Sju skäl för dig att använda Googles kunskap om din sajt

35 miljoner webbplatser i världen publicerar en så kallad Google Sitemap, som är en del i den värdefulla information som Googles verktyg för webbansvariga ger. Det är många sajter men fortfarande en låg andel. Min erfarenhet är att få svenska webbansvariga upptäckt fördelarna. Dags att vakna.

Låt mig säga direkt: Detta handlar inte om sådana sitemaps som dina besökare använder för att hitta på din webbplats. Nej, detta är en särskild sitemap — och jag möts allt för ofta av frågetecken när jag undrar om stora företag och organisationer som jag träffar använder en sådan.

Låt oss därför snabbt kika på vad det är, vilken nytta du som webbansvarig har av dem och övriga verktyg som Google erbjuder webbansvariga samt, sist, lite tips om hur du kommer igång så enkelt som möjligt. Verktygspaketet i sin helhet är viktigt för dig som vill lyckas så bra som möjligt i Google.

Standardsätt att ge sökmotorer information om din webbplats

Många kallar dessa sitemaps just ”Google sitemaps”. Men att publicera en sitemap — som alltså inte har något med en vanlig sajtkarta att göra — handlar inte bara om Google. Det är ett standardiserat protokoll för att ge också Yahoo och andra sökmotorer information om din webbplats. Vilka sidor du har, när de har ändrats, hur ofta de brukar ändras och vilken prioritet du själv ger dem.

I praktiken handlar det om att en fil med denna information skapas på din sajt som sökmotorerna hämtar när de uppmanas (”pingas”) att göra det. Men låt oss återkomma till hur du gör detta så smidigt som möjligt. Vi börjar med vad du kan tjäna på det.

De fem viktigaste sakerna du kan få reda på

När du sett till att din webbplats skapar en sitemap och Google har börjat läsa den kan du gräva djupt i olika datakällor. Här är mina favoriter (och här är Googles egen beskrivning).

Notera att själva sitemapen är inte nödvändig för alla dessa men för att utnyttja Googles verktyg fullt ut behöver du den. Som du kommer att se i punkt 6 nedan är sitemapen din bästa chans att få så mycket som möjligt indexerat av Google. Därmed ger den dig möjlighet att få rätt data tillbaka från Google kring hela din webbplats.

1. Sökningar som du är synlig på men misslyckas med
Har du ett anständigt statistikverktyg vet du redan vilka sökningar i Google som ger dig besökare. Du ser vilka ord som skapar trafik till dig (det som också framgår av den högra kolumnen nedan).

Minst lika intressant är vilka ord och begrepp som din sajt faktiskt visas på. Det får du inte reda på någon annanstans.

Visningar och trafik
Visningar och trafik

Vad använder du detta till? Om dina sidor visas ofta på sökbegrepp som är intressanta för dig utan att skapa trafik vet du att något måste förbättras — sidans titel, beskrivningen… Du kan också få idéer till viktiga begrepp att satsa mer på.

2. Påverka dina webbplatslänkar
”Webbplatslänkar” kallar Google de djupare sidtips som sökmotorn ger när du rankar högst på en sökning.

Sökning i Google med webbplatslänkar
Sökning i Google med webbplatslänkar

Detta är förstås värdefullt. Det ger den som söker en uppfattning om din sajt som säger mer än bara titel och beskrivning. Ditt innehåll marknadsförs.

Däremot är det inte säkert att Google gjort ett urval som du är nöjd med. Det har hänt mig några gånger att de lyft upp enstaka texter som jag inte tycker är så viktiga att de bör vara webbplatslänkar.

Du kan inte bestämma vad som ska vara där. Men du kan bestämma vad som inte ska vara där. Potentiellt väldigt viktigt.

Påverka webbplatslänkarna för din sajt
Påverka webbplatslänkarna för din sajt

3. Följ utvecklingen av RSS-prenumeranter

Ditt vanliga statistikverktyg berättar inte hur många som prenumererar på innehåll från din sajt med hjälp av RSS. Googles verktyg ger åtminstone en aning. De presenterar en siffra på antalet prenumeranter via deras egna tjänster (till exempel Google Reader).

Följ utvecklingen för RSS-prenumerationer
Följ utvecklingen för RSS-prenumerationer

Du kan inte tolka det som en total siffra men Google är stora på marknaden och du kan utan tvekan spåra trenden för RSS-prenumerationer på din sajt.

4. Förstå hur du är länkad
Hur en webbplats är länkad till från andra är av stort intresse. Länkar betyder mycket för hur högt en sajt eller en enskild sida rankas i Google. Du kan göra en snabb sökning i Googles vanliga sökmotor efter hur många länkar till sig en sida har. Men det ger bara exempel på länkar.

Googles verktyg ger dig hela bilden. Du får se antalet länkar till varje enskild sida på din sajt och kan, exempelvis, använda den informationen för att avgöra vilka sidor du ska satsa på när du sökoptimerar.

Total bild av länkar till din sajt
Total bild av länkar till din sajt

5. Hitta problem som Google upplever med din sajt
Många saker kan ge sämre resultat för din sajt i Google och med en sitemap får du en gedigen felrapportering.

Felrapportering
Felrapportering

Är det så att sidor av någon anledning är spärrade för sökmotorindexering?

Länkar du eller andra till sidor som inte finns?

Använder du rubriker eller sidbeskrivningar på fel sätt?

Allt detta och mer tipsar Google om.

Två anledningar ytterligare att vara intresserad

Lite bonus. Det finns nämligen ytterligare två anledningar till att dra igång, utöver den konkreta information du kan få.

6. Hjälp Google att upptäcka allt du har
Kanske skulle detta varit punkt 1. Genom en sitemap underlättar du nämligen så mycket du kan för sökmotorerna att överhuvudtaget indexera din sajt. Så även om alla punkter ovan är ointressanta för dig finns det anledning att förse sökmotorerna med en sitemap.

Att döma av en undersökning/forskningsrapport som använt statistik från Google blir indexeringen (insamlingen av sidor) mer effektiv för sajter med sitemaps.

7. Ditt arbete ska vara datastött
Tillåter mig att kasta in en av de dimensioner jag missionerar för. Allt för mycket arbete med innehåll på webbplatser sker på känsla. Det skrivs och publiceras på sätt som vi tror är bra. Det räcker inte. Vi måste veta. Vi måste arbeta datastött, till och med datadrivet.

En sitemap och den information som Googles verktyg för webbansvariga ger är bara ett sätt att utveckla arbetet. Men för den som vill lyckas i sökmotorer är det ett givet sätt.

Så kommer du igång

Det som måste hända är att det på din webbplats skapas en fil (sitemap.xml) som innehåller rätt information, kodad på rätt sätt. När det väl är gjort är det bara att skapa ett konto eller logga in hos Google och följa instruktionerna. Du ska bland annat verifiera att sajten är din.

Knäckfrågan brukar vara hur den där rackarns filen ska skapas. Den ska dessutom uppdateras varje gång din webbplats uppdateras och helst ska också Google, Yahoo och andra sökmotorer automatiskt meddelas att filen är uppdaterad.

Om vi bortser från möjligheten att skriva och uppdatera filen för hand finns två huvudsakliga vägar att gå.

Låt ditt CMS jobba
Den absolut bästa vägen är att ditt publiceringsverktyg, CMS, skapar filen och uppdaterar den i takt med att ni arbetar med ert innehåll. Alla moderna CMS borde ha den funktionen. Jag har kollat några av de största licensierade och Open Source-systemen och det finns mycket riktigt moduler eller funktioner för allesammans.

Gör det semi-manuellt med jämna mellanrum
Om du inte har ett CMS alls, eller ett omodernt CMS, finns det en kompromisslösning. Det kräver tyvärr viss handpåläggning. Du behöver då använda en webbtjänst eller ett program som går igenom din sajt och skapar filen. Denna för du sedan över till servern manuellt.

För en stor webbplats är detta inget bra alternativ. Men för en mindre sajt som inte uppdateras så ofta kan det fungera. Det finns en lång rad olika verktyg att använda.

År 2011 är alla webbplatser sociala

Vi har just varit med om att se webben mogna som en plats för sociala relationer. Nästa epok blir den ”sociala funktionaliteten”. Det spår i varje fall Forrester i rapporten ”The Future of The Social Web”.

Forrester urskiljer fem epoker i den sociala webbens utveckling. I den sista gifter sig den sociala och den kommersiella webben fullt ut — men personligen ser jag mest fram emot 2010-2012: Det sociala sammanhangets era.

The era of social context: In 2010, sites will begin to recognize personal identities and social relationships to deliver customized online experiences. Social networks will become the ”base of operation for everyone’s online experiences.”

Redan innan detta har alla sajter, tror rapportförfattarna, blivit sociala. Vare sig de vill det eller inte. Varumärken kommer att vilja/tvingas (välj alternativ själv) fokusera på inflytelserika konsumenter och arbeta aktivt med sociala rekommendationer.

Social Media: The Five-Year Forecast
The Future of the Social Web: In Five Eras

Svensk krisinformation på Twitter rätt tänkt

Den officiella svenska krisinformationen finns numera på Twitter. Det är ett bra initiativ från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som insett att ansvar för webbkommunikation sträcker sig bortom den egna webbplatsen.

Twitter har blivit en av de primära nyhetskällorna i världen. När stora eller små saker sker är det många som får reda på det via sina kontakter på Twitter. Ett känt exempel är flygplanet som störtade i Hudson River i New York i januari men det finns många fler.

När MSB som står bakom den nationella portalen för krisinformation nu väljer att publicera också på Twitter är det ett både logiskt och smart steg. (Uppdaterat: MSB skriver om initiativet).

Logiskt eftersom krisinformation till sin karaktär är sådan att den behöver komma ut så fort som möjligt till människor och ett snabbare sätt än Twitter är svårt att tänka sig – för den lilla del av befolkningen som använder Twitter, förstås. Smart eftersom det faktiskt inte kostar något eller kräver arbete från MSB.

De har satt upp kontot på ett sådant sätt att portalens senaste nyheter skickas till Twitter. Det sker alltså automatiskt. Sedan förutsätter jag att de i ett allvarligt krisläge kan gå in och jobba aktivt med ännu snabbare information än en automatisk koppling med RSS ger.

Webben bortom webbplatsen

Strategiskt ger MSB oss ett exempel på en av mina käpphästar: Webben bortom webbplatsen. Vi är redan förbi den tid då ett webbansvar innebar ett ansvar för en avgränsad webbplats på en specifik domän.

Den som tar ansvar för sin organisations eller sitt företags webbkommunikation ser i dag den egna webbplatsen som en utgångspunkt. Som en källa. Men den inser också att folk tillbringar oändligt mycket mer tid på andra webbplatser — av vilka många är möjliga för organisationen eller företaget att också engagera sig på.

Det finns helt enkelt inga goda argument mot att då göra det.

Seriös skepsis mot SharePoint

SharePoint (MOSS) växer snabbt, inte minst som ett verktyg för att skapa intranät. Det är få verktyg som väcker lika många och lika starka känslor. Både för och emot. Diskussionen om MOSS behöver fakta och på sistone har det kommit flera rapporter som försöker fånga verktygets styrkor och svagheter.

Microsoft Office SharePoint Server, MOSS, är — eller är på väg att bli — den dominerande produkten för stora intranät. Det finns säkert statistik som visar MOSS marknadsandelar men jag drar slutsatsen utifrån mina egna erfarenheter.

Jag träffar och jobbar med många stora organisationer och ingen av dem (ingen!) är oberörda av MOSS. Vissa har det, vissa funderar på det och ännu fler är mitt uppe i en övergång till det.

Något i MOSS skrämmer oss som jobbar med innehåll. Erfarenheterna hos informations- eller internkommunikationsavdelningar är sällan positiva, än så länge. En av mina kunder ville öka textstorleken något och fick höra att ”MOSS gillar inte att man ändrar sånt”. En annan kund ville byta färg på ett grafiskt element i en mall och fick svaret ”det går jättebra, men det slår inte igenom på de sidor som redan är skapade, bara på nya sidor”.

Okunniga tekniker? Dålig kommunikation? Faktiska begränsningar i verktyget? Inte vet jag. Men oron och osäkerheten finns där.

”MOSS inte självklart för intranät”

Intranet Benchmarking Forum har tagit fram en rapport om MOSS. Bland de huvudsakliga slutsatserna:

As a departmental solution, MOSS07 is regarded as offering good value for the required investment in licences and development as it provides an integrated package of enterprise and web content management, search, records management, business intelligence and forms management.

However, the case for MOSS07 as a platform for an enterprise intranet is not as clear-cut. MOSS07 is an integrated suite of applications designed to work together. None of the individual applications offers functionality or performance to compare with the best specialist applications from other vendors.

”Ingen färdig produkt”

Rapporten pekar också på något som mycket väl kan vara ett av grundproblemen i diskussionen. Den som skaffar sig MOSS skaffar sig inte (i motsats till hur det ofta framställs för en informationsavdelning) en produkt med vissa funktioner.

MOSS07 is not an out-of-the-box application; it is more of a development platform that requires much configuration.

”Kräver kompletteringar för att stödja samarbete bra”

Samarbetsstöd presenteras som MOSS kanske främsta förtjänst. Verktyget ska vara en kombination av innehållshantering och Intranät 2.0. Michael Sampson är skeptisk.

On its own merits, SharePoint fails the needs of teams for collaborative software in 6 out of the 7 areas. It thus passes only one of the areas on its own merits, and it passes an additional two areas if the organization adds additional server software from Microsoft. However, using the software available from Microsoft, it earns a failing grade in 4 out of the 7 areas.

Samtidigt — MOSS är inte alltid ett val. Vare sig användarna eller innehållsägarna brukar ha något att säga till om när beslutet är taget. Så då gäller det att göra det bästa av det. Column Two säljer en fallstudie som handlar om just samarbetssajter och vad som krävs för att de ska fungera.

Transfield’s key innovation was productising their approach to collaboration spaces with ‘Team Sites in a Box’, and compiling a near-perfect design, support and governance methodology and model, which then saw rapid, but controlled uptake within the organisation.

Viktigt att välja det viktigaste

En enkel påminnelse om webbinnehållets grunder — att skriva det viktigaste först är lika betydelsefullt som någonsin, trots allt twittrande, kommenterande, nätverkande som vi ägnar surftid åt. Eller kanske just därför?

Kom att tänka på detta när jag såg följande statistik från en av dem som jag följer på just Twitter:

5 artiklar, skrivet rakt under varandra. Klick 1:a (artikel): 45%, 2:a 22%, 3:a 9%15%, 4:e 15%, 5:e 7%

Att skriva det viktigaste först är början på för all Skriv för webben-utbildning (och självklart med i min kommande bok, Webbredaktörens handbok). Men det är intressant att se exakt hur stor betydelse ordningen har. Siffrorna kommer, tror jag, från ett nyhetsbrevsutskick.

Låt oss inte förväxla ”webbinnehållets grunder” och ”början på utbildning” med ”gammalt”. Aldrig har behovet av att snabbt ta till sig det viktigaste varit större för våra läsare.

Tidningar skyller på Google, missar mängder med möjligheter

Google News fortsätter att skapa oro bland dagstidningar, nu senast DN. Men de borde kanske i stället fundera på hur många marknadsöppningar de utan fajt låtit andra exploatera.

Google News bygger på en enkel idé. Samla ihop nyheter från hela världen, erbjud en översikt med algoritm-baserad nyhetsvärdering, låt besökarna välja nyhetskälla och läsa vidare på källans webbplats. Tydligen lägger Google också in enstaka annonser på översiktssidan (även om de inte alltid dyker upp, än så länge).

För DNs politiske redaktör Peter Wolodarski är detta ett bekymmer. En orsak som bidrar till pressens ekonomiska kräftgång världen över.

Affärsidén är lika lysande som The Pirate Bay – man tjänar pengar på någon annans arbete utan att det kostar något. Men modellen förutsätter att det finns andra som är villiga att stå för notan.

Kopplingen till The Pirate Bay är illvilligt oseriös med tanke på hur stora skillnaderna är. Hade jämförelsen varit rättvis skulle TPB bara väglett människor till 5 minuter av en film eller 15 sekunder av en låt. Därefter skulle de som ville se eller höra mer skickats till film- och musikbolagen och där exponerats för bolagens affärsmodell. I deras fall att köpa eller hyra, i dagspressens fall att visa annonser.

Dessutom, som Mikael Zackrisson på VA skriver, det står DN fritt att säga ”nej tack” till Google. Vilket förstås vore publicistiskt självmord med tanke på hur många (annonsläsande) människor Google skickar till DN.

Så Wolodarski gör en numera både gammal och tjatig tankevurpa. Men jag tycker att diskussionen blir extra intressant i dag, på grund av Robert Scoble som ovetande om att DN fått hack i skivan pekar på det verkliga problemet.

Dagstidningarna har bjudit nya aktörer på alla möjligheter. På allt det som tidningarna i kraft av sin position borde dominerat.

Tidningarna har bjudit marknaden för publikens fotografier (Flickr). På deras små, nära och personliga nyheter (Facebook). På eftertextannonser (Craig’s List, Blocket), geografisk visualisering (Google Maps) och så vidare.

What is their latest giveaway? Crowd-sourced news. I visit Twitter Search every day to find out what is “hot news.” That’s something I used to look at newspapers and older media for (radio, TV) but Twitter is just plain better at telling me what is trending.

Förändringsobenägna redaktörer borde läsa listan. Inte minst för att den följs av en lista med möjligheter som tidningarna inte har gett bort. Än så länge.

Webbansvariga mer nöjda än deras besökare

En stor majoritet av Sveriges webbansvariga tycker att deras sajt är välstrukturerad. Men många besökare är fortfarande missnöjda med det som är strukturens främsta syfte, att göra det enkelt att hitta.

Trendrapporten ”Hur mår Sveriges webbplatser?” ges ut årligen av Web Service Award. Årets undersökning visar att en ökande andel är nöjda med strukturen på sina sajter, åtminstone av de 600 ansvariga för stora svenska webbplatser som svarat.
Endast 8 procent identifierar ett problem med sin struktur.

Så långt allt väl. Men bilden kompliceras när vi tar med besökarna i kalkylen. Då visar det sig nämligen att bara 6 av 10 tycker att det är lätt att hitta på de webbplatser de besöker. Var sjätte besökare är direkt missnöjd med navigationen.

Detta är ett problem. Inte nog med att bara drygt hälften av besökarna uppskattar navigationen — de ansvariga tycks inte ens förstå att det är så.

Varför är det så här? Jag har en eller två idéer.

Sökfokus skymmer sikten

Den första förklaringen jag kan se är varken ny eller konstig. Det är helt enkelt besvärligt att sätta sig in i besökarnas behov. Vi har svårt att bryta oss loss från interna betraktelsesätt. Alldeles för få arbetar systematiskt med behovsanalyser.

Men undersökningen ger ytterligare en möjlig förklaring. Hela 34 procent av de webbansvariga är nämligen missnöjda med sin sökfunktion.

Detta stämmer mycket väl med den bild jag har från mina kontakter. Många ser problem med sin sökmotor och det är mycket fokus (inte nödvändigtvis kraft och resurser, dock) som läggs på sök.

Låt mig vara mycket tydlig och säga att detta är bra. Sökmotorn förtjänar fokus.

Men sökmotorn är inte Svaret på hur vi gör webbplatser enkla att hitta på. Det är ett av flera svar. Förmodligen det näst viktigaste. Just det, det ”näst viktigaste”. Som rapporten från WSA konstaterar:

Navigationen är den enskilt viktigaste faktorn för att besökarna ska uppleva att en sida är användarvänlig.

Nedkokt blir min slutsats av rapporten denna:

  • Du kanske är nöjd med din struktur och navigering men många av besökarna delar inte din uppfattning. Det är ett problem. För dig.
  • Sökmotorn är ett utmärkt stöd till navigationen men än så länge är den just ett ”stöd”.
  • Många sökmotorer är dåliga och kräver arbete. Det är helt rätt att satsa på en ny eller förbättrad sökmotor. Men inte till priset av att du lämnar strukturutveckling därhän.

Helt tillgänglig webb? Glöm det.

Per Axbom har tröttnat på okunniga webbansvariga som påstår att deras webbplatser är ”100 procent tillgängliga”.

Jag har tänkt länka till Pers mytkrossande artikel ett tag men det har inte blivit av. Så nu gör jag det. Bara för att den är så bra. Men också för att jag delar hans frustration.

Mer än en gång har jag haft ungefär denna diskussion.

– Vi har en ny webbplats, den är tillgänglig för alla.
– Alla? undrar jag.
– Ja, vi klarar alla kraven.
– Ok. Men är webbplatsen bra då? Har rätt människor nytta av den?
– ???

Per är inne på samma diskussion. Men han tar sin utgångspunkt redan i det första påståendet, att en webb skulle kunna vara ”tillgänglig” i någon absolut mening. Påståendet sågas.

…jag kan bli heligt förbannad när jag hör människor stå och påstå att de ska certifiera tillgängligheten på sin webbplats – som en j@#!a garanti! Det är nämligen en omöjlighet att skapa en webbplats som fungerar för alla. Självklart ska man följa riktlinjerna i WCAG men för varje krav som inte går att verifiera maskinellt — och det är ungefär 90% av kraven eller mer — så måste man göra en subjektiv bedömning av vad som är rätt sätt att uttrycka informationen.

Rent subjektivt har vi alltså 100% tillgänglighet. Kom igen…

Intranätforum spårade ur – anonymitet stoppas

På Karlstads universitets intranät har debatten blivit så hätsk att alla debattörer nu måste skriva under med sitt eget namn, berättar Värmlands Folkblad, VF. Enligt universitetsdirektören har det urartat till ett arbetsmiljöproblem.

Det där med att vuxna människor tar ansvar tycks vi kunna glömma. Åtminstone i vissa organisationer.

Enligt VF så har universitetet länge haft ett forum på intranätet. De första åren var det helt anonymt men efter att tonen höjdes infördes för två år sedan inloggning. Tills nu har skribenterna varit tvungna att ”identifiera sig”, som VF skriver, men har kunnat skriva under signatur.

I dag stoppas det. Nu måste alla medarbetare skriva under eget namn. Universitetsdirektören säger till VF:

Det har tyvärr varit ett visst missbruk, där signaturer har stulits och där vissa medarbetare utsatts för personangrepp och väldigt utdragna debatter utan att kunna veta vilka deras meningsmotståndare är. Det har inte varit främjande för debatten, utan har i stället utvecklat sig till ett arbetsmiljö­problem.

Om direktörens verklighetsbeskrivning stämmer är det häpnadsväckande. Stulna signaturer? Personangrepp? Jag känner till betydligt större och mer utsatta organisationer, ur olika aspekter, än Karlstads universitet där till och med fullständig anonymitet fungerar utmärkt.

Min spontana tolkning är att detta säger betydligt mer om samarbetsklimatet, organisationskulturen och respekten för varandra inom universitetet än vad det gör om intranätforum i sig.

Samtidigt tycker jag inte att anonyma inlägg, eller inlägg under signatur, är ett självändamål. Det är inte orimligt att folk står för vad de tycker.

I varje fall så länge det är så där ”högt i tak” som alla säger att det är hos dem. En mer spekulativ tolkning är ju att arbetsmiljöproblemet framförallt är ledningens, som inte tål rättmätig kritik. Jag har ingen aning om det finns sådana drag i denna historia. Jag har sett sådana tendenser på andra håll, däremot.

Oavsett vilket har bara en gammal hederlig sanning bevisats: Ett intranät blir inte bättre än organisationen det betjänar.

7 tumregler för samarbetssajter på intranät

Samarbetsinitiativ på intranät krachar för ofta. De förtjänar att behandlas med samma allvar och engagemang som alla andra affärsinitiativ. Det menar PebbleRoad som skapat 7 enkla regler för hur samarbetsprojekt får rätt struktur.

Egentligen är reglerna ganska enkla. De handlar om att koppla samarbetslösningen till affärs- eller verksamhetsmål, se till att det finns rätt kompetens, säkerställa en god support och att utvärdera.

Grunderna, alltså. Men i tider då önskemål som ”Vi vill dela grejer och jobba ihop via intranätet” är vanliga och svaret ofta blir ”Lugnt, SharePoint har sånt inbyggt” kan det vara värt att komma ihåg.

Samarbete, kollaboration, Enterprise 2.0… kalla det vad du vill. Behovet av fungerande processer är lika stort som alltid, kanske till och med större.

There will be many collaboration spaces created and managing it will require dedicated support. The intranet team can double as the collaboration team if they have the necessary skills to successfully manage the setup. This includes managing the process, providing support, offering training and even marketing the setup across the organisation.