Offentliga sektorn söker sig till Twitter

Den svenska offentliga sektorn har börjat testa mikrobloggen Twitter. Senast ut är Business Region Skåne — förmodligen kommer de att följas av fler.

Jag gjorde en snabb koll och kom fram till denna (säkert ofullständiga) lista med Twitter-konton från offentliga myndigheter eller institutioner.

Flera av kontona är nya. Business Region Skåne började alltså i dag, Högskolan i Halmstad i går och Jordbruksverket har varit igång drygt två veckor. Det tycks också som om vissa gör sig klara, alternativt  ser till att ingen ockuperar deras namn. Någon har åtminstone skapat användaren StockholmTown — som är domännamnet för den officiella besöksguiden till huvudstaden — utan att använda kontot.

Vi kan onekligen tala om pionjärdagar.

Att identifiera tydligt strukturerade användningssätt vore att dra exemplen för långt. Men det finns nyansskillnader. Jordbruksverket har ett omvärldsbevakande anslag. Högskolan i Halmstad verkar fundera på att ha Twitter som en extra kanal att nå ut med sådant de producerar på annat håll. KTHs webmaster erbjuder inblick i arbetet med sajten och bjuder in till dialog.

I varje fall tre bra sätt att använda en plattform som Twitter (är personligen tveksam till push-varianten från Halmstad). Tillräckligt bra, skulle jag säga, för att våga tro att de kommer att få efterföljare.

Kommunikativa team är 40% mer kreativa

Arbetsgrupper som har utbyte med människor omkring sig är påtagligt mer kreativa än andra. Personer med ett omfattande nätverk är också mer kreativa än andra. Att i organisationens brandvägg spärra Facebook eller andra sociala platser på nätet kan alltså vara ett rejält skott i foten.

The ROI of being social at work

MIT research shows that 40% of creative teams productivity is directly explained by the amount of communication they have with others to discover, gather, and internalise information. In other MIT studies, research shows that employees with the most extensive digital networks are 7% more productive than their colleagues. Furthermore, those with the most cohesive face-to-face networks are 30% more productive.

Politiskt storbråk efter bristande redaktionella rutiner

Rutiner för publicering och förvaltning av innehåll är en nyckelfråga för varje stor webbplats. I Norge spekuleras det nu om att ett olyckligt klick på ”Publicera” skapat en debatt som rasat i två veckor och kraftigt försvagat justitieministerns ställning.

I korta drag handlar debatten om det ska bli tillåtet att bära en hijab(?) till polisuniformen i Norge. Debatten drogs igång den 4 februari — av en väldigt ovanligt anledning, visar det sig.

Det var ifølge Dagsavisens kilder en embetsmann i Justisdepartementet som ved en glipp la ut meldingen om at regjeringen hadde konkludert i hijab-saken: «Det er besluttet at Politiets uniformsreglement skal endres slik at det gis anledning til bruk av religiøst hodeplagg sammen med politiuniformen», het det i meldingen som ble lagt ut på Justisdepartementets internettside 4. februar. Problemet er bare at noen slik beslutning ikke var tatt. I går ettermiddag ble hele meldingen fjernet fra departementets internettside.

Jag har inte följt debatten och kan inte bedöma hur trovärdig denna beskrivning av händelseförloppet är.

Men om, säger om, beskrivningen stämmer har vi fått ett av de bästa exempel jag sett på vikten av fungerade redaktionella rutiner (inklusive tekniskt workflow-stöd).

Det ska för att göra en lång historia kort helt enkelt inte vara möjligt att av misstag publicera information som inte ska ut. Var det exakta problemet legat får vi kanske reda på någon gång. Det kan handla om en dålig godkännandeprocess eller om bristande stöd för draft-hantering.

Tänk om det handlar om bristande användbarhet? Att tjänstemannen trodde han sparade ett utkast men klickade på fel knapp? Det vore nästan lustigt — dock inte för tjänstemannen eller för den interaktionsdesigner som skapat administratörsgränssnittet…

Twittertips från Erik Rose Johnsen.

Sluta betrakta kollegorna som boskap

Underskatta inte ordets makt. Genom att beskriva dina kollegor som ”anställda” — på intranät och i annan intern kommunikation — säger du i praktiken att du betraktar dem som boskap. Den verbala örfilen levererar Wedge.

‘Employee’ is a cold, blunt word, with little respect or value attached to it. (…) In the average company, we are all employees, so it makes no sense to verbally separate the ‘author’ or the Directors from other people. We’re all employed. Plus, we are people first and employees second.

Låt mig direkt erkänna att jag själv använt ordet ”anställda”. Fast jag har allt mer gått över till ”medarbetare”. Kan inte påstå att jag medvetet tagit så tydlig ställning som Wedge gör men hans poäng är klockren. Det sista ett effektivt och värdeskapande intranät ska göra är att skapa distans.

If you want to replace all instances of the word ‘employees’ with ‘colleagues’ or ‘people’ you’ll make a vast difference to the tone of your internal articles. Only contractual messages should refer to people like cattle.

Externa bloggar ”tar över” intern kommunikation

CNN Money berättar hur fristående bloggar i flera fall blivit de viktigaste informationskällorna för anställda i de företag som bloggarna noggrant bevakar.

Många företag har bloggare som intensivt följer vad de gör. Ford och Starbucks är bara två exempel. Men det är onekligen en ny insikt att dessa bloggar ibland vet mer — i vart fall berättar mer — än vad de interna kommunikationskanalerna gör.

Medieföretaget Gannett har på sistone upplevt vad det innebär. En kommentar till bloggaren belyser den roll bloggen upplevs spela.

Readers of the blog have shown appreciation for Hopkins’ work. An anonymous comment on his blog in early December said, ”Without this [blog], we don’t hear what’s happening to the company we all break our fannies for – and we sure don’t hear the truth of why it’s happening. We are paying the price for corporate greed. Jim is merely exposing that.”

Bygg särskilda sidor för mobiler. Eller?

Jakob Nielsen pekar på att de som surfar mobilt möter oöverkomliga problem. Hans råd är enkelt: tillhandahåll särskilda mobilversioner av din sajt. Jag är inte riktigt säker på att jag håller med.

Det är ett antal inledande tester av hur människor interagerar med vanliga sajter via mobiler som får Nielsen att dra följande slutsatser.

  • Förfärligt få lyckas göra det de skulle.
  • Nedladdningstider (för)stör upplevelsen.
  • Scrolla är alldeles för svårt.
  • Överfyllda sidor skapar problem.
  • Ovana vid att surfa mobilt minskar användbarheten.
  • JavaScript-beroende sidor kraschar.
  • …och ytterligare några punkter.

Vad har de då testat? Jo, alla typer av mobiltelefoner vilket erbjuder ett metodologiskt problem. Det kan väl inte på allvar vara någon som tror att människor med en helt vanlig mobiltelefon (liten skärm, vanlig knappsats) har för avsikt att surfa runt?

Det går, visst. Men det är knappast mot denna typ av telefoner eller användare som testerna blir relevanta. Artikeln pekar också i den riktningen i sitt mest realistiska råd (vanliga telefoner kallas ”feature phones”):

For many sites, however, the only realistic option is to supplement the main site with a single mobile site, recognizing that it will serve feature phones poorly.

Så långt låter det ju bra. Det stämmer dock ganska illa med min egen, högst personliga, erfarenhet.

Jag surfar mycket mobilt och jag blir i stort sett alltid irriterad över de mobila sajtversioner jag stöter på. För att det ska vara en poäng med mobilversioner ska de ju vara annorlunda. De ska vara mindre omfattande, erbjuda mindre innehåll och (ofta) sämre funktionalitet — för att vara enklare.

Men det är ju inte det jag vill ha. Jag vill ha den sajt jag är van vid, för mobilt surfar jag företrädesvis till sajter jag använder mycket också på min dator.

Så låt mig kasta in ett hårt, kanske överdrivet argument i debatten. Den som vill surfa mobilt kan göra det framgångsrikt med moderna telefoner (iPhone, Sony Ericssons Xperia, säkert många fler). Dessa behöver väl strukturerade sajter, kodade enligt standarder. Men ytterst sällan speciella sajter. Den som inte köper sådana telefoner vill inte surfa. Och behöver därför inte speciella sajter.

B2B handlar också om människor

Man väljer sina strider, heter det. Denna väljer jag alltid. Att kommunicera i B2B-sammanhang betyder inte att du ska vara formell, opersonlig eller gömma dig bakom en företagsfasad.

Det är roligt att få med sig kollegor i bataljen och därför vill jag tipsa om PR Squareds syn på Business-To-Business kommunikation. Todd pratar utifrån perspektivet sociala medier. Men slutsatserna är de samma för all webbkommunikation.

Huvudpoängen: Dina kunder är inte själlösa befattningshavare. De är människor.

And trust me: your customers are online.  They are not faceless corporate drones — they are individuals; they have Internet access; they surf the web; they use Google; they do research on the best practices and products in their industry.  Will they find you online — in places beyond your website?

Twittertips från Neville.

Intranät lanserat på sju veckor

Vem sa att intranät måste ta lång tid att bygga? Penn State Outreach gick från planering till lansering av sitt nya sociala intranät på sju veckor.

Med 1 500 anställda är det visserligen inget jättelikt intranät. Men det är stort nog för att projektet ska innehålla alla de fallgropar en organisation möter.

Fallstudien ger inget enkelt, entydigt svar på hur det kunde gå på så kort tid ändå. Bland ingredienserna fanns dock en arbetsgrupp som var sammansatt av människor från flera olika funktioner och att organisationen hade gemensam teknologi och arbetssätt.

Dessutom satte de en omfattande marknadsföringsplan i verket internt. Den innehåll bland annat

  • They put up huge posters in elevators and at a cultural & professional development event.
  • They “leaked” a video showing a feature of the new intranet.
  • They released an audio message from the vice president.
  • They solicited campus-wide for volunteers for a “super exclusive project” and ran a 20-person pilot.
  • They held a barnraising.

Tack till ThoughtFarmer Blog.

Samtalsmarknadsföring på Twitter – ett exempel

En liten – kanske lärorik – anekdot om hur företag bevakar Twitter och om hur ett företag med 140 tecken lyckades knyta mig lite närmare till sig.

I förra veckan testade jag två olika tjänster för webbkonferenser, WebEx och GoToMeeting. Övertygad om att resten av världen ville veta att jag gjorde det nämnde jag jämförelsen på Twitter 😉

20 minuter senare svarade en konkurrent till de båda tjänsterna att jag borde kika på deras lösning också. Det är inget företag som aktivt följer mig utan uppenbarligen en konkurrentsökning som gett resultat.

Deras svar var sådär, ärligt talat. Det var ett varumärke som svarade, ingen person. Hade jag inte tyckt att det var lite kul (första gången någon marknadsförde sig till mig på Twitter) hade jag kanske blivit lite bister.

En timme efter min statusuppdatering höjer sig försäljningsförsöken en nivå. Ytterligare ett företag tipsar mig om sin produkt. Men nu genom en riktig människa, Anthony. Dessutom med bra argumentation. Här blev jag positivt inställd och kan inte föreställa mig att jag skulle blivit sur ens om detta varit vardagsmat. Jag startade ju ämnet själv, kan man säga.

Och jag surfade över och kollade hans erbjudande.

Det verkligt imponerade svaret kommer dock, ytterligare några timmar senare, från ett av de företag vars tjänst jag självmant testade. David från GoToMeeting hör av sig, tackar för intresset och erbjuder sig att besvara eventuella frågor eller kommentarer.

Det är bra marknadsföring. Enkelt. Personligt. Inbjudande. På mitt initiativ.

Tror jag väljer GoToMeeting. Hoppas att David menade allvar med sitt erbjudande den dag jag faktiskt har en fråga.

Intranät anmält enligt Lex Maria

Stackars utvecklaren för det här intranätet. Sörmlands landstings nya intranät bytte tecknet för mikro mot tecknet för milli. Anvisningar om medicindoser tusenfaldigades därmed.

Södermanlands Nyheter

Det nya intranätet skulle göra det lättare för personalen att se och komma åt dokument med bland annat anvisningar om medicindoser, styrdokument och vårdrutiner. När anvisningarna för medicindoseringen blev så fel hade detta kunnat leda till stora risker för patienterna…

Ingen skadades, tack och lov. Men en Lex Maria-anmälan har lämnats in och vi utomstående kan lägga ännu ett litet exempel på verksamhetskritiska intranät på minnet.