Webb som löser uppgiften, inte informerar

Små förändringar kan betyda mycket. Räddningsverket förändrar delar av sin startsida och samtidigt hela webbplatsens fokus. Nu försöker de hjälpa besökarna att lösa sina uppgifter. Och de är inte det enda aktuella exemplet bland offentliga webbplatser.

Gamla raddningsverket.se var en ganska traditionell myndighetswebbplats. Till och med snyggare och i många avseenden mer välskött än andra. Bra uppdaterad, inte minst. Men i ett projekt (där jag hade förmånen att hjälpa till med webbstrategin) bestämde verket sig för att förändra valda delar.

Förflyttningen som skett ser du här. Den nya med rött sidhuvud.

srv.png

Det är egentligen inte mycket som hänt. Ändå förändrar det allt, på ett vis. Där det tidigare handlade om att få ut information, handlar det i dag om att hjälpa besökarna att göra det de kom för. Ett utrymme som tidigare bara var nyheter är nu nyheter och tre av de viktigaste anledningarna till att människor besöker webbplatsen.

Där den äldre versionen hade en delvis svåröverskådlig samling genvägar är det numera begränsat till 4 ingångar beroende på vem som besöker och i vilken situation.

Lite flyktigt kan vi kalla omgörningen en ”målgruppsanpassning”. Men det är mer än så. Per, Fredrik, Karin, Sofia och de andra på verket har lyckats åstadkomma en webbplats som löser målgruppernas uppgifter. Den handlar om vad dessa människor vill göra och inte vad verket vill berätta.

Bra webb, kort sagt. Som faktiskt fortsätter nedåt i strukturen med ett antal bra ingångssidor för olika uppgifter.

Också Göteborg har sett ljuset

Från InUse - bilder på goteborg.seSamtidigt som jag noterade att Räddningsverkets nya webbplats låg ute, skrev inUse om ett av sina projekt.

Det är Göteborgs stad som börjat ta samma typ av steg i samma riktning. Jag och inUse är uppenbarligen helt överens om att det är hög tid att låta webbinnehållet göra ett bättre jobb.

Istället för att ”informera om äldrefrågor” har webbredaktörerna fått ett strategiskt viktigt uppdrag, med reell påverkan på de effekter som verksamheten strävar efter att nå.

Precis så ska det vara. Med extra betoning på att strategin måste börja med vad besökaren vill. Självklart är företagets och organisationens mål centrala men vi kan skrika oss hesa om inte besökaren är där och lyssnar. Och det är hon bara om vi låter henne göra det hon behöver.

Mikroblogg före media med nyhet

Vanligt folk snabbare än etablerade medier när jordbävning skakade England.

I natt kändes en jordbävning i bland annat London. Länken går till SVT men varken de, brittiska tidningar eller BBC var först med nyheten. Det var Twitter — det vill säga alla de människor som använder Twitter och direkt kunde berätta att en jordbävning skakat dem.

ukquake.png

ReadWriteWeb skriver:

This story broke over Twitter in the past half hour, and nothing is up yet on the BBC sites, the Guardian, or the Telegraph. This story is breaking live on Twitter.

Det är lätt att överdriva sociala mediers betydelse i fall liknande detta. BBC var uppe på banan inom mindre än en timme. Och vi vill ju att etablerade medier kontrollerar uppgifter, får dem bekräftade och kanske också kommenterade. Det tar tid.

Så jag ser ingen konflikt. Snarare ett förhållande som har alla chanser att mogna och utvecklas. Snabbrörliga, personliga medier som inom loppet av minuter och sekunder kan berätta att något hänt. Mer tröga, traditionella medier som bekräftar och fördjupar.

Trots allt som utvecklats i medierna på sistone (med blogglänkar, läsarreportrar etc.) är detta äktenskap inte klart. Hur kommer massmedierna att omfamna personliga medier som Twitter? Lyssna, använda, samexistera? Eller räddhågset försöka äga, som med Aftonbladets bloggsajt?

Google presenterar mer om fler

Allt fler sajter tycks få Googles utökade presentation, det som brukar kallas sitelinks eller search snippets.

Denna sajt är en av dem som nyligen fått mer utrymme i Google. Internetbrus rapporterar samma sak och jag har noterat att utvecklingen gäller också exempelvis Beta Alfa (exempel) och Uppkopplat (exempel).

sitelinks.png

Det finns en viss förutsägbarhet i presentationen men inga garantier. Teoretiskt skulle alltså exempelsökningarna ovan kunna resultera i helt vanliga resultat. Men det är otvetydigt så att fler sajter — och mindre sajter — numera omfattas av sitelinks.

Tidigare har detta varit koncentrerat till sökningar efter stora sajter, som Aftonbladet.

Är det då viktigt? Jag har inget definitivt svar, även om statistiken lär visa en del. Sitelinks dyker i huvudsak (uteslutande?) upp vid en namnsökning, det vill säga en sökning på det webbplatsen kallas. Som ”Webbrådgivaren Fredrik Wackå” eller ”Internetbrus”. Jag har inte sett dem vid detaljerade sökningar som skulle leda direkt in på en viss sida.

De som söker specifikt efter namnet är ju högst troligt på väg, mycket medvetet, mot just den webbplatsen. Alltså kan man tänka sig att Sitelinks inte skapar särskilt mycket ny trafik. De hade ju klickat ändå. Kanske kommer de lättare rätt nu, vi får se.

Intressant är det i varje fall. På gott och ont är alla förändringar av hur Google leder oss/presenterar oss viktiga för den som har något att säga på webben.

Stora kulturella skillnader i synen på webb

Det är stora kulturella skillnader mellan hur vi betraktar webben. Där vissa länder knappt har några skeptiska, misstänksamma grupper är detta en kategori som i andra länder utgör en tredjedel av alla surfare. Underskatta inte betydelsen av skillnaden för internationella webbplatser och intranät.

Human Factors resonerar kring en undersökning om olika psykografiska typer. Hur förhåller vi oss till köperbjudanden eller information? är frågan. De delar in oss i (grovt uttryckt) grupperna öppensinnade, reserverade och skeptiker.

psykografiskatyper.jpg

Typerna i sig är inte förvånande. De är en spegling av mänskligt beteende i största allmänhet. Nej, det intressanta är skillnaderna mellan olika länder. USA har exempelvis bara 6 procent skeptiker medan Frankrike har 30 procent skeptiker. Tyskland ligger betydligt närmare USA än Frankrike.

Tyvärr är inte Sverige med. Samtidigt är inte siffrorna i sig särskilt användbara — det som påverkar oss som webbansvariga är principen.

Som vanligt förs ju dessa diskussioner i termer av e-handel. Men där har det säljande företaget alltid bra data som visar hur besökarna fördelar sig på olika marknader. Förhållandet titta/köpa är ett tydligt mått i sammanhanget.

På intranät, däremot, famlar vi i blindo.

Vi sitter kanske i Skandinavien (som jag tror liknar USA) och skapar intranätstrategi, -innehåll och -tjänster för hela världen. Det som för oss är en positiv vidareutveckling, något som vi tacksamt börjar använda direkt, kan mötas av misstänksamhet i andra länder.

Vi ska inte sluta utveckla intranäten, förstås. Vi ska heller inte glömma att en intern företagsmiljö har ett slags grundförtroende. Men där det naturliga i vår del av världen är att berätta ”så gör du, kom igång nu, du kan äntligen sluta använda det tidsödande gamla sättet” måste vi kanske i andra länder säga ”det fungerar på riktigt, du får en bekräftelse, är du osäker leder vi dig rätt”.

E-demokrati: Forskarna missar femte statsmakten

Kunskapen om e-demokrati är bristfällig. Det är mycket forskning om e-röstning, som än så länge är i sin linda, medan allt för lite fokus läggs på e-rörelser vilka faktiskt blir allt vanligare.

Slutsatsen kommer från en genomgång av forskningsläget i Europa.

”Large numbers of e-voting experiments are carried out, despite few democratic institutions actually using e-voting. E-movements however, where people use the Internet to join forces for a particular cause, are increasingly occurring in the ‘real world’ but few researchers cover them.”

Men det måste till en förändring.

The Internet is enabling people to network with other individuals, information and services to create a ‘Fifth Estate’, to the print media’s Fourth Estate, says William Dutton, director of the Oxford Internet Institute… These networks, says Dutton, are surpassing, undermining and crossing the boundaries of existing institutions. “This is creating a new form of social accountability in government, politics and other sectors.”

Tekniska problem på wpr.se

Webbhotellet där wpr.se tidigare har funnits har blivit hackat och jag har flyttat det till en ny leverantör. Jag håller på att kvalitetssäkra flytten och det kan säkert dröja sig kvar en del konstigheter. Bland annat saknas de senaste dagarnas nya innehåll – men det kommer tillbaka.

Min mejl dog samtidigt. Jag betvivlar att det som skickades till mig mellan midnatt och 13.00 i dag någonsin når fram, så skicka igen om du undrar varför jag aldrig hör av mig 🙂

För övrigt: Vad skulle sådana här situationer inneburit om inte WordPress fanns? 30 minuter efter att det nya webbhotellet svarade på adressen wpr.se var 99% av sajten uppe och jag kunde skriva detta.

Bli intranätets stjärna: Säg nej

“Nej” är intranätchefens viktigaste ord. Få positioner i en organisation är utsatt för så många påstötningar där svaret förväntas vara “ja”, därför är vägen till framgång modet att stryka mothårs.

Det är CM Briefing som diskuterar Gaining Intranet Stardom. Mycket är självklarheter, till och med ganska platt. Men den sista punkten får mig att ge en spontan applåd vid tangentbordet.

“…successful intranet managers learn to love the word ‘no’. There is no case on earth where an intranet manager can do all the things that the organisation wants and successful intranet managers understand and act on this. At one time or another you are likely to have to give a qualified ‘no’ to almost everyone in the organisation, including the CEO. Take your time, provide a strong case to back up your ‘no’ and provide an intelligent alternative. “

Utveckla tjänster vi behöver – oavsett vad vi säger

I dessa tider av ständigt nya webbtjänster och idéer är det uppfriskande att höra Shel Holtz säga “Do you always know what you want or need?“.

De nya tjänsterna och idéerna blir ju nämligen alltid ifrågasatta. Vem vill ha dem? är fråga nummer 1. Shel säger:

“…if people only invented stuff other people asked for, the world would be missing some pretty significant tools.”

Detta har visserligen varenda affärsgalning och kapitalförstörare använt som argument i åratal. Att bara säga så leder ingen vart. Det fortsatta resonemanget är därför desto intressantare.

In focus groups, I never start by asking, “What do you want on the intranet?” In fact, I don’t even tell participants that the intranet is the subject at hand. I start with this question: “What drives you crazy trying to get your work done here?”

En riktigt bra tjänst eller idé behöver inte vara efterfrågad. Men den löser ett problem. Och det är alltid efterfrågat.

Så våga. Testa och prova. Men låt inte resonemanget bli ditt alibi för att bara utveckla fräcka grejer. Att folk inte alltid vet vad de vill ha betyder inte att vi kan strunta i det de vill ha.

Mer sök, mindre direkta besök

Där vi tidigare i ganska hög grad valde att surfa direkt till enskilda webbplatser, väljer vi i dag allt mer att gå via sökmotorerna.

I varje fall om vi är som de britter som svarat på denna undersökning. Det är en snabb beteendeförändring vi i så fall upplever.

Samtidigt finns det en hel domänindustri som presenterar siffror på ett rakt motsatt beteende, eller säger sig kunna göra det. “Din adress blir allt viktigare”, ungefär. Så juryn är fortfarande i sammanträde kring denna fråga. Själv kan jag bara konstatera att det var mycket, mycket länge sedan jag gissade på en adress.