Analysfirman Forrester har gjort en prognos över hur olika samarbetsverktyg kommer att utvecklas på intranät. Det som kommer att ha störst effekt, menar de, är sociala nätverk. De ”…will transform the nature of work. Social networks provide context to content.”
Däremot så ser det sämre ut för de sociala verktyg som inledde den stora förändring vi nu upplever på bred front.
Blogging is not going away — but it does not capture or hold the attention of an enterprise audience. Social networks will breathe new life into internal blogs by providing more context to blogged content, but Forrester found that blogging alone does not capture the attention of an enterprise audience.
Podcasting is on the decline.
Större potential har förutom sociala nätverk wikis, forum och <applåd från mig>RSS</applåd från mig>.
Wikis help transform collaboration. One of the most promising Web 2.0 technologies for the enterprise…
Forums are underused…
RSS is underappreciated in the enterprise. This ubiquitous technology provides a mechanism to get content to people where they need it, rather than expecting people to find it.
Så vad är det vi ser här? Bortsett från RSS som ju handlar om konsumtion snarare än samarbete tycks de mest sociala verktygen vinna (om Forrester får rätt). Ju bättre verktygen är på interaktion och samarbete, desto större blir deras genomslag.
Intranätstrategin är viktig. Den kan ange både riktning för och potentiell betydelse av ditt intranät. Att formulera bra mål är följaktligen viktigt — och här är ett exempel på bra, enkla och starka mål.
Exemplet dyker upp i en artikel som egentligen handlar om något annat (som jag precis skrev om) men jag kan inte låta bli att tipsa om American Electric Powers fyra mål för deras intranät.
Öka medarbetarnas produktivitet
Stödja företagets budskap
Tillhandahålla en plats för medarbetarna att träffas
Göra det opersonliga mer personligt
Så basalt. Så enkelt. Så uppenbart. Just därför så bra.
Den viktigaste uppgiften för kommunikatörer och HR-specialister är att stödja ökad produktivitet. Och den viktigaste metoden för att åstadkomma det är intranätet.
Det är slutsatsen av en enkät som drygt 300 personer svarat på. Som vanligt handlar det om USA och jag vet inte om svaret skulle bli det samma här. Men eftersom jag vill att svaret ska bli det samma i Sverige tycker jag att slutsatsen är intressant.
23 procent såg som sin största utmaning att stärka varumärket. 29 procent valde att utse ökad produktivitet till sin främsta utmaning.
Metoden för att arbeta med produktivitetsförbättringar? Intranätet.
Tolv av 132 nordiska storföretag har en eller flera företagsbloggar. Siffran kan tyckas vara låg men Sverige går före våra grannländer.
Det är Burson-Marsteller som gjort en undersökning av 132 nordiska företag med ett börsvärde en omsättning på över 1 miljard Euro. Jag förutsätter att undersökningen bara handlar om externa bloggar — annars är min bedömning att siffran skulle vara väsentligt högre.
Corporate blogging is much more common among the large corporations in Sweden than in the other Nordic countries. Ten of the 56 companies (17.9%) that are listed on the Swedish Large Cap list have one or more corporate blogs. That is an even higher percentage than the 14.8% of Fortune 500 companies with corporate blogs…
En punkt får mig att utbrista i ett spontant jippi:
Nine out of the twelve companies have commenting functionality enabled on at least one blog.
Det borde förstås vara tolv av tolv men nio är åtminstone en stor majoritet.
Internet är mer trovärdigt än TV och radio som nyhetskälla. I varje fall i USA.
Just det där med USA måste vi nog reflektera över, men här är först den faktiskt häpnadsväckande slutsatsen från en undersökning:
A survey of more than 3000 people performed in the two days after the US Presidential Election found that 37.6% of respondents considered the Internet the most reliable source of news, 20.3% consider national TV news most reliable and 16% said that radio is the most reliable source.
USA, ja. Är ingen expert på mediesituationen i USA men spontant känns TV-nyheterna mer uppenbart partipolitiska och ideologiska där än i Sverige och övriga Europa. Så kanske uppstår nätets förtroendelyft av att andra kanaler sjunker.
Men ändå. Det är inte så många år sedan jag satt som webbredaktör på en högskola och varje vecka svarade på samtal från studenter som ville ”kolla att det som står på hemsidan stämmer”.
På ett decennium har vi gått från att viktiga uppgifter helst skulle bekräftas — och det gäller förstås inte bara en enskild högskolewebbplats — till att internet är trovärdigt. Kanske mer trovärdigt än masskommunikationens katedral TVn (under vissa omständigheter).
Det är stort.
Kan inte just nu reda ut mer i detalj vad det kan tänkas bero på. Men ska vi gissa att mångfalden perspektiv och röster är en dimension? Kanske också att tydlig subjektivitet faktiskt är ärligare än förment objektivitet?
I veckan var jag ordförande på en webbkonferens (tack alla som var där, förresten). En av de saker jag tar med mig är hur bra försöket med en ”backchannel” föll ut. Faktiskt får jag allt svårare att se en konferens framför mig utan att publiken är aktiv online under föredragen.
En backchannel är inget nytt. Det handlar om att publiken träffas online och där citerar, kommenterar eller diskuterar föredragen medan de pågår.
Själv såg jag det för första gången på ”Les Blogs” i Paris 2005. Det har uppstått spontant eller planerat på andra konferenser också i Sverige.
Men det har än så länge, är mitt intryck, varit förbehållet konferenser av ganska nördig karaktär. Och kanalerna har till stor del befolkats av folk som redan var aktiva på plattformen för kanalen (som Twitter eller Jaiku).
Nu handlade det om en bred konferens där en majoritet av besökarna inte redan var aktiva på plattformarna.
Hur det gick kan du för övrigt bedöma själv. Kanalen finns kvar. Mina snabba reflektioner:
Dem av oss som använder Jaiku dagligen dominerade diskussionen och rapporteringen, inte minst jag som ville driva igång det.
Ju längre konferensen varade, desto fler andra kom in.
Syftet uppfattades nog som logiskt. Därmed inte sagt att alla var intresserade men de stora frågetecken jag såg för något år sedan när jag talade om backchannels uppfattade jag inte.
Bakgrundsdiskussionen gjorde konferensen bättre. Vid flera tillfällen noterades lösa tankar i kanalen som senare blev konkreta frågor till föredragshållaren.
På köpet fick vi en alternativ dokumentation av konferensen eftersom flera av oss skrev in de citat som triggade våra tankar.
Konferensen vidgades. Även människor som inte var närvarande läste och tillförde frågeställningar baserat på det vi delade med oss av.
Ska du prova själv? Här är några förutsättningar, tror jag.
Det ska vara ett öppet rum. Alla ska kunna skriva*. Alla ska kunna läsa oavsett om de vill skriva eller inte.
Det ska vara enkelt. En webbläsare (i dator eller mobil, som någon använde) och en ruta att skriva i. Svårare än så går bort.
Det ska sparas. Direktmeddelanden/chattar som bara existerar för stunden missar den viktiga dimensionen att vi kan gå tillbaka.
Det finns mer kompetenta verktyg än en enkel mikroblogg och det ska bli intressant att se om backchannels blir vanligare. Den verkliga testen är förstås om det fungerar på konferenser utanför webbranschen. En intern konferens kanske?
En annan utmaning är hur vi är uppfostrade som konferensdeltagare och -talare. Ola har en intressant reflektion där frågan ställs om det är oförskämt mot föreläsaren? Mitt svar torde redan ha framgått men jag utvecklar det hos Ola.
* Just därför kan man ifrågasätta mitt val av Jaiku som kräver inbjudan för att skriva (dock inte läsa). Men dess enkelhet är en så stark fördel att det övervägde denna nackdel. Alla som ville fick en inbjudan.
Användbarhet är den viktigaste frågan för dig som arbetar med innehåll på nätet — tätt följt av innehållets kvalitet, navigering, nyheter och sociala medier.
Det visar åtminstone den enkät jag genomförde i oktober. 136 personer svarade och även om urvalet inte var kontrollerat känner jag igen tillräckligt många av de svarande för att kunna säga att en majoritet arbetar med innehåll på webb och intranät.
Metodologiskt är det intressant att vi hittar den tydliga topp av ämnen som jag också definierar när jag genomför behovsanalyser. Det finns i alla sammanhang en liten skara ämnen eller uppgifter som är betydligt viktigare för målgruppen än det stora flertalet ämnen. Så även här.
Du hittar listan i sin helhet nedan. Några kommentarer om Topp 5:
Plats 1: Användbarhet/Usability
Utan tvekan ett positivt besked. Användbarhet rymmer inom sig visserligen flera av ämnena men det är ändå intressant att det hamnar högst. Jag tolkar det som ett uttryck för en attityd. Vi arbetar med många dimensioner av webbinnehåll men användbarheten är högst prioriterad.
Den attityden har potential att ge goda resultat. Särskilt när/om användbarhet tar steget bortom utpräglad interaktionsdesign och också inkluderar sådant som nyhetsförmedlingens syfte och resultat eller texternas kvalitet.
Plats 2: Innehållets kvalitet (skrivande för nätet, redigering, etc.)
Som man frågar får man svar, kanske någon invänder. Den som följer det jag skriver och därför upptäckte enkäten är sannolikt intresserad av just innehållets kvalitet. Det är ju min röda tråd.
Men jag tror inte att det är så enkelt. I takt med att våra sajter får mer och mer innehåll blir kvaliteten allt mer central. Det går helt enkelt inte att föreställa sig en stor webbplats eller ett normalt intranät utan väl fungerande innehållsprocesser.
När allt kommer omkring kvittar ju alla andra punkter om besökaren inte förstår eller får stöd att ta till sig vad hon kom för.
Topplaceringen är alltså fullt logisk. Den är nödvändig för bra sajter. Och därför glädjande.
Plats 3: Navigering och informationsarkitektur
”Gör det enklare att hitta”. Det är förmodligen det vanligaste önskemålet från våra besökare. Inte minst på intranät.
Igen har vi alltså en logisk topplacering.
Själv tycker jag att det är positivt att svarande som prioriterar mer traditionella redaktörsämnen högt även betonar navigering och IA. Det är ett område vi inte kan lämna över till andra yrkesgrupper. Det handlar ytterst om att nå fram.
Plats 4: Nyheter (bättre flöde, fler engagerade, etc.)
Första punkten som förvånar mig. Inte att det finns och är viktigt, inte alls. Men jag trodde inte att det skulle prioriteras så högt i en bedömning av ”de mest brännande ämnena för dig som arbetar med innehåll”.
Spännande. Ser vi en vilja att utveckla nyheterna? Jag hoppas det.
Plats 5: Sociala medier (Webb eller Intranät 2.0)
Igen är jag faktiskt förvånad. Detta är för mig en indikation på saker verkligen är på väg att hända. Sociala medier slår ju många ämnen som är konkreta utmaningar i de flesta organisationer jag stöter på: Sökkvalitet, teknikval, rollanpassning, tillgänglighet, etc.
Verkstaden ersätter snacket?
Sist på listan…
Allra sist — utan en enda röst — hittar vi ”Juridik”. Faktum är att de allra flesta av oss ligger långt från gränslandet mellan tillåtet och otillåtet. Vår omsorg om varumärket sätter hårdare gränser än lagen och därför är juridik helt enkelt inte särskilt relevant. Det är åtminstone min tolkning av resultet.
Det som däremot får mig att höja på ögonbrynen i denna ända av listan är att vi hittar både ”Ljud” och ”Video” som lågt prioriterat. Det stämmer inte med diskussionen i bloggar, nyhetsbrev och tidningar om nätet.
Jag tror att både ljud och video kan uppfattas som kul grejer. Något att testa för specifika ändamål. Men affärskritiskt är det inte och detta ser vi resultatet av i enkäten.
Hela listan
Enkätresultatet i sin helhet.
Resultat från enkät om innehåll på webb och intranät
Vill utbrista i ett stort ”Ha – där fick ni”. I veckan upptäckte jag att mängden skräpmejl jag får drastiskt minskade. Washington Post ger förklaringen: En (1!) värd för spammare togs offline och det minskade skräpmejlen i världen med 66 procent.
Jag har ett mycket bra skräpfilter för mejlen. Med lite uppfostran släpper det igenom all riktig mejl och inget annat. Var fjärde timme får jag ett meddelande med en översikt av det som stoppats.
Till i veckan brukade det vara 70-100 mejl var fjärde timme som bara var skräp. Men så hände något. Nu är det nere i 15-20 skräpmejl per meddelande.
Nu står det alltså klart vad som hände. Ett företag, McColo, kopplades bort från nätet:
Immediately after McColo was unplugged, security companies charted a precipitous drop in spam volumes worldwide. E-mail security firm IronPort said spam levels fell by roughly 66 percent as of Tuesday evening.
Jag är övertygad om att så länge det finns folk som faktiskt tror att de kan köpa xxxxxförlängning och läkemedel via ett obskyrt brev så kommer ”säljarna” att hitta nya servrar att skicka från. Skräpmejlen tar nya vägar. Men det är en liten seger som känns bra.
