Bolagskriser lyft för pr-branschen

Bolagskriser lyft för pr-branschen, skriver Svenska Dagbladet. Men kanske är en av kommentarerna till artikeln mest intressant: ”Kriskonsulter påminner mig om lössen som frodas i ohygien och smuts…” Om vi lämnar tonen i inlägget åt sidan, har skribenten en poäng. Det lyft artikeln handlar om är inget annat än ett misslyckande. Branschen har ju den kunskap som krävs för att förhindra kriser – i varje fall tillsammans med bland annat organisations-, management- och CSR-konsulter. Ändå uppstår kriserna.

Jag har av uppenbara skäl inget emot att det går bra för pr-branschen. Men jag tycker det är synd, och värt eftertanke, att lyftet kommer på grund av ”smuts”. Vi borde tjäna stora pengar på att våra kunder lyckas, inte för att de har misslyckats.

Dags att skaffa dig en *riktig* länkpolicy

Sitter och gör research för ett kunduppdrag, och stöter då på Fraunhofer-Gesellschafts länkpolicy. Det är den där tröttsamma sorten där organisationen tror att de kan bestämma hur resten av världen skapar länkar.

Om du har en sådan – kasta den. Och varför inte ersätta den med Boing Boings länkpolicy:

Boing Boing doesn’t believe in linking policies. They’re dangerous, have no basis in law, and they break the norms that make the Web possible. They’re a wicked, stupid idea.

That said, if you believe in linking policies — that is, if you believe that people who make websites should be able to control who links to those sites and how — then have we got a policy for you:

No site with a linking policy (other than a policy such as this one, created to deride and undermine the idea of linking policies) may link to Boing Boing. Ever.

Nya affärsmodeller förändrar bransch efter bransch

Har du sett Wikipedia? Jag använder detta uppslagsverk på nätet ofta, och det speciella är att

  1. det inte kostar något
  2. vem som helst kan ändra i alla texter.

Du kan alltså upptäcka att ingen skrivit om din hobby eller din specialistkunskap, och helt enkelt lägga till information om detta. Eller ändra det som redan står där.

Det behöver väl inte sägas att trovärdigheten och sakligheten ibland ifrågasätts – framförallt från dem som inte använder Wikipedia. Vi övriga har upptäckt att den oftast levererar bra information som håller för en granskning. Detta konstaterar nu också AP (Associated Press).

Detta är ytterligare ett exempel på hur etablerade affärsmodeller får ny konkurrens. Se exempelvis hur musikindustrin desperat kämpar mot fildelningsnätverk, hur Skype växer snabbare än något telebolag i världen eller hur medier granskas av enskilda publicister (DN vet hur det är). Allt pekar på att bransch efter bransch får finna sig i att plötsligt, i varje fall för den som inte följer utvecklingen, ha nya aktörer på marknaden. Aktörer som inte följer ”gamla” spelregler.

Mina branschkollegor på Westander Publicitet & Påverkan har närmat sig detta förhållningssätt till PR när de driver kampanj för att öka öppenheten kring hur nyheter kommer till. Men de missar poängen. De vill se regler och självsanering, medan svaret sannolikt finns i människors engagemang. Kanske bygger någon snart en agent som sniffar av tidningars webbplatser och letar efter nyckelordsmönster för att på så sätt spåra PR-kampanjer. Det finns redan initiativ som SpinWatch vilka granskar ”public relations and propaganda”.

Följ utvecklingen i Ukraina på nätet

Du kan skaffa dig en betydligt mer omfattande bild av utvecklingen i Ukraina än vad svenska medier förmedlar. Flera bloggare rapporterar löpande, personligt och ibland initerat direkt från de gator och torg där människor samlas. Kolla till exempel Le Sabot Post-Moderne eller några av de webbplatser som chez Nadezhda länkar till.

Det är inte objektivt. Men vad eller vilka är det? Ur ett medieperspektiv är detta ytterligare ett bevis på hur ”mikro-journalistik” eller ”medborgarreportrar” faktiskt i grunden förändrar informationens väg och innehåll.

Tre krossade PR-myter

Post-Gazette krossar tre vanliga PR-myter, bland annat den om att dåliga nyheter ska släppas en fredag. Även om det skulle vara sant att spridningen blir mindre – vilket det inte nödvändigtvis är – är risken stor för andra negativa konsekvenser. Personalen, exempelvis, går en hel helg utan att kunna diskutera med och fråga sina chefer vad nyheten innebär, och det kan vara direkt skadligt för organisationen.

Övriga PR-sanningar som hamnar i papperskorgen är att success-stories måste vara överväldigande omfattande och att det finns PR-konsulter som kan skapa uppmärksamhet eftersom de känner rätt journalister.

Reporterns svåra val – brevet från mannen som filmade dödsskjutningen i Falluja

Alla som är intresserade av journalistik, sanning, rätt och fel, en reporters svåra ställningstaganden – alla vi bör läsa Kevin Sites öppna brev till marinkårssoldaterna i den trupp som var med vid dödsskjutningen av en skadad och till synes ofarlig man i en moské i Falluja, Irak.

Kevin Sites är den frilansjournalist som arbetade på uppdrag av NBC News och fotograferade händelsen. Hans brev ger en nyanserad bild av händelseförloppet den aktuella dagen. Men framförallt belyser det ångesten hos en reporter som respekterar de individuella soldaterna samtidigt som han inser att det är en allvarlig händelse som han måste rapportera om.

Sites är väldigt långt från (den europeiska bilden) av amerikanska reportrar som halvgalna patrioter – och lika långt från bilden av en reporter som lättvindigt publicerar utan någon tanke på konsekvenserna.

Brevet är direkt ställt till soldaterna: ”It’s time you to have the facts from me, in my own words, about what I saw — without imposing on that Marine — guilt or innocence or anything in between. I want you to read my account and make up your own minds about whether you think what I did was right or wrong. All the other armchair analysts don’t mean a damn to me.”

Framtidens marknadskommunikation

The Social Customer Manifesto: Tänkvärt. Sant.

  • I want to have a say.
  • I don’t want to do business with idiots.
  • I want to know when something is wrong, and what you’re going to do to fix it.
  • I want to help shape things that I’ll find useful.
  • I want to connect with others who are working on similar problems.
  • I don’t want to be called by another salesperson. Ever. (Unless they have something useful. Then I want it yesterday.)
  • I want to buy things on my schedule, not yours. I don’t care if it’s the end of your quarter.
  • I want to know your selling process.
  • I want to tell you when you’re screwing up. Conversely, I’m happy to tell you the things that you are doing well. I may even tell you what your competitors are doing.
  • I want to do business with companies that act in a transparent and ethical manner.
  • I want to know what’s next. We’re in partnership?where should we go?

En skum tanke – sen kommer kraven på avgång

Jag är inne i en årets arbetstoppar. Blir lätt en aning ojämnt i den här branschen, men det är kul med växlande omständigheter. Det betyder dock att uppdateringarna här är sparsamma – det blir mer om några veckor.

Under tiden kan ni ju följa medierapporteringen kring jämställdhetsminister Jens Orback… Efter Ekots intervju där han kastar ur sig vad som har uppfattats som en jämförelse mellan homosexuella och hästar går debattens vågor höga.

Orbacks uttalande är väl inte helt lyckat. Men allvarligt talat, för att i det läsa in något om hans attityd till andra människor får man ha en rätt livlig fantasi – och framförallt en förutfattad mening av vad han står för.

Ur PR-synpunkt ska det dock bli intressant att se vad han gör. Expressen påstår att han ringer dem och försöker rätta till exakt hur det var med hästen. Vem som bodde med den och i vilka lokaler… Jag förutsätter att Statsrådsberedningen har en bra presstjänst, och de borde i så fall meddela ministern att han ska lägga hela hästresonemanget åt sidan. Glöm kusen. Be honom förklara att det hela blev fel, och låt honom berätta med (förhoppningsvis äkta) engagemang och inlevelse vad han egentligen anser. Hitta några tillfällen eller fakta som stödjer detta. Då är saken ur världen snabbare än Göran Persson hinner tänka ordet ”image”.