Kategori: Uncategorized

Konflikten eller samexisterandet — välj själv — mellan hittbarhet och upptäckbarhet är en informationsstrukturell klassiker. Den tekniska utvecklingen har potential att hjälpa oss med båda, men den stora faran är minst ett decennium gammal: att det helt enkelt känns mer spännande att leda folk till saker de inte visste de behövde än till sådant de faktiskt letar efter.

Så, jag behöver nog inte fördjupa vad findability / hittbarhet och discoverability / upptäckbarhet handlar om. Det finns massor skrivet och självklart har NN/g en definition.

• Hittbarhet: Användarna kan enkelt hitta innehåll eller tjänster som de förväntar sig hitta.
• Upptäckbarhet: Användarna möter innehåll eller de inte kände till tidigare.

Jag noterar särskilt utifrån ett intranätperspektiv att av de två är det upptäckbarhet som har momentum. Se till exempel hur Microsoft lanserar Topics, vilket uteslutande handlar om upptäckbarhet, men faktiskt inte gör någonting åt att 365 som intranät erbjuder undermåliga navigationslösningar. Du kan hitta samma ikon på flera ställen men den gör olika saker. Du får jobba stenhårt för att inte din tänkt sammanhållna sajt ska kännas som ett smörgåsbord av sajter i navigationen, och så vidare.

Sen sker det saker också inom hittbarhet. Rek.ai är ett svenskt företag som med artificiell intelligens låter webbplatsen eller intranätet lyfta fram det aktuella innehåll som besökaren letar efter.

Men igen, och jag har gärna fel på den här punkten, nog lyser det lite mer i ögonen på kommunikations-, marknads- och HR-direktörer när vi säger saker som ”locka läsaren att gå vidare till…” än när vi säger ”…en serie trädtester ska säkerställa en hittbarhet på över 85 %…”.

Låt mig föreslå tre alternativa förklaringar. Eller kanske provokationer.

• De som på ledningsnivå ansvarar för intranät och webbplatser är ansvariga för att nå ut, skapa förändringar, utveckla varu- eller arbetsgivarmärke, skifta attityder. Inte för effektivitet och service. En (1) läsare som upptäcker något nytt är värd mer än 10 som hittar rätt.
• Det är mycket svårare att misslyckas med upptäckbarhet än hittbarhet. Hittbarhet går att mäta mot ett tydligt mål, i teorin 100%. Upptäckbarhet har ingen övre gräns. Användaren kan alltid upptäcka lite till. Det har heller ingen nedre gräns, för upptäcktsförslagen är ju bara erbjudanden. Det går inte att misslyckas. Det är bekvämt.
• Upptäckbarhet handlar om att erbjuda mer. Hittbarhet handlar nästan alltid om att erbjuda mindre (i betydelsen färre val) eller finjustera det vi erbjuder. Och alla med ett intranät vet att det är enklare att lägga till än att dra ifrån. Tiotusentals dokument vittnar om detta. Upptäckbarhet lirar alltså med minsta motståndets lag. Hittbarhet möter motstånd (”vi måste ju synas på samma nivå som…”).

Efter denna långa predikan borde jag avsluta mässan med en quick fix. Det har jag inte. Inte minst eftersom upptäckbarhet inte är dåligt i sig. Det är bara dåligt när det blir vårt primära fokus i stället för hittbarhet.

Så vad är då en långsiktig fix?

• Jag tror till exempel att det är nödvändigt att tjata om att det är en skillnad på hittbarhet och upptäckbarhet. Vi som jobbar med detta vet förstås. Men de flesta av oss har säkert också stött på människor som tror att ämnestaggar ersätter snitslade informationsbanor.
• Använd mätningar. Det finns etablerade metoder och utmärkta verktyg för att mäta/visa exakt vilken nivå av hittbarhet din sajt har, och vad ditt jobb med att förbättra den leder till.
• Skapa allianser internt med de som ansvarar för service och effektivitet. För ett intranät i större organisationer är löneadministrativa avdelningen på många sätt en viktigare kompis än den HR-strategiska.
• Var stolt över ditt yrke som webb- och intranätspecialist — och i det yrket ingår faktiskt fortsatt att nästan lite ingenjörsmässigt se till att hittbarhet inte glöms bort trots allt spännande som händer kring upptäckbarhet.

Det är kanske tidigt att sammanfatta 2020. Och kanske vill vi glömma snarare än sammanfatta. Men för den som i höstmörkret söker inspiration kan det finnas lite att hämta från årets alla priser och utmärkelser kring intranät eller digitala arbetsplatser.

Det där med ”bästa” intranät och digitala arbetsplats ska du, tycker jag, ta med en hel näve salt. Urvalet är alltid dels begränsat, dels färgat av ett fyrverkeri av metodologiska brister. Där några utser vinnare utan att ens ha sett intranäten (nöjer sig med ett ifyllt formulär) väljer andra vinnare bland sina kunder, eller bland dem som ger coolast skärmdumpar att sälja en rapport med, eller…

Men samtidigt — strunt samma. Idéer att fördjupa eller förkasta hittar vi ju ändå.

Klassikern i sammanhanget är självklart Norman Nielsen Group, som i år firade 20-årsjubileum. Deras 10 Best Intranets of 2020 hade i år inga svenska eller skandinaviska vinnare. De röda trådarna, enligt NN Group, var ett stort fokus på agil utveckling och på att skapa inkluderande intranät:

The greatest theme this year was to build a platform that included all teams, individuals, and tools. Intranet teams and the organizations they support realize the value of inclusiveness, collaboration, and consolidation.

Step Two med James Robertson i spetsen ser delvis samma sak men betonar för årets Intranet and Digital Workplace Awards också de allt mer använda tekniska möjligheterna: automation, integration och att utnyttja Sharepoint fullt ut. Extra spännande att en av utmärkelserna gick till ett företag för deras arbete med redaktörerna snarare än för intranätet i sig.

…several different approaches including establishing clear support level agreements (SLAs), creating an active Yammer group where questions are answered by the community, running extensive training, providing self-service resources and encouraging knowledge sharing across the community. This has led to high levels of involvement and engagement, a sustainable intranet publishing model…

På hemmaplan hos Web Service Awards är det mest intressant att kika på de nominerade i intranätkategorin. För flera av dessa finns det fördjupande artiklar, till exempel med Tetra Pak och hur de konsekvent utvecklar med hjälp av data:

Vi kommer även från och med i år att börja mäta den digitala medarbetarupplevelsen – vilket kommer addera ytterligare en dimension som vi tror extra mycket på. Att jämföras med att vi mäter kundupplevelsen.

På hemmaplan på riktigt för mig (det vill säga i Malmö) fick staden en utmärkelse i DWGs årliga prisutdelning. Användarengagemang var fokus för den utmärkelsen.

Så långt diverse tävlingar. Om det är inspiration du letar efter är egentligen Intra2.com ett ännu bättre sätt än tävlingarna. Just nu får du på sajten tillgång till cirka 6000 skärmdumpar från andra intranät och kan gräva i just de saker ni funderar på. Sedan ett drygt år är tjänsten dessutom kostnadsfri.

Bara de senaste månadernas tillskott inkluderar svenska och danska regioner, du hittar kommuner och internationella bolag.

Pdf-formatet är märkligt. Älskat och hatat. Vi har webbplatser och, inte minst, intranät som är överlastade med pdf-dokument. Det finns en lång rad tunga argument mot dem. Ändå frodas de, produceras och publiceras. Det är inte helt enkelt att skapa en princip som håller för hur de ska användas.

När Adobe Flash nu äntligen når End of Life kanske det är dags att kika närmare på Adobes andra webbformat. Men där utvecklingen verkligen sprang ifrån Flash är bilden inte alls så enkel för pdf. Den stora skillnaden är väl att Flash har ersatts av bättre teknik för ungefär samma sak medan alternativen till pdf — framförallt att publicera som vanlig webb/html — är en helt annan upplevelse.

GatherContent ger dig en rejäl genomgång av diskussionen, så den tänker jag inte upprepa. Bra artikel där.

I korthet talar tillgänglighetsproblem, sökproblem, hastighetsproblem, risk för dubbelpublicering/ej uppdaterat innehåll och svårigheter att läsa på mindre skärmar emot pdf.

För pdf talar egentligen endast det som formatet skapades för, att det underlättar utskrift för sådant som måste skrivas ut. Framförallt är det saker som ska fyllas i (blanketter) men möjligen också sådant som måste bli snyggt (intyg, diplom) utan webbläsarnas metadata med utskriftsdatum och så vidare.

Presentation enklare att förstå än information

Det talas ofta om lathet eller bristande användarförståelse när redaktörer och publicister väljer pdf-formatet för ”allt” det inte borde användas för. Kanske är det sant. Jag misstänker dock att vi ytterst ser ett väldigt tydligt tecken på hur fundamentalt svårt det är för de flesta människor att betrakta information som råvara, frikopplat från dess presentation.

När intranätansvarig berättar hur varje medarbetares startsida byggs upp av flöden, och att redaktören bara ska klicka i lite rutor så sprids nyheten snyggt till dem den berör är det uppenbart att många redaktörer fortfarande undrar ”ok, men var är vår sida då, var hamnar det egentligen, hur vet jag att det kom rätt?”.

Den som har jobbat med ett Office 365-intranät har garanterat varit inne i diskussionen om gränsytan mellan SharePoint och Teams. När utvecklaren säger ”jo, varje Team har ju en SharePoint-yta, som visserligen kan nås, men som ju inte behöver nås, för de flesta kommer att få tillgång till dokumentet i Teams” börjar även den engagerade projektgruppens tankar flyta iväg till annat.

Bara att få till en sammanhållen struktur på en stor webbplats utmanar precis samma sak: ”Var är vår förvaltnings/vårt affärsområdes information? Den kan ju inte vara utspridd överallt!”.

Pdf-diskussionen tror jag att vi måste förstå i detta sammanhang. Dess främsta fördel för publicisten är att den är en helhet. Den har en början. Ett slut. Ingen jäkel kommer att trycka in något mitt i alltsammans.

Decentralisering problemet?

Jag har ingen lösning på problemet. Men det förebådar vad som väntar oss ju fler steg vi tar mot att frikoppla information från presentation. Själva tanken på att en redaktör varken ska skriva en sida eller skapa ett dokument, utan en fristående text som med strukturerad data ska användas för att bygga upp många presentationsformer, den tanken svindlar.

Jag tror att vi måste ifrågasätta den decentraliserade publiceringsorganisationen om något sådant ska kunna bli verklighet. Och om vi vill bli av med pdf-er som borde vara vanlig webb.