Innehåll ”under vecket” når fram: Läsarna scrollar

Om du har mycket innehåll är det inget problem att besökarna måste scrolla/rulla sidan för att se allt. Resultat från användbarhetstester visar att du kan lita på läsarens intresse.

Detta är egentligen ingen nyhet. Väl testade — och lååånga — sajter som exempelvis Aftonbladet borde ha övertygat de flesta. Men rädslan för att besökare inte scrollar är fortfarande en av de vanligaste jag möter hos webbredaktörer.

Cxpartners redogör för sina erfarenheter från användbarhetstester:

People tell us that they don’t mind scrolling and the behaviour we see in user testing backs that up. We see that people are more than comfortable scrolling long, long pages to find what they are looking for.

Självklart får detta inte bli ett alibi för att skapa dåliga sidor. Du måste alltid prioritera innehåll. Det som flest behöver oftast ska vara lättast att nå, och därmed överst. Och cxpartners ger också tre viktiga tips för hur du ska undvika att skapa en situation där människor undviker att scrolla.

Less is more – don’t be tempted to cram everything above the fold. Good use of whitespace and imagery encourages exploration.

Stark, horizontal lines discourage scrolling – this doesn’t mean stop using horizontal full width elements. Have a small amount of content just visible, poking up above the fold to encourage scrolling.

Avoid the use of in-page scroll bars – the browser scrollbar is an indicator of the amount of content on the page. iFrames and other elements with scroll bars in the page can break this convention and may lead to content not being seen.

7 principer för decentraliserad publicering

Att skapa bra redaktionella flöden är svårt. Intranätveteranen Jane McConnell delar med sig av 7 principer som är rimliga i vissa avseenden — men som samtidigt missar minst två dimensioner.

Redaktionell organisation (eller Intranet Governance som det brukar kallas) är högintressant. Väldigt många funderar, väldigt många har definierat svårigheter i det egna arbetssättet. Jag samlar material för att så småningom skriva en omfattande genomgång, men Jane McConnells principer är är värda att kika på direkt.

  1. Definiera ansvar på lägsta möjliga nivå i organisationen men inte lägre än att ansvar kan utkrävas.
  2. Blanda inte samman innehållsägare med vem som publicerar innehåll.
  3. Gör det tydligt på sidorna vem som äger innehållet.
  4. Låt funktioner och enheter specificera sitt eget innehåll och process för godkännande.
  5. Undvik komplexa godkännanderutiner.
  6. Låt inte bara innehållsägare avgöra vilket innehåll som krävs. Involvera användarna.
  7. Undvika ”svarta hål”, se till att hela organisationen är med på intranätet.

Flera av principerna är rimliga. 2, 3 och 5 är utmärkta. Men jag har två invändningar.

Intranätet bör inte följa organisationen
En klassiker. Alla organisationer omorganiseras. Men ett så tydligt organisatoriskt uppbyggt intranät som punkt 4 antyder bygger man i praktiken in behovet att strukturera om intranätet mest hela tiden.

Jag tycker tvärtom. Utgå inte från organisationen. Utgå från behoven — vilket leder till nästa invändning.

Utgå från användarna. Involvera innehållsägarna.
Punkten 6 tar upp rätt spelare i matchen. Men det är fel hemmalag. Faktum är att intranätet skapar värden (höjd produktivitet osv.) först när det används. Alltså måste utgångspunkten vara vad medarbetarna vill och behöver göra.

För mig är innehållsägarna leverantörer, inte chefer. De tillhandahåller det som behövs, inte det de vill förmedla.

Få se, hur tänkte ni här… (om företag som blockerar sociala tjänster)

Många företag blockerar sina anställdas möjligheter att använda sajter som Facebook och Twitter. Samtidigt ökar marknadsföringen i sociala medier. Konsekvent? Knappast.

Wired skriver att en majoritet företag väljer att blockera tillgången till sociala sajter. Andelen gäller visserligen företag i USA men oron för produktivitetsminskning och läckor är på inget sätt unik för USA. Oron finns även på företag och organisationer i Sverige.

Shel Holtz betraktar detta fenomen i ljuset av att investeringarna i sociala medier samtidigt spås öka. Dessa sajter blir alltså allt intressantare och samtidigt allt ”farligare”. Shel fångar på ett bra sätt kärnan i den logiska kullerbytta dessa företag gör. De vill vara i interaktiva miljöer men stoppar sig själva från att interagera.

If companies block their employees from engaging, who do they think their fan pages and Twitter accounts are attracting? Think about it. If every company prohibited employees from visiting Facebook, then the only time anybody could visit the company Facebook fan page would be when they’re not at work. Given the hours most companies require of their employees, that’s not a heck of a lot of time to interact with customers.

Ingen saknar intranätets mörka vrår

När intranätet vuxit bortom rimliga gränser är rädslan för att radera innehåll oftast obefogad.

James Robertson berättar om ett företag som bestämde sig för att någorlunda rejält minska omfånget på sitt intranät. 50.000 sidor — 10 procent av sidorna — togs bort efter en process på några månader.

Kommunikations- och IT-avdelningarna stålsatte sig för den storm av klagomål som skulle komma. Men stormen blåste aldrig upp.

That day, they received 3 emails and two calls. That was it. After the first day, no complaints. Six months later, people are still thanking them for cleaning up so much rubbish out of the intranet.

Detta är inget unikt fall. Alla jag någonsin träffat som genomfört samma typ av rensning berättar samma historia. Om intranätet vuxit sig jättelikt är det alltid en god idé att minska det.