räkning från Eniro? Det vore mänskligt om han tänker ”Ok för att nätet används så här nuförtiden, men inte f-n ska jag betala för det…”.

Jag tycker förstås att det är fel reaktion men tanken illustrerar kanske att Eniro tagit ett stort steg. Applåd från min sida.