Externa bloggar ”tar över” intern kommunikation

CNN Money berättar hur fristående bloggar i flera fall blivit de viktigaste informationskällorna för anställda i de företag som bloggarna noggrant bevakar.

Många företag har bloggare som intensivt följer vad de gör. Ford och Starbucks är bara två exempel. Men det är onekligen en ny insikt att dessa bloggar ibland vet mer — i vart fall berättar mer — än vad de interna kommunikationskanalerna gör.

Medieföretaget Gannett har på sistone upplevt vad det innebär. En kommentar till bloggaren belyser den roll bloggen upplevs spela.

Readers of the blog have shown appreciation for Hopkins’ work. An anonymous comment on his blog in early December said, ”Without this [blog], we don’t hear what’s happening to the company we all break our fannies for – and we sure don’t hear the truth of why it’s happening. We are paying the price for corporate greed. Jim is merely exposing that.”

Mikrobloggen: Mer prat än publicering

Mikrobloggar som Jaiku och Twitter skiljer sig rejält från storebror bloggen.

Fördelen med att ha en blogg är inte minst att man kan utveckla det som tidningar väljer att citera från en intervju 🙂

punktmikro1.pngJag är intervjuad av Punkt SE i dag om mikrobloggar. Det var ett ganska intressant samtal som kretsade kring skillnaden på bloggar och mikrobloggar.

Citaten är väl inte de mest heltäckande (svårt att konkurrera med Skugge…), så här kommer mitt resonemang.

Min utgångspunkt är att bloggar bara delvis är ett socialt medium. Bloggen är i grunden väldigt publicistisk.

Självklart finns det bloggar som skapar oerhört mycket diskussion och utbyte men kärnan är att någon — publicisten/bloggaren — vill säga något. Förmedla en åsikt eller dela en kunskap.

Detta gäller alldeles särskilt om vi pratar om bloggar från politiker, journalister, företag eller andra mer officiella bloggare.

För att renodla resonemanget kan man säga att bloggen klarar sig bra utan social interaktion. Den har ett egenvärde i publiceringen, även om ett utbyte gör den än mer intressant för alla inblandade.

Det vi sett hittills av mikrobloggar är väsensskilt från detta. Mikrobloggar är kanske det mest sociala av alla de sociala uttryck nätet gett oss än så länge. En mikroblogg lever i ett sammanhang bestående av dem som följer mikrobloggen och dem som mikrobloggaren följer.

Mikrobloggen är privat instant messaging i äktenskap med den sociala webbens transparens. Utan nätverket är en mikroblogg meningslös. Vem skulle skriva statusuppdateringar på Facebook utan vänner som läste dem?

Därmed tror jag att mikrobloggens styrka är att vi kan ha ett dagligt utbyte med vår utökade bekantskapskrets (inte den närmaste, som Punkt SE skriver).

Och därmed tror jag också att det är svårt att göra ett ”antingen/eller”-val mellan en blogg och en mikroblogg. Det är som att välja mellan tåg och cykel. Det ena är rätt om jag ska till Stockholm, det andra om jag ska till Limhamns IP och kolla på match.

6 steg till bra relationer med bloggare

Långtifrån alla finns i branscher där de behöver fundera på att knyta kontakt med bloggare. Men de som har intresserade bloggare kring sig ska självklart känna dem för att lära och lära ut. Media Bullseye funderar kring hur du knyter kontakten rätt.

Det viktigaste säger Media Bullseye egentligen före tipslistan. Du måste göra din research och ha något att bidra med. Har du inget att säga blir samtalet tomt.

Men visst har du något att säga. Du kan ditt ämne. Du är lika intresserad som bloggaren av människors åsikter och insikter.

Några av de kanske basala men väldigt viktiga saker som artikeln pekar på är dessa:

By focusing on the relationship rather than the individual pitch, long-term results are built.

One of the best ways to build a relationship remains showing interest in someone else. Comment on said blog frequently…

If you want respect from a blogger(s), have a blog.

There’s always a back channel for any subject matter and its bloggers. Become part of this back channel conversation.

Once a relationship has been created, if you really value their opinion and their voice is that important, opt them into your conversation.

Media Bullseye: Six step to better blogger relations

    Företag för blogganalys startar

    För några månader sedan tog jag en kopp kaffe tillsammans med Mattias Östmar. Nu har han startat ett företag kring de idéer för blogganalys som han berättade om då.

    Det är positivt. Blogganalysen behöver fördjupas och utan att i detalj ha sett Mattias erbjudande tror jag att fler aktörer är precis vad marknaden behöver. För ärligt talat har de traditionella analysföretagen inte imponerat omvärlden med sina insikter kring sociala medier.

    Obligatorisk prenumeration på svensk bloggdiskussion

    Bloggar tycks väcka extrema känslor. Antingen är de skräp (dagbok, katter etc.) eller en revolution i klass med demokratin (yttrandefrihet, mångfald etc.) Oavsett vad du tycker har ständigt innovative Johan Larsson nu gett dig en chans att enkelt hålla koll på vad som intresserar svenska bloggare mest.

    Varje dag klockan 7 sammanfattas gårdagens aktivitet i den så kallade bloggosfären. Få koll på de mest uppmärksammade blogginläggen och nyheterna.

    Allt du ska göra är att prenumerera på detta RSS-flöde: knuff.se/rss/sammanfattning

    Självklart ger det bara en generell översikt. Men om du inte kommit igång med egen, skräddarsydd bevakning är detta klart bättre än ingen översikt alls.

    Osäker på vad RSS är? Kanske kan vägledningen för hur du prenumererar på wpr.se ge lite hjälp.

    Näthat och medborgarmedier: Lyssna på Publicerat

    Publicerat i P1 kommer på lördag att handla om ”Läsarmedverkan och webbhat”. Jag är med tillsammans med Lotta Holmström och Johanna Parikka Altenstedt. Jag tror att vi alla vid inspelningen var överens om att diskussionen kring näthat/webbhat är överdriven just nu, men du får lyssna och avgöra själv om du är intresserad.

    P1 lördag 15.35, söndag kl 12.00 och natt mot tisdag kl 01.15. Samt på webben.

    Kommunala bloggar från Kungälv

    Bloggar har än så länge inte fått något stort genomslag i kommunal kommunikation, i varje fall inte om man undantar biblioteken som har varit tidigt ute och visserligen är kommunala. Men nu drar Kungälvs kommun igång.

    Om de är först vet jag inte men det är ju ingen tävling så det kanske inte heller är så viktigt. Det Kungälv börjar med är två politikerbloggar — kommunalrådet och oppositionsrådet.

    Ännu mer spännande blir det när/om kommunen drar igång med tjänstemannabloggar. Politiker har vi faktiskt många andra möjligheter att lyssna till och också föra en dialog med. Tydligare, mer tillgängliga och personliga tjänstemän skulle innebär en kvalitativ förändring av kommunal dialog med medborgarna.

    Journalistisk kortslutning när ”hemlig mediekille” ska avslöjas

    Sydsvenskans kulturjournalist Andreas Ekström gör ett oväntat och insinuant påhopp på en av den nya webbens mest okända frontfigurer, Johan Larsson (Knuff m.m.). Det är just denna paradox som stör Ekström — att en så kreativ och potentiellt inflytelserik person som Larsson inte är särskilt intresserad av att synas.

    Johan Larsson ger en bra replik som förhoppningsvis skapar en viss rodnad på Ekströms kinder.

    Granskning viktigt. Men granska då på riktigt.

    Det finns några aspekter som jag tycker är extra intressanta. För det första har Ekström en poäng i att den sociala webben, framförallt bloggar som ju Knuff har stenkoll på, faktiskt börjar bli så viktiga att den som har full insikt i de samtal som förs är en tänkbar maktfaktor. Och människor i maktposition ska granskas journalistiskt.

    Sen går Ekström helt snett när han själv gör allt annat än att granska. Han kastar misstänkliggöranden kring sig. Insinuationer utan faktastöd, vilket han själv också påpekar. Det är journalistisk kortslutning, det hjälper inte att påhoppet maskeras i krönikeform.

    Men det är synd. Tanken att ta den sociala webben som samhällsfenomen på allvar (bortom ”bloggchocker”) var god.

    Du bestämmer hur öppen du vill vara

    En annan och mer detaljerad frågeställning handlar om graden av öppenhet. Ekström grundar sina misstänkliggöranden på att Larsson inte vill berätta hur gammal han är, och annat ”hemlighetsmakeri” av samma typ. Men öppenhet är självvald. Yttrandefrihet går i båda riktningarna. Jag har rätt att berätta men också rätt att inte berätta.

    Ju mindre öppen jag är, desto mindre läsvärd blir jag sannolikt. Men det är ett individuellt val och det kan vi lära oss något av. Det finns inte — trots missförståndet som illustreras i Ekströms krönika — något som säger att man deltar i samtalet bara om man vill blotta allt. Du deltar på precis de villkor som passar dig.

    Uppdaterat
    Andreas Ekström svarar på min kritik ovan. Tyvärr går det inte att kommentera på hans sajt så det får bli ett snabbt svar här.

    Nej, jag har inte bara läst rubriken. Jag har läst hela krönikan och jag vidhåller att exempelvis följande formulering är insinuant och misstänkliggörande:

    Det har funnits ögonblick då de cyniska sidorna i min personlighet har fått fritt spelrum: finns Johan Larsson? Eller är han bara ett alias för en större verksamhet som i hemlighet ägs och drivs av Schibsted, Bonnier eller MTG, som på det här viset vill testa att köra något ”underground”, utan att stöta bort de renlärighetskänsliga bloggentusiasterna?

    Det är en formulering som är väl avvägd för att vara helt ofarlig. Du kan aldrig anklagas för att påstå att det är så. Ändå föder du tanken hos läsaren. Jag känner inte Johan och har ingen aning om vilka kontakter han har. Problemet — vilket jag pekade på — är att det har inte du heller.

    ”The search engines, stupid”

    Kan inte låta bli att parafrasera Clintons vinnande insikt apropå diskussionen kring om bloggare blir lästa. Det är Susanna Popova som påstår att bloggar är en ”elitstudiecirkel” som bara läses av en ganska fåtalig skara andra bloggare. Martin Jönsson konstaterar att hennes perspektiv är konstigt, det handlar ju inte bara om volym utan om en mångfald av mediala alternativ.

    Jönsson har rätt men missar också en viktig del av poängen. De fokuserar nämligen båda på aktiv, medveten läsning. Den läsare som vill läsa en blogg, läser en blogg och efteråt vet att hon har läst en blogg.

    Men för många bloggar är det en försvinnande liten andel av besökarna. Jag, och många andra jag pratat med, kan vittna om hur Google levererar en majoritet av läsarna.

    En vanlig dag kommer 60-70% av alla besökare till denna blogg/webbplats via Google. Jag misstänker att om du frågade dem skulle flertalet efteråt inte ha reflekterat över att de läst en ”blogg”. Varför skulle de? Man måste vara rätt nördig för att se alla kännetecken direkt.

    De flesta har nog alltså läst en blogg. Är till och med återkommande bloggläsare — om de använder Google. Och förutom att det är många människor handlar det om personer som uttryckt en önskan om att få veta något specifikt.

    Denna sista dimension är viktig om vi talar om möjligheten att påverka. När vill du som exempelvis marknadsförare/annonsör nå din publik? När de är intresserade av din produkt eller när de bläddrar förbi på väg mot sportsidorna?

    Twingly kopplar samman bloggar och media

    TwinglyI dag har den nya tjänsten Twingly lanserats. Det finns ju många tjänster (Knuff, Bloggportalen, Bloggar, Technorati…) som på olika sätt följer och samlar vad bloggar skriver. Twinglys kännetecken är att den ska användas för att ge media en chans att visa vilka bloggar som länkar till artiklar hos dem.

    Ett litet exempel finns hos DN och allt bygger på en tanke som Washington Post redan har använt ett tag. Det är rätt enkelt: En blogg länkar till en artikel i en webbtidning. Twingly upptäcker det och visar en länk till bloggposten bredvid artikeln på tidningens webbplats.

    Du som har en blogg gör så här för att komma med.

    Jag har länge använt Washington Post som ett exempel på hur svenska medier borde arbeta. Detta är alltså ett mycket bra steg — för tidningarnas relevans, öppenhet och aktualitet.

    Sen får vi se hur detaljerna i Twingly kommer att arta sig och framförallt hur mycket tidningarna vill och vågar använda den. Washington Post kör det på alla artiklar, tror jag. Se där en utmaning för svenska redaktörer.

    Uppdaterat: Internetbrus ställer relevanta frågor om den sortering av bloggar som Twingly gör. Någon form av filter behövs förstås så att inte rena spambloggar dyker upp. Samtidigt är ju poängen att nya röster ska komma till tals och en filtrering som gör detta svårt eller omöjligt har egentligen inte tagit bort det massmediala filtret i någon betydande utsträckning. Bara flyttat gränserna för det.