Sju steg till en bättre användarupplevelse

Låna av det som människor uppskattar offline. Hitta det som skapar en bra upplevelse oavsett miljö och för över det till webben. Det var Andy Budds budskap vid Reboot.

Reboot pågår. David Isenberg kör en föreläsning som jag har svårt att koncentrera mig på. Det hade jag inte när Andy Budd drog igång.

Inte för att det var helt nytt eller oväntat. Utan för att han konkret och enkelt lyfte fram 7 dimensioner som, menar han, avgör en bra användarupplevelse.

  1. First impressions count
  2. Attentive Service
  3. Personalisation and customisation
  4. Attention to detail
  5. Feedback
  6. Make it fun
  7. Create the perfect environment

Som sagt, inte revolutionerande nytt. Men bra tänkt i strävan att lära av andra upplevelsebranscher. Hur återskapar vi den välkomnande hotellportiern? Hur ger vi samma känsla som när bartendern kommer ihåg vår favoritdrink?

Sen måste jag säga att han glömde bort det faktum att upplevelsen ska leda fram till något. Det vi vill ska hända måste också hända — men det får vi väl betrakta som en självklarhet.

Reboot: Årets tema ”Free”

Är på vad jag betraktar som en av årets höjdpunkter, konferensen Reboot i Köpenhamn.

Årets tema är ”Free”, säkert inspirerat av Chris Anderson. Ser fram emot vissa specifika talare — som Howard Rheingold och Dan Gillmor — men grejen med den här konferensen är annars överraskningen. Den helt okända talaren med det obskyra ämnet som man bara råkar sätta sig och lyssna på.

Är inte säker på hur mycket jag kommer att förmedla här. Förhoppningsvis blir det i varje fall en sammanfattning när jag lyckats samla tankarna. Och förmodligen osorterade betraktelser längs vägen.

Så ska (brittisk) offentlig sektor umgås på nätet

Jag önskar att detta vore Sverige. Den brittiska motsvarigheten till Statsrådsberedningen ger fem tydliga och bra råd om hur statstjänstemän ska agera när de deltar i sociala forum på webben.

Guardian berättar (via) om råden som Cabinet Office publicerade i förra veckan (”Principles for participation online”):

  1. Be credible
    Be accurate, fair, thorough and transparent.
  2. Be consistent
    Encourage constructive criticism and deliberation. Be cordial, honest and professional at all times.
  3. Be responsive
    When you gain insight, share it where appropriate.
  4. Be integrated
    Wherever possible, align online participation with other offline communications.
  5. Be a civil servant
    Remember that you are an ambassador for your organisation. Wherever possible, disclose your position as a representative of your department or agency.

Den som vill kan säkert göra sig lustig över råden. Den som vill kan säkert känna en svag doft av ”command and control” över dem.

Därför är det extra intressant att läsa vad den ansvarige ministern Tom Watson skriver själv i ett forum om det långsiktiga arbetet och syftet.

Our next challenge for the power of information taskforce is to develop more detailed guidelines to encourage civil servants to take the first steps to engage with online social networks.

Sverige är inte stenåldern. Jag har tidigare (1, 2) skrivit om just statstjänstemän i Sverige som engagerar sig online. Ändå är det en viktig skillnad på att det bara händer jämfört med att ministrar vill uppmuntra det att hända mer.

Enterprise 2.0 är inte samma som Web 2.0?

Vi vet vad webben 2.0 är — delande, social, öppen. Vi vet att den interna versionen som ofta kallas Enterprise 2.0 ges samma kännetecken. Men är det verkligen samma sak?

A Technical Manager’s Perspective ställer frågan och ger ett svar.

Enterprise 2.0 certainly incorporates a number of Web 2.0 properties, however I think the focus of each is different. […] Some applications like blogs and wiki’s already have collaboration built in, however most do not, so we need to analyze were collaboration and social computing could be beneficial to the solution that we are trying to solve.

Jag tycker att svaret, också om du läser vidare, är för grunt. Frågan är rätt, svaret antyder något intressant men kommer inte ända fram.

Det är inte så att jag har svaren men låt mig föreslå en annan potentiellt avgörande skillnad: Passion vs. Effektivitet.

Mycket av den sociala webben drivs av passion. För ett smalt ämne, för människorna man möter, för den egna förmågan att uttrycka sig, för den respons man får. Det är visserligen en vacker tanke att samma mekanismer skulle vara igång på jobbet men jag tror att förhoppningen är fåfäng om vi tänker oss en bred användning.

Det finns helt enkelt alldeles för få människor som brinner för sitt jobb på samma sätt som vi brinner för, säg, vår hobbyfotografi.

Vi tycker jobbet är kul. Vi trivs. Har bra arbetskamrater. Men passion…?

Nej, på jobbet tror jag att vi måste förstå 2.0-utvecklingen — och därmed anpassa den — utifrån ett effektivitetsperspektiv. Kan jag göra något enklare än i dag? Jag är med!

Samt kanske: Kan jag framstå som bättre, smartare än i dag? Jag är med!

Mina tankar kring detta är inte färdiga kring detta. Men jag tror att A Technical Manager’s Perspective har rätt. Det är skillnader. Och det handlar om skillnader långt bortom de tekniska.

Intranät – få grunderna rätt

En snabb undersökning bland intranätansvariga internationellt bekräftar min bild. Trots allt som händer, de nya möjligheter vi har, är det just nu störst intranätfokus på att få grunderna rätt.

Jag intervjuades nyligen för Internetworlds satsning på ett intranättema och hävdade bland annat att det gäller att prioritera hårt. Om jag får vara ofin nog att citera citatet av mig själv:

Plocka den lågt hängande frukten. Fokusera på de fem–tio viktigaste behoven hos de anställda och hjälp till med dessa riktigt bra.

…samt…

Jag tror att det finns lika många sökprojekt igång idag som det finns intranätprojekt.

Globally local har gjort en snabbundersökning bland 114 intranätansvariga. Högst på deras lista ligger ”search and findability” vilket är precis den övergripande inriktning jag talar om.

We are getting back to intranet basics – that is to say (a) users finding what what need and (b) raising intranet awareness in general.

Styr ditt intranät också när läsaren blir redaktör

I takt med att allt fler intranät får inslag av användarskapat innehåll utmanas publiceringsrutiner och -organisation. Första steget mot en ny, annorlunda modell är att se de olika dimensionernas möjligheter och brister. Alla modeller har bådadera.

Svaret på hur man driver sitt intranät när samarbeten och medarbetarskapat innehåll växer har nog ingen. Inte än, inte i betydelsen att det finns etablerade och beprövade modeller.

IBF gör däremot kartan tydlig när de beskriver för- och nackdelar med fyra typmodeller utifrån dimensionerna centralstyrning vs. medarbetarinflytande och push vs. pull.

SharePoint som bas för intranät 2.0

Allt fler möjligheter öppnar sig för delning, samarbete och nätverksbyggande med SharePoint som plattform.

Det är något dogmatiskt över SharePoint. I varje fall över de avdelningar som driftar dem. Allt ska göras i SharePoint, säger många kommunikatörer med en bitter underton.

Oavsett vad vi tycker om detta måste vi nog förhålla oss till det realistiskt. Ingen kommer att kasta ut den investering SharePoint representerar för att vi vill göra mer, annorlunda, bättre.

Jag tänker inte gå in på djupgående tekniska detaljer — det är varken min kompetens eller mitt intresse. Men med tanke på hur många företag jag kommer i kontakt med som

  1. har Sharepoint och
  2. vill utveckla 2.0-tjänster på intranätet

kan jag inte låta bli att tipsa om SharePoint To Run Enterprise 2.0? som innehåller många bra tips om add-ons och applikationer som bygger vidare på SharePoint för att skapa goda, sociala möjligheter.

Webbinnehåll: Från behållare till ingång

En bra skribent skriver omedelbara, tydliga texter. En bra webbredaktör gör samma sak — och förstår dessutom vikten av att koppla samman innehåll och leda läsaren vidare. Se där en av mina gamla käpphästar som får nytt stöd av AP.

Med utgångspunkt från hur framförallt unga människor konsumerar nyheter har AP tagit fram en ny modell för nyheter (pdf) på nätet. Jag har inte läst rapporten i sin helhet, det får vänta tills nästa flygtur, men DoshDosh gör en gedigen sammanfattning.

Den nya modellen tar sitt avstamp i ett behov av mer fördjupning, för samtidigt som vi skumläser och kollar av saknar vi (i den gamla nyhetsmodellen) möjligheten att gå vidare.

Just denna förflyttning är jag övertygad om att vi kan dra slutsatser kring som sträcker sig långt bortom nyhetspublicering och -läsande. Från behållare till ingång sammanfattar AP sin nya modell. Det är en modell mycket webbinnehåll skulle må bra av.

Modell för nyhetspublicering, AP

Gratis webbinarium om offentliga webbplatser

Här följer lite reklam (som faktiskt också är ett intressant tips). Min samarbetspartner Gerry McGovern håller ett webbseminarium om metoder och lösningar för webbplatser inom offentlig sektor.

GOVERNMENT OR PUBLIC BODY WEBSITE FREE WEBINAR
Hear Gerry McGovern speak live on how you can deliver better services and have more satisfied customers and citizens by better managing your website. This FREE webinar from Customer Carewords takes place on July 8, 2008 @ 15:00 (Dublin, Edinburgh, Lisbon, London), 10:00AM US Eastern Time (EDT) and 16:00 Central European Time.

Register here:
https://www2.gotomeeting.com/register/508225839

Malmös webb sämst av de stora?

Landets tre största städer har lanserat nya eller utvecklade webbplatser under våren, noterar 24-timmarsbloggen. Och storleksordning visar sig vara lika med kvalitetsordning.

Fast du får förstås bedöma själv. 24-timmarsbloggen menar i varje fall att Stockholms (stora) omgörning har gett bäst resultat. Göteborg har engagerat sig mycket i det grundläggande webbarbetet som struktur och strategi, och lyckats ok.

Malmö däremot…

Malmo.se känns slapp, halvhjärtad och sorgligt nog i sitt formspråk ungefär lika fräsch som den version av Orebro.se jag själv levererade som konsult 2001. Det har hänt en del sedan dess.

Lokalpatrioten i mig vill protestera och kalla Patrik Hamberg på 24-timmarsbloggen för ännu en översittande 08 eller nåt 🙂

Men det går inte. Visserligen har sidan blivit mindre rörig, vilket var djupt efterlängtat. Visserligen finns det en del lovande utvecklingsplaner som den med e-petitioner. Det räcker bara inte.

Informationen är fortfarande för grund på många ställen. Det finns inte tillräckliga ansatser för att skapa ett bra verktyg för kommunal självservice. Och sen formgivningen…? Har Malmö stad bytt profil och börjar med webben? Det känns åtminstone inte som den organisation jag möter i annan kommunikation.