Mikrobloggar som Jaiku och Twitter skiljer sig rejält från storebror bloggen.
Fördelen med att ha en blogg är inte minst att man kan utveckla det som tidningar väljer att citera från en intervju 🙂
Citaten är väl inte de mest heltäckande (svårt att konkurrera med Skugge…), så här kommer mitt resonemang.
Min utgångspunkt är att bloggar bara delvis är ett socialt medium. Bloggen är i grunden väldigt publicistisk.
Självklart finns det bloggar som skapar oerhört mycket diskussion och utbyte men kärnan är att någon — publicisten/bloggaren — vill säga något. Förmedla en åsikt eller dela en kunskap.
Detta gäller alldeles särskilt om vi pratar om bloggar från politiker, journalister, företag eller andra mer officiella bloggare.
För att renodla resonemanget kan man säga att bloggen klarar sig bra utan social interaktion. Den har ett egenvärde i publiceringen, även om ett utbyte gör den än mer intressant för alla inblandade.
Det vi sett hittills av mikrobloggar är väsensskilt från detta. Mikrobloggar är kanske det mest sociala av alla de sociala uttryck nätet gett oss än så länge. En mikroblogg lever i ett sammanhang bestående av dem som följer mikrobloggen och dem som mikrobloggaren följer.
Mikrobloggen är privat instant messaging i äktenskap med den sociala webbens transparens. Utan nätverket är en mikroblogg meningslös. Vem skulle skriva statusuppdateringar på Facebook utan vänner som läste dem?
Därmed tror jag att mikrobloggens styrka är att vi kan ha ett dagligt utbyte med vår utökade bekantskapskrets (inte den närmaste, som Punkt SE skriver).
Och därmed tror jag också att det är svårt att göra ett ”antingen/eller”-val mellan en blogg och en mikroblogg. Det är som att välja mellan tåg och cykel. Det ena är rätt om jag ska till Stockholm, det andra om jag ska till Limhamns IP och kolla på match.