Prata aldrig om innehåll med ledningen

Gerry McGovern trampar på många ömma tår i sin senaste artikel: ”If you want to get paid more, don’t talk about content. If you want more respect, don’t talk about content.”

Med en röststark skara människor som kallar sig ”content strategists” är det klart att artikeln Is there such a thing as content strategy? skapar lite rabalder i den bubbla som är den globala diskussionen om webbinnehåll. Min vän och kollega Gerry spetsar som alltid argumenten.

I believe in the power of web content, particularly words. I have spent my career of nearly 18 years encouraging organizations to take content seriously. And what’s the most important thing I’ve learned? Don’t talk about content.

Diskussionen kan du kolla i originalartikeln och om du orkar söka på Twitter. Du kan utan tvekan fundera på om inte Gerry övertolkar ordet ”strategi” i sig (det tycker jag). Men poängen är glasklar.

To me the essence of strategy on the web is customer centricity. The Web is about the rise of customer power. Social media is just one example of that. Is the organization truly going to focus on and organize around the customer? That’s the key strategic question.

Bra konkluderat Gerry. Om det kostade någon en tånagel i svagt blå nyans så var det värt det.

Ingen bryr sig lika mycket om din sajt som du

En av Norges bästa webbyråer drar generella slutsatser av de 4.000 användartester de gjort genom åren. Lika självklara som de må vara, lika viktiga är de att komma ihåg.

Om du någonsin gjort tester — och det har du väl? — vet du att det går mycket fort att se mönster. 3-4 personer kan räcka för att du ska upptäcka ett problem som är genomgående på din webbplats eller ditt intranät. 10 personer ger dig ett stabilt underlag för att göra förändringar.

Med 4.000 tester finns det alltså en rejäl erfarenhetsbank att ösa ur. Netlife Researchs slutsats av alla dessa tester känner du igen, tror jag.

  • Användarna är mindre intresserade än du tror. De använder sajten mindre än du vill, ingen blir så trött på din sajt som du.
  • Användarna kan mindre än du tror.
  • Sajter styrs med magkänsla, inte efter verksamhetsmål.
  • Internpolitik dödar.

LinkedIn vill erbjuda intranät

LinkedIn säger i en intervju att de funderar på att erbjuda tjänsten för intranät. Riktigt hur det ska gå till framgår inte men om de gör det bra kan det bli en framgång.

V3 har pratat med LinkedIns chef i Europa, Ariel Eckstein.

”What we have seen is that people are on intranets because they have to be but are on LinkedIn because they want to be,” said Eckstein. ”They are spending more time on LinkedIn and less time on intranets.”

Sanningshalten i det påståendet kan vi naturligtvis starkt ifrågasätta. Jag kan lätt peka på några hundra personer jag träffat bara i år för vilka det inte stämmer — människor som använder intranät men inte alls finns på LinkedIn. Och det är möjligen värt att komma ihåg följande: Hur många hundra miljoner användare LinkedIn än har så är det fortfarande bara en minoritet av medarbetarna på ett företag som  använder tjänsten (åtminstone om vi bortser från webb-, media- och IT-företag).

Men med det sagt tycker jag ändå att tanken som V3 formulerar den är spännande.

LinkedIn may launch an intranet application for businesses, which would allow staff to collaborate with their colleagues on an internal network in a similar fashion to how they network with their contacts externally.

Det som gör idén intressant är förstås att LinkedIn redan ligger väldigt nära ett intranät. Infrastrukturen är på plats för ett professionellt utbyte på ett helt annat sätt än det är på till exempel Facebook. CV, skills och gamification-inslaget är några tydliga exempel. Facebook har dock fördelen att många företag där skulle kunna hitta i varje fall en majoritet av medarbetarna redan. Samtidigt är Facebook mycket mer utmanande, på olika sätt, än det väl använda men ganska anonyma LinkedIn.

Vad som inte framgår i citatet ovan är vad denna ”intranet application” egentligen är. Fristående? En modul kopplad till den existerande tjänsten som en slags utbyggd stängd grupp?

Om det är det första alternativet är idén inte alls spännande. Då blir det bara ytterligare en leverantör av intranät i molnet, vilket i sig kan vara intressant men knappast något som LinkedIn kan antas vara extra bra på. Om det är det andra alternativet, däremot, blir det riktigt intressant. Då står vi vid den där skärningspunkten mellan interna och externa kontakter som faktiskt kan bli värdefull. Punkten där det på sikt kan bli naturligt att bjuda in utomstående på valda delar av ”intranätet”.

Mycket av mitt arbete med intranät handlar om att bryta upp silos, att få mina kunder att fokusera på behovet och uppgiften. LinkedIn skulle kunna bidra till att bryta den största silon av dem alla — den mellan den egna organisationen och alla intressenter utanför den.

Välj rätt kanal: E-post eller mikroblogg?

Om vi bara lägger till kanal efter kanal utan att något av de befintliga sätten att kommunicera minskar skapar vi ingen effektivitet. Vi bygger överflöd och stress. En av de stora frågorna just nu handlar om hur e-post förhåller sig till Twitter-liknande tjänster.

Yammer, den stora aktören kring interna mikrobloggar, försöker besvara frågan. Några enkla svar finns förstås inte. Men diskussionen är intressant. Inte minst om människor i din organisation skeptiskt, och ytligt betraktat berättigat, känner att tiden inte räcker till för en grej till.

Ställ dig som sändare dessa frågor, är slutsatsen:

  • Vill du att någon ska agera?
  • Är mottagarna väl definierade eller inte?
  • Ska människor kunna hitta det senare?
  • Är det privat eller publikt?