Corporate Storytelling på universitetet

Corporate Storytelling kommer att bli universitetsämne i Sverige. Matts Heijbel (Storytellers.se) har fått uppdraget att planera, lägga upp, genomföra och examinera den första kursen i Corporate Storytelling någonsin vid Stockholms Universitet.

Första i Stockholm alltså. Först i Sverige?

Måste säga att detta är en kul utveckling. Storytelling [mer] har mycket gemensamt med den utveckling som sker generellt just nu med en mer personlig kommunikation. Det är många bäckar små men tillsammans går de i en riktning mot mer själ, mer liv och mindre anonym företagsyta av traditionellt snitt. Det gynnar företagen och det gynnar kunderna.

”Gamla webben är det bara att glömma”

Författaren Bruce Sterling talade nyligen på Moderna Museet och hävdade att

Gamla webben är det bara att glömma. Allt kommer att handla om vilken typ av interaktivitet och möjlighet att dela information och annat som finns.

Tror inte det.

Jag delar hans entusiasm för den nya webben – den sociala webben eller webb 2.0, som det kallas. Men att den gamla webben skulle försvinna betvivlar jag. Inte på grund av allmän konservatism utan för att den behövs.

Jag inledde exempelvis dagen med att ge en inspirationsföreläsning om sökmotoroptimering på Malmö högskola. Det är en typ av verksamhet som säkert fullt ut kommer att dra nytta av webbens utveckling. Det vore ju perfekt att som blivande student få ta del av de ofiltrerade åsikterna från nuvarande studenter. Eller att titta in i undervisningen via öppna projektytor.

Men jag skulle inte fatta mitt beslut bara på det. Kursplanen är viktig liksom den officiella kursbeskrivningen. Litteraturlistan är väl så ”gamla webben” det kan bli. Men nog är den väsentlig?

Resonemanget är det samma för alla branscher. Poängen är att den nya webben kommer att bygga på den gamla. Den kvalificerar våra möjligheter att bedöma den traditionella informationen. Den gör oss till deltagare.

Den nya webben ersätter däremot inte vikten av bra, begriplig och målgruppsanpassad webbinformation, hur envägsriktad den än må vara. Så låt oss entusiasmeras av Sterling och andra evangelister. Inse att de pekar i rätt riktning. Men samtidigt inte glömma det vi faktiskt lärt oss under de senaste tio åren.

Den personliga kommunikationens baksida

I en tid när vi är många som ser värdet av personlig(are) kommunikation kan det vara viktigt att lyfta fram baksidorna också. Jag brukar peka på att när man blir personligt engagerad ökar kvaliteten. Det blir bättre. Men det tar också mer tid. I professionella sammanhang finns också en oro för vad man får lov att skriva, till exempel på en blogg.

Jimmy på Informatören lyfter i dag fram en annan aspekt. Du får vara beredd på att ta skit. Sticker du ut näsan ökar risken att någon får in en träff på dig.

Visserligen konstaterar Jimmy att om ”…du vänder dig till yrkesfolk är kritikerna oftast snällare men om din målgrupp är privatpersoner kan du förvänta dig att många oliktänkande hör av sig.” Det stämmer med mina erfarenheter också och gör det kanske mindre känsligt att engagera sig i affärsnätverk på webben eller liknande.

Det förändrar inte att risken alltid finns. Nu insinuerar jag inte att jag på något sätt skulle vara i rampljuset på det sätt som Jimmys exempel är. Men jag har publicerat nyheter och personliga betraktelser kring webben – på webben – sedan sommaren 2000. En gång var det en tokig läsare som skulle stämma mig. För vad lyckades jag aldrig reda ut. Ytterligare några gånger har jag sorterats in i mindre smickrande fack.

Trist förstås. Fast för varje negativ röst har det alltid funnits minst 10 positiva kontakter. Ett enkelt ”tack” eller en stimulerande motfråga. I flera fall har min närvaro på nätet lett till samarbeten och affärer. Jag tycker det är värt epitetet ”idiot” då och då, men det är inte självklart att alla håller med.

BBC blir socialt media – tar steget till webben 2.0

BBC – detta flaggskepp inom public service i världen – har insett vad webbens utveckling just nu innebär. BBCs direktör Mark Thompson säger till Reuter:

”The second wave of digital will be far more disruptive than the first and the foundations of traditional media will be swept away, taking us beyond broadcasting.”

Det som ska bli ”bbc.co.uk 2.0” jämförs av BBC med webbplatser som MySpace, YouTube, Wikipedia och Technorati. Alla BBCs digitala tjänster ska fokuseras kring Dela, Hitta och Spela rapporterar MediaGuardian, där besökarnas möjlighet att dela med sig är centralt.

Ashley Highfield, chef för nya medier på BBC, förklarar att

…the share concept would allow users to ’create your own space and to build bbc.co.uk around you’

Bland de andra initativen finns till exempel planer på att låta lyssnarna sätta samman sina egna radiostationer, skapa ett nytt varumärke för tonåringar som blandar TV, radio och bredband samt utveckla den egna mediespelaren.

…medan Sverige trött tittar på

Som en slags medieverklighetens ironi berättar BBC om sina planer samtidigt som vi får veta hur svenska journalister betraktar mediepubliken. ”Dela” är inte tanken som regerar, kan man säga. På Publicistklubbens möte fanns det ett märkbart ointresse för hur radikalt mediepubliken håller på att förändras. Läs mer hos Beta Alfa, Bisonblog och Mymarkup.

Tillgänglig webb för mer än blinda

Diskussioner om tillgänglighet på webben kretsar nästan alltid kring människor som har dålig syn, men det finns långt fler funktionshinder som påverkar hur du når ut på webben. Backend Media har läst en uppsats av Viktor Sarge som vidgar perspektivet.

Hörselnedsättning, motoriska funktionshinder och uppmärksamhetsproblem är exempel på ytterligare funktionshinder som kan vara värt att fundera på.

Passiva surfare. Eller tvärtom.

Resoner återger en undersökning av hur många surfare på nätet som aktivt är deltagare på de webbplatser de besöker, exempelvis svarar på enkäter eller är med i tävlingar. En majoritet är passiva, konstaterar Jupiterresearch och Resoner.

53 procent av de europeiska surfarna aktiverar sig aldrig som annat än läsare på nätet. I Sverige är det 23 procent som lockas av webbplatsers försök att få igång dem.

Siffrorna verkar rimliga men jag köper inte slutsatsen att surfarna generellt är ”passiva”. Tvärtom. Jag tycker att det är ganska höga siffror och jag betvivlar att någon enskild större webbplats konsekvent lyckas aktivera en fjärdedel av sina besökare. Det är ju en andel som anger hur många som aktiverar sig någon gång, någonstans.

Det skulle därmed finnas en potential för många webbplatser. Först när var fjärde besökare interagerar med din webbplats har du slagit i det statistiska beteendetaket.

Pedagogerna som har upptäckt nya webben

På tal om lärande och nya webben: Svensk-amerikanska Grönstedt Group som erbjuder kompetensutveckling inom marknadsföring och försäljning har tagit steget fullt ut och använder de nya möjligheter som webben idag ger. De beskriver själva hur de arbetat för förlaget Prentice Hall.

A lot of companies are starting to realize that if their reps are on the road, their rep training and communications need to be mobile, too. For this reason, mp3 player-enabled podcasts are emerging as an increasingly effective tool.

Prentice-Hall’s new series of online radio programs, entitled ”What’s Your Point?” are designed to reinforce key messages, introduce book authors, and keep reps updated on an ongoing basis via a conversational, news/talk format that’s both informative and entertaining.

Förlaget har också startat en intern blogg för säljarna.

…the blog serves as a forum for free-flowing conversations. It’s an engine for sharing experiences from the front lines across the sales organization without inundating reps with e-mail. They can read the musings, rants, raves, insights and opinions of their peers and weigh in on conversations about pressing issues that will help them better do their jobs.

Pedagoger borde upptäcka nya webben

Computerswedens debattutrymme är ett av de ärligaste i landet. Det är för det mesta uppenbart att debattörerna skriver bara för att sälja sina egna grejer. Samma sak som med DN Debatt, alltså, men där är skenheligheten ofta större.

I dag efterlyser ett konsultföretag för skolsektorn nya program som pedagogiskt stöd. Kommuner och skolor bör ”investera i pedagogiska system som stöd i undervisningen”. Det är intressant eftersom det så tydligt visar hur vi just nu är i ett läge där vi inte ser skogen för alla träd.

Det är inte nya, dyra system som behövs för att stödja inlärning och kunskapsdelning. Varken i skolan eller på andra arbetsplatser. Visst kan det finnas undantag men kraven är oftast ganska basala. Stöden ska vara enkla att starta. De ska ge stort utrymme för individuella behov. De ska vara enkla att använda, vilket nya och dyra system har en tendens att inte vara.

De ska framförallt stödja interaktionen mellan människor. Mellan lärare och elever eller mellan kollegor i företaget.

För den som brukar läsa mina små noteringar behöver jag ens inte skriva ut slutsatsen. Men jag gör det ändå. Detta är ju i praktiken en beskrivning av webbens nya verktyg och användningsområden. Den så kallade webben 2.0.

Träden finns där i form av wikis, nätverkstjänster, podcasting, taggning, bloggar och så vidare. Det är dags att upptäcka att dessa faktiskt formar sig till en enhet – en träddunge, åtminstone, som dessutom har fördelen att nästan alltid bygga på open source och därmed låga investeringskostnader.

Intranätet underskattat som fusionsverktyg

När organisationer står inför stora förändringar, till exempel fusioner, är behovet av effektiv kommunikation och styrning stort. Intranätet borde vara ett självklart verktyg men allt för ofta får det inte någon framträdande roll. Det menar i varje fall Mads Richard Møller, som skriver på Kommunikationsforum.

Det låter ju som ännu en besviken informatör som reflexmässigt klagar på ledningen men det är faktiskt tvärtom. Dags för självkritik, tycker han.

Mange intranetansvarlige beklager sig over, at ledelsen ikke tager mediet alvorligt. Det er dog mere frugtbart først at gribe i egen barm og blive bedre til at forstå virksomhedens aktuelle behov og udfordringer, og derefter synliggøre, hvordan intranettet kan være med til at opfylde nogle af de behov bedre og mere effektivt end andre medier og værktøjer.

Han har säkert rätt i många fall. Jag har flera gånger dessutom sett hur intranätet snarast blir en del av problemet. När ett antal enheter, eller hela företag, ska bli ett uppstår territoriestriderna. I stället för att fråga sig ”hur kan vi stödja processen” fokuserar intranätansvariga på att försvara just sitt intranät. Sin tekniska lösning, sin struktur, sin design. Sin position, kanske.

I grunden beror detta, tror jag, på en kanalfokusering som lyckats överleva allt tal om integrerad kommunikation. Allt för ofta funderar vi på vad som ska vara med i nästa tidning eller vad som ska fräscha upp intranätet denna vecka. När vi naturligtvis borde ta reda på hur information och dialog kan flytta organisationen eller omvärlden i rätt riktning – och därefter putta ut saker i lämpliga kanaler.