Ny myndighet växer fram i blogg

Den nya svenska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, börjar arbeta vid årsskiftet. Redan nu kan vi följa bildandet i kommitténs blogg — och den blivande generaldirektören är i högsta grad involverad.

MSB är ingen liten struntmyndighet. Det är en tung aktör som bildas när Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar slås samman.

Vi vet alla hur jobbiga sammanslagningar kan vara. Människor är oroliga, svaren alla vill ha finns inte än, osäkerhet präglar stämningen. Det är med andra ord en situation där ryggmärgsreaktionen (tyvärr) är att öka graden av kontroll.

Inget får bli fel, inget får läcka ut i fel läge och synpunkter är farliga. ”Delaktighet” blir en läpparnas bekännelse.

Just därför är det väldigt intressant att se hur kommittén som driver bildandet och den blivande generaldirektören Helena Lindberg har en ansats att göra tvärtom. De bloggar hela processen.

Idag beskriver Lindberg sitt val av 12 toppchefer.

Så kom det äntligen – beskedet om vilka chefer jag har valt för de högsta befattningarna i MSB. Säkert vållar beskedet blandade känslor, både av glädje och besvikelse. En del har fått stå tillbaka och andra har fått kliva fram och några har till och med klivit in utifrån.

Diskussionen är inte intensiv men det finns kommentarer till vissa inlägg. Bara att möjligheten finns är en signal. Och framförallt ser vi en tydlig person. Lindberg är närvarande och berättar i jag-form om sina val. Utan att vara allt för fördomsfulla kan vi konstatera att det inte är standard för generaldirektörer?

Jag är övertygad om att många, särskilt de besvikna, ser det hela som ett falskt spel för galleriet. Jag inbillar mig inte heller att vi får reda på allt eller att alla röster vågar göra sig hörda.

Men öppenheten och det tydliga ansvarstagandet är ett framsteg. Utan tvekan.

RSS slår igenom när ”RSS” försvinner?

RSS har slagit igenom rejält. Men bara på utbudssidan (att sajter publicerar RSS). Efterfrågan ser det värre ut med. Så det var dags att någon gick före och bytte den obegripliga akronymen mot något positivt. Och att det är Google skadar inte.

RSS är underbart. Vi kan prenumerera på nytt och uppdaterat innehåll utan den traditionella e-postprenumerationens nackdelar. Vi styr själva till 100 procent vad vi får. Vi blandar inte mediekonsumtion (som nyheter eller bloggar) med kommunikation (som ju faktiskt är e-postens kärna).

Det är så bra att i varje fall jag underskattat den pedagogiska svårighet som RSS uppenbarligen innebär. Det är inte svårt. Men det upplevs som svårt och upplevelsen styr.

Google tar nu ett litet steg genom att ändra techno-lingot till ”Följ denna blogg”. Inget ”RSS” eller ”Atom” i fokus.

Nu kan ju Google (som tur är, trots allt) bara påverka sina egna sajter. Men om de kan driva fram en större användning där får vi en ledtråd till en bättre terminologi. Teknologin är som sagt underbar redan nu, eller med ReadWriteWebs ord:

RSS is life and work changing technology. It’s what makes an ecosystem of blogs possible by lowering the investment required by readers to follow and support a larger number of blogs than they would visit manually. It’s what keeps those podcasts coming after you might have forgotten to download episode after episode. It makes search an ongoing practice instead of a one-off shot in the dark. RSS is huge, but the name alone intimidates many people who ought to be diving into it.

Jag gillar alltså tanken. Sen är frågan om ”Följ” är rätt begrepp? Själv använder jag mest ”Prenumerera” när jag beskriver RSS men det är möjligt att just det ordet är nedsmutsat av e-postkopplingen.

Förstå sociala medier: Samtalsprisma

PR 2.0s bild säger två saker som båda är avgörande för sociala medier. För det första att samtalet (lyssna, lära, dela) är i centrum. För det andra att mångfalden är större än någonsin tidigare.

Tänkte inte orda särskilt mycket mer. Kolla och fundera. Var är din plats? Var är människorna som är viktiga för ditt företag eller din organisation?

The Conversation Prism
The Conversation Prism

5 effektiva sätt att använda wikis på intranätet

Svårare än så här behöver det inte vara. En wiki ska du inte använda för att uppfinna hjulet utan för att göra vardagen enklare.

Wikipedia came onto the scene in 2001 and quickly demonstrated how powerful and far-reaching collaborative content can be. Since then, wikis have proven to be valuable tools for many websites. Yet, few companies are using them to their full potential.

  • Project Management
  • Customer/Client Collaboration
  • Documentation
  • Online Community
  • Policies, FAQ, Guidelines and Best Practices

5 effective wiki uses.

Skriv en bra titel för ditt småföretag

Höstruschen har börjat. Men ett snabbt tips för den lilla firman — glöm inte bort att berätta vad du gör i titeln på din hemsida.

Det här är ju sökoptimeringens grundkurs men search engine land motiverar på ett bra sätt varför det är viktigt att ha med följande tre delar i titeln(?) på din startsida.

  1. Företagsnamn
  2. Typ av verksamhet
  3. Ort eller annan geografisk bestämning

Spontant — efter många misslyckade försök att hitta exempelvis hantverkare via Google — tror jag att alldeles för många missar #2.

Sajtkarta, brödsmuleväg bara ursäkter för dålig navigering?

Tycker du att en ”site map”, sajtkarta, och brödsmulelänkar är viktiga delar av navigeringen på din sajt? Kanske dags att tänka om. Användbarhetsexperten Jared Spool menar att hög användning av dem är symptom på en dålig sajt och en dålig ursäkt för att verkligen lösa problemen.

Jag gillar när människor — särskilt så kompetenta som Spool — får mig att studsa till. Sajtkartor har jag visserligen aldrig lagt någon större vikt vid, men brödsmulenavigering har jag kommit att betrakta som ”standard”.

Nu tycker han inte att någon av lösningarna är direkt dåliga. De skadar inte en webbplats eller ett intranät. Men har har onekligen relevanta invändningar.

(Lite hjälp på vägen: Spool skriver om ”scent”, det vill säga doft. Det är hans ord för att beskriva besökarens känsla av att vara på rätt väg mot att lösa sin uppgift, att veta vart hon ska ta vägen.)

The Site Map: An Information Architecture Cop-Out

It’s only in the absence of anything else that gives off scent that users start to think it’s a likely help. Therefore, the real problem is the pages that lead to the site map are missing important scent. Fixing the scent issues on those pages will eliminate the need for the site map. However, deciding to improve the site map doesn’t fix the scent problem — it’s only a cop-out.

Design Cop-out #2: Breadcrumbs

The biggest problem is the lack of scent for the other areas of the site. If a user is in need of breadcrumbs because they are in the wrong part of the information tree, what they need most is good scent to the right part of the tree. However, the breadcrumbs only communicate the branch they’re on — not the branch they need to be on.

Din nyhet ska nå fram på 120 tecken

Jag ogillar strikta gränser för bra innehåll. Men PR Squareds argument att det du har att säga, ska du kunna få fram på drygt 120 tecken är faktiskt vettigt. Det är mikrobloggarnas möjligheter som slår igenom.

Mikrobloggar som Jaiku och Twitter har inte tagit plats i svenska företags marknadsföring. Än. Men internationellt finns det många exempel på professionell PR med hjälp av mikrobloggtjänster.

Den brittiske premiärministerns kansli har en Twitterkanal och Dell gjorde häromdagen Twitter till en helt integrerad del av en viktig produktlansering. Bara för att nämna två exempel.

När — inte ”om” — denna utveckling fortsätter, blir det tydligt att innehållet måste anpassas för de väldigt speciella förutsättningar som en mikroblogg ger. PR Squared (notera: SMR betyder Social Media Release):

Make sure the “Summary” section of your SMR is 140–characters or less.

That way, you can get the full news out in a Twitter-friendly mode.  Since you are hoping for “re-tweets” of the news, keeping that summary to well-under 140–characters is advisable.  Including a link to the SMR is also a must-have.

Speciella förutsättningar, skrev jag. Och det är det i viss mån. Det tillgängliga utrymmet är extremt litet. Men för alla som skrivit i sammanhang där det är konkurrens om uppmärksamheten (pressmeddelanden, webbtexter) är det kända jaktmarker.

Vi vet att det går undan. Det går bara ännu mer undan i mikroformat.

Teknologi är det nya OS-knarket

En OS-betraktelse som inte handlar om resultat. I varje fall inte direkt. Rohit Bhargava har vandrat runt bland idrottarna i Peking och konstaterar att ”in these games it seems technology is the new drug”.

Vi har ju spruckna svenska simdräkter att prata om, och om Rahits betraktelser stämmer är vi inte ensamma om att diskutera teknologiska landvinningar (och bakslag). Det är idrottarnas största samtalsämne.

In past games, the big topic seemed to be doping and drugs and whether certain types of supplements should be considered ”drugs” for how they can enhance performance. While that topic hasn’t disappeared, in these games it seems technology is the new drug.

För oss webbintresserade noterar han två, möjligen mer intressanta, fenomen:

Blogs get you more interviews – Of the athletes that I spoke to with blogs, they raved about how much media the blog manages to get for them and their sport.

Skype is the killer app – […] it is Skype that is keeping athletes connected with their families back home. It seemed by far to be the most popular site (along with web based email sites) for the athletes.

Använd tekniken för att ge mer

Få människor betraktar kommunikation och marknadsföring lika skarpsynt som Seth Godin. Tankeväckande undrar han vad vi använder tekniken till.

Som alltid när Godin skriver är hans stilla undran lika enkel som uppenbar — och ändå ger en kort formulering ett nytt perspektiv. Fråga dig vad följande innebär för din kommunikation med kunder eller medarbetare:

We tend to use new tools to do less. We try to save time and money at the same time, and end up depersonalizing and commodifying what we do.

Why not use the technology to give more?

Regel #1 för sajtstruktur: Det finns inga regler

Per Axbom vill ställa sig upp och skrika ”Det finns ingen jävla 3-klicksregel!”. Jag ställer mig bredvid och förstärker volymen.

Som Per konstaterar finns det en massa konstiga ”regler” om informationsstruktur. Inbillade maxgränser för menyalternativ och, den värsta av dem alla, 3-klicksregeln.

Vi talar alltså om missförståndet att inget innehåll ska vara längre än 3 klick bort från förstasidan. Pers synpunkt är att det

…är skräpkunskap av den värsta sorten för den tar fokus från vad det är som är viktigt.

Jag menar att det är värre än så.

Inbillningen tar fokus från det som är viktigt OCH är direkt kontraproduktiv. Den som har mycket innehåll kan helt enkelt inte bygga en så grund webbplats. Det ger en oprioriterad webbplats där allt är (i stora drag) lika viktigt.

Och där allt innehåll är lika viktigt är inget innehåll riktigt viktigt.

Navigationen, innehållet längs vägen och de klick besökaren gör ska övertyga henne om att hon är på rätt väg. Misslyckas du med detta är 2 klick för mycket. Lyckas du kan hon klicka 3 gånger, 3 till och…

Det som flest människor behöver oftast ska det vara minst klick till. Det som få människor behöver sällan kan det få vara många klick till. En ganska simpel effektivitets-värdering, helt enkelt.

Apropå maxgränser i menyer: Denna ”sanning” har större verklighetsgrund. Men det går inte en definitiv gräns vid en viss siffra. Tänk snarare ”ju färre desto bättre”. Dock inte så få att navigationen blir otydlig. Inga gränser, inga regler alltså. Bara grundregelntesta med dem som ska använda sajten.