Åsikter farliga för webb och intranät

För att professionalisera utvecklingen av webb och intranät måste du bort från åsikter. Det är inte rättvist att fråga vad kollegorna ”vill ha på” det nya intranätet. Och hur ska kunderna ha en aning om vad du kan erbjuda? Fråga vad människor vill göra. Sen måste du ta ditt ansvar och låta dem göra det på bästa och enklaste sätt.

Detta är en sanning jag återkommer till ganska ofta, just nu på grund av artikeln Beware of using opinions to design an intranet. James Robertson pekar där på problemen med två olika typer av åsikter — nyckelpersoners respektive användares.

Om åsikter från nyckelpersoner/”stakeholders”:

First and foremost, these are not the actual users. While they may claim to speak on behalf of staff, our experience is that this is not necessarily the case.

This is also a very “publisher-centric” approach, driven by the needs of those who write the content, rather than those who use it. This can lead the intranet back to a range of ineffective approaches, such as filling the site with hundreds of linked documents (such as policies), or packing the homepage with nothing but news.

Om användares åsikter:

Staff know an awful lot about the work that they do, but they don’t know a lot about intranets (nor do they need to!). Time and time again, it has been shown that user opinions about what they need don’t match what they actually do in practice.

Robertson går inte i detalj in på alternativen till att fråga människor om vad de vill ha. Min uppfattning är däremot glasklar. Precis som han skriver vet de som ska använda ett intranät eller en webbplats massor om sin egen situation. De vet när de behöver stöd, vad de gör eller försöker göra då, vad som tar irriterande lång tid och så vidare.

Det är detta du ska rikta in din behovsanalys på. Fråga vad människor vill göra, inte vad de behöver. De kommer ändå bara att säga ”en bättre sökmotor” och det visste du redan…

Jag har faktiskt stött på webb- och intranätansvariga som provocerats av detta perspektiv (”ska vi inte lyssna på människors önskemål, va?”). Helt i onödan. För det handlar om att lyssna i än högre grad. Det innebär att du som lyssnare tar steget in i deras verklighet i stället för att du tvingar dem in i en värld som de inte kan mycket om.

Detta är för övrigt inte bara knutet till sajtutveckling. Det är en etablerad sanning i all produktutveckling.

”Since you’re trying to create something that does not yet exist, you cannot take the consumers’ suggestions at face value.  The translation between what they say and the criteria you need to develop for a successful new product may take several iterations.”

Intranät raderat för 7 500 anställda

Efter helgarbete från IT-avdelningen kom Silkeborg kommuns medarbetare i måndags tillbaka till jobbet och upptäckte att intranätet var borta. Det är raderat och går inte att återställa.

Chefen för IT-staben i den den danska kommunen har sedan dess fått förklara för många kommunanställda hur det överhuvudtaget är möjligt att det inte finns backup på intranätet. Det borde självklart inte kunna hända. Men hänt har det.

Nu arbetar kommunen för att så snabbt som möjligt få upp ett ”spartanskt” intranät.

…kommunen kan indsamle størstedelen af de tabte data, da det eksempelvis drejer sig om vejledninger til kommunens økonomisystem, politikker og generel information, der ligger spredt for alle vinde på de kommunale kontorer.

På den kommunala webbplatsen meddelar kommundirektören Jann Hansen att de nu prioriterar att få upp det viktigaste först.

I første omgang bliver der arbejdet på indenfor en lille uge at få etableret en meget simpel og foreløbig version af intranettet. Denne version vil indledningsvis blive brugt som midlertidig kommunikationskanal. Der vil løbende blive arbejdet på, at den kommer til at indeholde flere og flere af de funktioner, som medarbejderne og arbejdspladserne har mest brug for i hverdagen.

Plötsligt drabbas jag av en insikt. Kanske Silkeborgs IT-tekniker har vetat precis vad de gjorde? För det Hansen beskriver är ingen dum tanke. Det är i själva verket den riktning som många stora intranät tar. Bort med information som ingen egentligen behöver. Fokus på det som skapar störst nytta för medarbetarna.

Lite radikal lösning, dock…

Staten ska finnas där medborgarna finns. På nätet.

Allt mer utbyte och allt fler kontakter sker på nätet. Det är fakta. Borde då inte statliga myndigheter också finnas där, som en del av samtalet? Finns valet att låta bli? Den frågan ställer en statlig informatör och startar en community för att diskutera svaret.

Det är Erik Sällström, informatör på Växjö universitet, som tar ett privat initiativ. Det är ett initiativ åtminstone jag applåderar. Den offentliga sektorn borde gå före. Ingen annan ”bransch” har delaktighet och öppenhet lika inbyggt i ”affärsidén” som våra myndigheter.

Erik frågar sig (och oss alla, antar jag) följande i en video:

Har vi statliga möjligheter en möjlighet att inte förändras när samhället gör det? Ska vi inte finnas där medborgarna finns? Hur kan vi inte utvecklas när resten av samhället gör det? Jag bara undrar.

Vill du vara med i diskussionen ger du dig in på den Digitala staten.

Nu är det inte helt nattsvart. Statliga myndigheter har börjat pröva sig fram. Skatteverkets bloggande till en ny webb har uppmärksammats, NUTEK har känt sig för i den okontrollerade diskussion liksom Riksantikvarieämbetet. Men visst, det är fortfarande undantag. Och det är långt kvar till att bygga in Twitter-diskussion i ett affärskritisk system.

Så Eriks frågor är rimliga. Intressanta. Faktiskt viktiga.

[HTML1]

Ditt intranäts yttersta syfte

Så sitter du där och ska formulera en intranätstrategi. Vilka värden ska intranätet egentligen skapa? Det finns flera möjliga synvinklar men ytterst är målet enkelt. Ditt intranät ska hjälpa kollegorna att lösa sina uppgifter snabbare och bättre.

Intranätens syfte är en väl diskuterad fråga. Gadgetopia kommer fram till att det i praktiken finns tre sorters intranät: Samarbetsplattformen, den interna sajten och det distribuerade intranätet byggt av många fristående applikationer.

JMC anlägger lite varierande perspektiv. Utgå från de anställda, från affärsverksamheten och från företaget. Och fundera på i vilken utsträckning som intranätet ska stödja kommunikation, samarbete eller arbetet. Denna sistnämnda uppdelning liknar James Robertsons: innehåll, kommunikation och aktiviteter.

e24 intranätgruppen bygger vidare på Robertson men lägger till samarbete.

Vi tycks alltså hamna i fyra basala byggstenar för ett modernt intranät:

  • Information: Jag föredrar information framför innehåll. Det finns innehåll även i de övriga byggstenarna och här handlar det om innehåll som konsumeras utan någon form av agerande, det vill säga klassisk information.
    Exempel: Riktlinjer, nyheter.
  • Aktiviteter: Saker vi behöver teknisk funktionalitet för att kunna göra.
    Exempel: Rapportera tid, ladda ner presentationsbilder, anmäla oss till kurs.
  • Kommunikation: I ordets verkliga betydelse — det utbyte som sker mellan människor.
    Exempel: Kommentarer, diskussioner.
  • Samarbete: När kollegor går bortom diskussion och utbyte för att skapa något tillsammans.
    Exempel: Taggning, delade dokument, wiki-innehåll.

Så långt allt väl. Problemet är att ingen använder intranätet för att få information i största allmänhet. Vi vill veta vad riktlinjerna säger om tjänsteresor. Ingen samarbetar för samarbetets skull. Vi jobbar tillsammans för att exempelvis utveckla nya tjänster.

Byggstenarna är inte strategin. De är varken mål eller syften. De är vägar fram till målet.

Intranätets strategiska helhet

Intranätstrategins beståndsdelar
Intranätstrategins beståndsdelar

Vi behöver något som håller samman byggstenarna. Mitt synsätt ger två ringar runt de fyra punkterna. Vi måste för det första konstatera att intranätet är en självservicemiljö. Alla satsningar handlar om att medarbetare själva ska göra något som annars hade krävt andras engagemang. De ska inte fråga chefen om de av miljömässiga skäl får välja flyget till Göteborg, de ska ta reda på det själv.

Men ”självservice” är inte heller ett självändamål, även om det innebär ett mer eller mindre uttalat löfte om högre effektivitet.

Nej, intranätets strategi är de uppgifter medarbetarna vill eller förväntas använda det till för att lösa. Själva.

  • Syftet med ditt intranät kan vara att minska de administrativa kostnaderna inom organisationen. Det kräver åtminstone både information och aktiviteter.
  • Syftet med ditt intranät kan vara att öka kunskapsnivån hos medarbetarna. Det kräver förmodligen alla fyra byggstenarna.
  • Syftet med ditt intranät kan vara att snabbare utveckla nya tjänster att lansera på marknaden. Du kommer att kika på inte minst samarbete och kommunikation.

Syftet kan vara dessa och många fler samtidigt. Men det är uppgifterna som ska lösas som är intranätets strategiska utgångspunkt. De är dess mål, inriktning och syfte. Sen har du fyra riktigt bra metoder att mixa för att lösa dem.

Enkelhet: Ta bort, göm eller minska

Det är svårt att göra enkelt, sägs det. Men enkelhet behöver inte vara så svårt.

”Gör det enkelt” säger informationschefen. ”Det ska vara enkelt för kunder, enkelt för medarbetarna”. Som webb- och intranätansvariga jagar vi enkelheten likt en skatt vid regnbågens slut.

Möjligen är det en förenkling(!) men boagworlds tre tips känns väldigt logiska som ett sätt att börja arbetet.

  • Ta bort element
  • Göm element
  • Minska element

Se också: 70 % av intranätet städades bort

Vita huset väljer Vimeo i stället för YouTube

En liten notering från marknaden för onlinevideo: Efter dels integritetsdiskussioner, dels en debatt om vilka fördelar Google ska ha kompletterar Vita Huset sin videonärvaro med Vimeo.

ReadWriteWeb berättar att Obama-administrationen nu valt att prioritera Vimeo för sin videopublicering. De kommer också att använda YouTube men på whitehouse.gov är det Vimeo som gäller.

Uppenbarligen beror detta i första hand på att YouTube sätter cookies på ett sätt som väckt debatt. Men det har också varit en diskussion om Google (som äger YouTube) ska få den draghjälp det innebär att ha den amerikanske presidentens egen videokanal hos sig.

För oss som rör oss på lite lägre nivåer här i världen ser jag flytten som mest intressant för att öppna ögonen för alternativ till YouTube. Det är inte nödvändigtvis så att företag och organisationer känner sig bekväma med sällskapet på YouTube. De vill kanske inte förknippas med upphovsrättsdiskussioner och så vidare.

Den oron kan vara rätt eller fel, befogad eller obefogad. Men den behöver inte leda till att företag avstår från social video.