En majoritet av de största företagen investerar redan i sociala verktyg för sina webbplatser och intranät. Och investeringstakten kommer att öka. Men de små företagen släpar efter.
Forrester Report: Global Enterprise Web 2.0 Market Forecast: 2007 To 2013
Googles blogg presenterar företagets designprinciper. Världen, och inte minst nätet, hade varit en bättre plats om alla följt dem.
Bara for the record: Deras designprinciper hade gjort nätet/världen bättre. Därmed inte sagt att Google per definition är ett snällt företag som kommer att göra världen bättre.
En rapport från konsultfirman J. Boye visar att wikis — webbsidor som alla kan skapa och ändra — ökar internt i företag och organisationer. Men det sker inte problemfritt överallt. Den stora utmaningen är att säkerställa goda rutiner.
Wiki-formatets kärna är samarbete och öppenhet. Ingen äger informationen utan allas bidrag är viktiga. Min egen erfarenhet är att just wikin är det av alla ”2.0”-verktyg som väcker störst intresse för intranät.
Rapporten pekar på möjligheterna:
Wikis can offer strategic benefits when it comes to increasing contribution and ownership, and improving information sharing.
Men för att nå de positiva effekterna krävs, menar J. Boye, att rätt kultur finns eller skapas för användningen.
“We see examples of a wiki becoming a source of conflict in certain organisations. With the potential for everyone to contribute and a lack of built-in management control, concerns of quality and confidentiality put a damper on motivation. Too often, employees may be unwilling to contribute to the wiki, for fear of exposing themselves to criticism”.
På nästan varannan svensk webbplats hinner de ansvariga inte granska texter. Och webbplatserna växer så fort att vi inte hittar. Det kan vi se i Web Service Awards, WSA, rapport Hur mår Sveriges webbplatser? För mig är det tydligt hur redaktören och kunskapen om innehåll måste prioriteras bättre.
Rapporten innehåller många frågeställningar. Några av dem kan jag inte låta bli att kommentera, först och främst den tilltagande svårigheten att navigera och hitta.
Tre fjärdedelar av de tillfrågade anser att deras webbplats har ökat i omfattning det senaste året. […] Eftersom webbplatserna konstant växer i omfång fungerar den struktur som gjordes för några år sedan inte längre tillfredsställande med dagens allt större webbplatser. Dessutom blir besökarna alltmer kräsna och ställer högre krav.
Webbansvariga är medvetna om problemet. Rapporten ger tyvärr två helt olika svar på hur många som arbetar aktivt med att hjälpa besökarna att hitta. WSA säger både 76 procent (sidan 7) och ”drygt var fjärde tillfrågad” (sidan 14). Oavsett vilket är siffrorna inte glädjande, som WSA menar. Allt annat än 100 procent innebär att webbansvariga inte förstår vilka mekanismer som samverkar för att människor ska hitta rätt.
Varje gång du skapar eller redigerar en sida arbetar du med att hjälpa människor att hitta. Vilken titel du väljer, vilken rubrik du väljer, var i strukturen en sida placeras, vilka länkar du väljer i/vid texten… allt detta är att aktivt hjälpa besökaren att hitta. Att så många inte verkar göra den kopplingen är sannolikt en förklaring till att problemet växer.
Reaktionen på allt större webbplatser och allt högre krav tycks vara att göra om. Ibland rejält.
Hela tre fjärdedelar av de webbplatsansvariga uppger att de kommer att göra större förändringar av webbplatserna under 2008. En tredjedel kommer till och med att göra om webbplatsen helt och hållet.
Detta är oroande. Framgångsrika webbplatser kännetecknas snarare av många, små förändringar än långa utvecklingsperioder och sen en stolt nylansering.
En sista tanke kring navigation och utmaningen att hitta: 30 procent anser inte att den egna webbplatsen har en bra sökfunktion. När kommer CMS-leverantörer att anta utmaningen och skicka med anständiga sökmotorer? Att CMS-sökmotorernas usla kvalitet ligger bakom det stora missnöjet är jag helt övertygad om.
Ett av undersökningen mest allvarliga resultat rör hjärtat av allas vår webbnärvaro. Texterna.
Närmare fyra av tio tillfrågade upplever att de varken har tid eller rutiner för granskning och bearbetning av texter innan de publiceras på webbplatsen.
Detta är ett stort problem. Som jag skrev ovan ser jag det som en viktig anledning till att det är svårt att hitta. Våra läsares strävan att ”hitta” är nämligen inte klar förrän informationen är förstådd. Det kvittar om vi hittar rätt sida ifall den inte löser vår uppgift.
Det krävs tid och rutiner. Och det krävs kunskap. WSA skriver att ”..skriva enkelt och lättförståeligt är en konst…”. Fel, fel, fel. Att skriva bra är ett hantverk och hantverk går att lära sig.
Jag har länge haft svårt att konceptuellt begripa så kallade webbassistenter. WSAs rapport visar att väldigt få använder dem (7 procent) och att en tredjedel av dem inte är nöjda. Kanske slipper vi snart detta?
Det handlar ju om en falsk känsla av personligthet — bättre att jobba med äkta personlighet — och en sökmotor som förstår sökningar formulerade som dagligt tal. Kärnan är alltså sökmotorn. Och Google har ju lyckats bli både dominerande och uppskattad utan att presentera sig med ett fånigt, animerat leende.
Bloggar är det uttryck för den sociala webben som flest känner till. Hela 93 procent vet vad det är och 15 procent av dessa har skapat en blogg för sin webbplats. Spontant känns den siffran väldigt hög, eller?
I grova drag är det hälften som kikar nyfiket på möjligheten att blogga och hälften som inte bryr sig.
RSS ökar kraftigt. Om WSAs urval är representativt kommer snart över hälften av landets större webbplatser att erbjuda RSS (32 procent har startat, 24 procent har konkreta planer på att göra det).
För wikis och podcasting är intresset ganska svalt men taggning möter faktiskt ett ganska stort intresse.
Sammantaget tycks i varje fall ”webb 2.0” ta fart. Det är inte tydligt hur WSA eller de svarande definierar begreppet — om det är allt det ovanstående, delar av det eller något annat. Men tanken tilltalar uppenbarligen folk:
Denna tekniktrend som är så omtalad sedan ett antal år tillbaka […] är det inte många som har implementerat än, bara cirka 5 %. Det finns däremot en stor andel, var fjärde, som har konkreta planer på att göra detta inom en nära framtid. Och hela 40 % följer utvecklingen noggrant.
Uppslagsverket med stort U, Britannica, öppnar upp sitt innehåll. Men bara för de som länkar till det och bara just det de länkar till. Det nya initiativet är förstås ett försök att möta Wikipedias trafikdominans. Ett steg på vägen eller en halvmesyr?
Principen är enkel. De som publicerar på nätet — exempelvis bloggare — kan ansöka om att få vara med i programmet WebShare. Väl antagna, får de tillgång till Britannica och kan välja att länka till artiklarna. De som klickar på länken kan läsa hela artikeln men inget annat.
Intresset har varit stort sedan TechCrunch berättade om programmet i helgen.
TechCrunch konstaterar att för varje sida som läses på Britannica.com läser människor 184 sidor på Wikipedia. Det är en slags omvändelse under galgen, och en halvhjärtad sådan menar TechCrunch.
…like the music labels, they still somehow feel as though people should pay to consume their content. And that means search engines can’t index their content. And that means they don’t exist.
Själv har jag en mer positiv grundsyn. Initiativet räcker visserligen inte för att möta Wikipedias dominans. Det bekräftar att den gamla modellen inte fungerar längre men visar samtidigt att Britannica inte är berett att dra den logiska slutsatsen av den insikten.
Men är det så konstigt? Sekel av damm tar tid att borsta ut. Städningen har i varje fall börjat.
I morgon öppnar Posten sin webbplats för en kundchatt. 10 år gammal tanke, kan tyckas, om det inte vore för idén att låta kunder stå för båda sidor av chatten. Kunder frågar, kunder svarar.
Åkestam.holst berättar om initiativet som i all enkelhet väcker min nyfikenhet.
Läsare till läsare — kund till kund — är ovanligt inom försäljning (som detta handlar om).
Som princip är det visserligen inte unikt. Det finns företagsbloggar med kommentarer, supportforum och så vidare.
Men spontant är det svårare att komma på ”kund till kund”-interaktivitet i själva försäljningsprocessen, och alldeles särskilt när det handlar om att skapa leads.
Honda, Delicard och ONOFF svarar på frågor. Ska genomförandet kännas lika äkta som idén måste förstås Postens folk hålla fingrarna långt borta från tangentborden.
Vi har alltid vetat hur viktigt det är att komma högt i sökmotorernas träfflistor för att få besökare. Åtminstone första sidan, helst topp 3. Ny statistik visar att detta bara blir mer och mer sant.
Det är JupiterResearch som undersökt på vilken resultatsida människor väljer att klicka. Att många — ungefär 7 av 10 — nöjer sig med att kika på första resultatsidan förvånar inte.
Däremot är det intressant att detta faktum tycks förstärkas. 2006 valde 62 procent att klicka redan på första resultatsidan. 2008 är det 68 procent. Det hade varit en rimlig tanke att ju mer internetvana vi blir, desto större ”eget ansvar” tar vi för vår informationssökning. Men så är det alltså inte. Vi litar i ökande grad på sökmotorerna.
Om vi inte hittar vad vi söker då? Hälften av oss ändrar sökorden/-begreppen redan efter att ha konstaterat att första sidan inte levererade vad vi ville. 9 av 10 har gett upp och ändrat sin sökning efter tre resultatsidor.
Landningssidor är sidor dit du leder besökare med ett mycket tydligt syfte. Gör du dem bra, kan de spela en nyckelroll för att din webbplats ska ge rätt resultat.
Copyblogger har satt samman en bra guide till landningssidor, och vare sig du är bekant med begreppet eller inte är det värt en djupdykning. Det handlar helt enkelt om vad de människor gör som du via hårt arbete med sökmotorer, annonsering eller e-postutskick lockat till dig. Hur får du rätt saker att hända?
För första gången presenterar iStockphoto sina försäljningssiffror offentligt. Denna marknadsplats och community för bilder drog under fjolåret in över 20 miljoner dollar till de som bidrar med bilder. Det finns en betalningsvilja på nätet som är en stark motbild till den bild som musikindustrin vill måla upp.
Sydsvenskan har i en serie artiklar visat att det som av många betraktas som roffarmentalitet och vilda västern (musiknedladdning) inte alls är så entydigt negativt för upphovsmännen som debatten velat påskina.
iStockphotos försäljningssiffror pekar i samma riktning, även om det inte är en exakt parallell till musikdiskussionen. Det finns ju hur mycket bilder som helst att sno på nätet. Lätt är det också. Självklart sker det, låt oss inte bli naiva. Men genom att erbjuda mervärden går det att få människor att öppna plånboken.
iStockphoto är en sajt där vem som helst kan ladda upp fotografier, illustrationer och video för försäljning. Mervärdena för köparen är
Dessutom är de inte bara en marknadsplats. De är lika mycket samlingsplats med kontakter mellan de aktiva (säljare/köpare), tips och råd, bra redaktionellt material.
Försäljningen under 2007 var 71,9 miljoner dollar varav 20,9 miljoner dollar gick till de som säljer sina alster där. Jag handlar själv för kanske en hundring i månaden på iStockphoto och det är utan tvekan bra värde för pengarna.
Den som inte vill betala för bilder är dock inte hänvisad till att bli en snyltare. Flickr erbjuder möjligheten att bara söka på bilder som får användas till och med kommersiellt utan kostnad (kolla längst ned på söksidan).
Även det gör det lätt att göra rätt, vilket är viktigt. Men det handlar också om att göra det både givande och stimulerande att göra rätt. Då gör vi det.
En beräkning visar att företag förlorar 29 procent av sin operationella förmåga genom bristande informationsrutiner. Beslut fattas på fel underlag och beslut fattas utan att den som har rätt information delar med sig.
Bedömningen gäller Storbritannien och kommer från CapGemini. Det är visserligen möjligt att ifrågasätta mått som ”organisational performance” men undersökningen — som bygger på chefsintervjuer — ger en entydig bild.
Tre faktorer pekas ut som centrala för problemet.
Du som arbetat med affärsstödjande information och kommunikation blir inte förvånad över de lösningar på problemet som CapGemini pekar på. Information ska uppvärderas till en organisatorisk tillgång, alla medarbetare ska få bättre kompetens, ledningen ska ta täten.
Svårigheten är förstås att inget händer om inte det sistnämnda händer. Det börjar och slutar med ledningen. Kanske, kanske… kan denna typ av undersökningar och bedömningar väcka deras intresse.
