En liten – kanske lärorik – anekdot om hur företag bevakar Twitter och om hur ett företag med 140 tecken lyckades knyta mig lite närmare till sig.
I förra veckan testade jag två olika tjänster för webbkonferenser, WebEx och GoToMeeting. Övertygad om att resten av världen ville veta att jag gjorde det nämnde jag jämförelsen på Twitter 😉
20 minuter senare svarade en konkurrent till de båda tjänsterna att jag borde kika på deras lösning också. Det är inget företag som aktivt följer mig utan uppenbarligen en konkurrentsökning som gett resultat.
Deras svar var sådär, ärligt talat. Det var ett varumärke som svarade, ingen person. Hade jag inte tyckt att det var lite kul (första gången någon marknadsförde sig till mig på Twitter) hade jag kanske blivit lite bister.
En timme efter min statusuppdatering höjer sig försäljningsförsöken en nivå. Ytterligare ett företag tipsar mig om sin produkt. Men nu genom en riktig människa, Anthony. Dessutom med bra argumentation. Här blev jag positivt inställd och kan inte föreställa mig att jag skulle blivit sur ens om detta varit vardagsmat. Jag startade ju ämnet själv, kan man säga.
Och jag surfade över och kollade hans erbjudande.
Det verkligt imponerade svaret kommer dock, ytterligare några timmar senare, från ett av de företag vars tjänst jag självmant testade. David från GoToMeeting hör av sig, tackar för intresset och erbjuder sig att besvara eventuella frågor eller kommentarer.
Det är bra marknadsföring. Enkelt. Personligt. Inbjudande. På mitt initiativ.
Tror jag väljer GoToMeeting. Hoppas att David menade allvar med sitt erbjudande den dag jag faktiskt har en fråga.