Wikileaks påminner om intranätens natur

Den korrespondens och de dokument som nu publicerats av Wikileaks kan komma från den amerikanska statsförvaltningens intranät. Det är en god påminnelse om att vpn-tunnlar, behörigheter och kryptering till trots — vi kan egentligen aldrig räkna med att intranätinnehåll stannar där det hör hemma.

Det mest intressanta med Wikileaks senaste publicering handlar givetvis om eventuella politiska konsekvenser. Men jag tror knappast att du läser mig för de djuplodande politiska analyserna. Så jag lämnar det därhän.

Lite intressant tycker jag dock ändå att själva källan är. Inte minst för oss som dagligen jobbar med intranät och ofta har både önskemål kring och en egen strävan efter att göra dem ännu mer verksamhetskritiska.

Enligt en något kryptisk notering hos the Guardian är SIPRNet källan. Kryptisk eftersom syftningen i denna mening inte är klockren. Talar de om just detta material eller om material av denna typ?

Nor is the material classified top secret, being at a level that more than 3 million US government employees are cleared to see, and available on the defence department’s internal Siprnet.

Detta SIPRNet är ett internt informationssystem för hemlig — men inte Top Secret — information. Det har ett systersystem för känslig men inte hemlig information. Huruvuda UD-rapporterna med allt sitt skvaller verkligen kommer därifrån lär kanske bekräftas. Eller inte.

Oavsett vilket så visar det vilken situation vi har idag. I den lilla skalan skulle detta förstås kunna hända vilken svensk kommun eller svenskt företag som helst. Och det gör det. Varenda vecka läser jag bloggposter, inte sällan kritiska, som återger vad det stått på något intranät.

Lojalitet är den högsta säkerhetsnivån

Så vad ska vi göra? Någon enkel lösning finns inte, kanske ingen lösning alls.

Den naiva inställningen är att vara så bra som organisation att det inte gör något om information läcker ut. Denna transparenta ”Do Good”-inställning missar då att det finns fullt legitima skäl att hålla information hemlig.

En mer tilltalande inställning är att arbeta för en sådan kultur att risken för läckor minskar (och där kommer ju ”Do Good” in i bilden igen). Lojalitet är den högsta säkerhetsnivån.

Det jag inte tror på är allt högre säkerhetsbarriärer. Intranätet bör kunna nås hemifrån. Det bör kunna nås från mobila enheter. Och jo, folk bör kunna få surfa på Facebook från företagsnätverket. IT-strategisk tvångströja är den största säkerhetsillusionen.

(Avslutningsvis: Inga politiska analyser, sa jag, men for the record tycker jag faktiskt att Wikileaks gör fel denna gång. Att genera och i värsta fall skada amerikansk diplomati gynnar inte chansen till fredlig utveckling där vi behöver den. Vem bryr sig om att Silvio i Italien kallas fåfäng? Det räcker ju att se hur han sminkar sig så är det uppenbart.)

Kundinsikt avgörande för alla anställda

Hur säkerställer du att dina kollegor verkligen känner era kunder? Nu när vi har ett starkt fokus på att dela kunskap och erfarenheter internt ska vi inte glömma bort att den viktigaste erfarenheten vi kan dela är kundens.

När jag som webbredaktör en gång hade hand om den allmänna inboxen var det en guldgruva. Inte alltid för mina sidor i sig — men för insikten om vad som rörde sig i huvudet på mina kunder, som i det fallet var studenter på en högskola.

Tyvärr höll jag nog dessa insikter mest för mig själv. Ung och dum, typ. Men som Shel Holtz skriver är denna kunskap allt för ofta förbehållen ett litet fåtal.

…customer literacy, something that seems to be in short supply among employees in most organizations. Generally, this knowledge is contained within the customer service department, which traditionally has no mechanism (or incentive) for spreading the insights they receive beyond the borders of their own box on the org chart.

Sociala verktyg — om viljan att dela finns

Idag är det naturligt att tänka sig lösningar på problemet som bygger på sociala verktyg. Holtz nämner självklart idéer som en blogg från kundservice, säljarproducerade kundintervjuer, podcasting-serie med kunder och så vidare. Alla de förslagen är bra.

Men problemet är inte nödvändigtvis bara ett produktions- eller distributionsproblem. Det kan lika gärna vara en maktfråga. Den chef som ”äger” den djupa kundinsikten och volymen av kundkontakter inser rimligen att detta ger inflytande. Att dela med sig av insikten är att dela med sig av inflytandet.

Visst önskar vi att alla ska ha kommit längre än så. Men jag är inte övertygad. Och i så fall är sociala verktyg inte mer än en god tanke. Då krävs planerad, redaktionell kommunikation. Oavsett vilket, glöm i strävan efter bättre kunskapsdelning internt inte bort att dela verkligheten för de människor ni finns till för.

53 % mer nyhetsläsning med relaterade nyheter på intranät

Med något så enkelt som väl valda länkar till andra nyheter på intranätets nyhetssidor ökade ett företag läsningen med 53 procent.

Luke Oatham beskriver hur företaget där han arbetar strävade efter att öka läsningen av nyheter på deras intranät. Visserligen är läsning i sig sällan ett bra mål, men om vi antar nyheterna faktiskt var viktiga och nyttiga för läsarna är det en rimlig önskan.

Jag håller just på och jämför lite nyhetsstatistik för stora intranät och ser att många företag inte kommer upp i mer än 20 procent genomslag ens för sina mest lästa nyheter. Då är det relevant att diskutera hur fler kan upptäcka relevanta texter.

Det Oatham och hans kollegor gjorde var lika enkelt som, visade det sig, effektivt. De tog till ett av nätets äldsta knep — relaterade länkar.

I was amazed by the results at the end of just one month. Pageviews for news stories climbed from 44,185 to 67,872. Similar to Google Adwords, simple text adverts, when placed in context, can be effective.

En viktig dimension i framgången är sannolikt att urvalet är redaktionellt. Inga automatiserade länkförslag som ofta framstår som valda av en slumpgenerator.

Ett av de äldsta knepen alltså. Men ett knep som i just detta sammanhang är ganska ovanligt. Åtminstone kan jag inte påminna mig särskilt många intranät där denna typ av länkning satts i system.

Ditt innehåll ska skapa nytta – inte vara bra

Från avdelningen för självklara men nyttiga påminnelser: Sluta försöka skapa ”bra” innehåll. Du ska skapa det innehåll som ger läsaren den nytta hon förväntar sig.

Ordvrängande på hög (eller möjligen låg…) nivå? Jag tycker faktiskt inte det. Allt för ofta sker diskussionen om innehåll online med hjälp av begrepp som intresseväckande, lustfyllt, engagerande. Du känner nog igen det. Den språkliga formen tar kommando över effekten.

Egentligen är det ju rätt enkelt. Innehåll ska ge nytta och vara värdefullt för läsaren, vilket Ahava Leibtag konstaterar. Detta måste vara utgångspunkten för en webbredaktör.

Det är alltså viktigare att innehållet får rätt saker att hända än att det är välformulerat. Däremot måste du hålla en god kvalitet på till exempel texter för att få rätt effekt — men din utgångspunkt är avgörande. Det finns tusentals välformulerade poeter där ute, som ingen läser.

Leibtag har helt rätt när hon skriver att första steget i all innehållsstrategi är att utgå från läsarens behov. Däremot trampar hon snett när hon föreslår att du ska ”förutse” dessa behov. Det är precis vad du inte ska. Du har ingen kristallkula (och har du det rekommenderar jag en karriär som travexpert i stället för webbredaktör).

Du ska ta reda på läsarens behov. Skillnaden mellan att förutse och ta reda på är lika stor, lika betydelsefull, som skillnaden mellan att skriva bra innehåll och innehåll som skapar nytta.

Vart femte företag har etablerat socialt intranät

Vart femte företag i årliga undersökningen Global Intranet Trends har en väletablerad användning av sociala medier på sina intranät, även om de allra flesta av dem endast har det för vissa delar av verksamheten. Att se och förstå affärsnyttan med sociala medier är en av huvudutmaningarna för intranät just nu.

Ärligt talat tycker jag att siffran, knappt 20 procent, är hög. Sannolikt har en viss typ av företag svarat — de som är intresserade och långt komna — eller så öppnar begreppet ”väletablerad” för lite väl många tolkningar. Men att det är en fråga många funderar kring känner nog alla som arbetar med intranät igen.

De värden som flest hittills sett av mer sociala intranät är intressanta men möjligen för diffusa för den som har hårt sifferberoende ledningar att be om pengar från.

  • More effective knowledge-sharing
  • Better informed employees
  • More engaged employees

Undersökningen bekräftar också att de stora trenderna från tidigare års undersökningar kvarstår. Intranäten blir allt mer

  • huvudvägen in till allt det stöd jag behöver i mitt arbete
  • inriktat på att hjälpa den enskilda arbetsgruppen
  • en plats där utbyte sker i realtid
  • platsoberoende, tillgängligt hemifrån eller mobilt
  • kretsar kring personerna, medarbetarna.

Bilder bara när de tillför information

Stora, snygga bilder? Som ”skapar känsla”? Glöm det. De blir ignorerade. Ska du använda bilder ska de tillföra information som är relevant för besökarens behov.

Bildanvändning på nätet är, på vissa sätt, den sista lekstugan i vår bransch. Där kan formgivare fortfarande gå löst ordentligt.

Inte oväntat är många osäkra kring hur en webbredaktör ska förhålla sig. Jag får ständigt frågor om bildanvändning på mina kurser om att Skriva för webben (och de är många denna höst, en bidragande orsak till att det är så tyst här på bloggen).

Jakob Nielsen hjälper mig nu att besvara frågorna — och han är minst sagt tydlig.

  • Some types of pictures are completely ignored. This is typically the case for big feel-good images that are purely decorative.
  • Other types of pictures are treated as important content and scrutinized. Photos of products and real people (as opposed to stock photos of models) often fall into this category.

Men vänta! Man behöver väl inte direkt titta på en bild för att den ska ge rätt känsla? Det är det motargument vi kan förvänta oss, och som Nielsen bara delvis tar sig an. Och jag ger motargumentet delvis rätt. En sida kan innehålla även bilder vars enda syfte är att förhöja formkänslan. Men därifrån till stora bilder som trycker ner eller undan det vi faktiskt vill titta på (läsa, interagera med)… dit är steget långt.

Så regeln är rätt enkel. Börja med det besökaren kommer till sidan för, vare sig det är text, bild, video, formulär eller något annat. Gör det riktigt bra. Tydligt, begripligt, användbart. Blir det plats över i en hörna så kan du kanske använda den där snygga bilden. Men mer prioriterad än så ska den inte — får den inte — vara.

Och kom ihåg: Att ingen blir så trött på din sajt som du gäller också hur den ser ut.