Användbarhet: Testa mindre, bygg rätt från början i stället

Med en begränsad budget för webb- och intranätprojekt är det ofta osmart att lägga pengarna på användbarhetstester. Det är bättre att utbilda de designers och utvecklare som bygger systemen – eller, för den delen, betala mer för tjänsterna och få folk som vet vad de gör från början.

Det är inte jag som säger detta, även om jag håller med, utan en av världens främsta användbarhetsexperter. John S. Rhodes åsikt är måhända oväntad med tanke på hans bakgrund och profil. Just därför har resonemanget viss tyngd.

Det vore skönt om vi kunde få detta synsätt i fler webbprojekt. Användbarhetstester är bra i vissa fall. I enstaka fall är de oumbärliga. Men i många fall är de bara en organisationspolitisk försäkring – har beställaren väl genomfört en test som gett ok på det nya intranätet har de gjort vad de ska. Då går de fria från kritik, eller kan skjuta den ifrån sig, om det visar sig att det finns brister i systemet.

Fel debatt när MKBs fördomar diskuteras

Sydsvenskans grävande artikelserie om det kommunala bostadsbolaget MKB i Malmö är välgjord. Det är sällan en regionaltidning lyckas hitta nyheter med så omfattande nationellt genomslag som denna.

Samtidigt är rapporteringen ett intressant exempel på en stor brist i svensk journalistik – ja, svensk samhällsdebatt överhuvudtaget. Vi är så otroligt formalistiska i detta landet. Av någon anledning fokuseras en betydande del av den befogade upprördheten mot det faktum att MKB haft dessa uppgifter i ett register.

Tänka sig, ett olagligt register…

Det blir nästan en bisak vad som står på de där listorna. Just det eventuella brottet mot PUL var Sydsvenskans vinkel inledningsvis, vilket också gett MKB möjlighet att ducka för den väsentliga debatten. De kunde polisanmäla sig själva och därmed framstå som handlingskraftiga. De kunde bemöta Sydsvenskans uppgifter genom att säga, typ, vi har minsann inget riktigt register.

Låt juristerna hålla på med det där. Har de brutit mot PUL får väl någon betala böter, eller kanske sitta inne en månad eller två. Det är ganska ointressant.

Intressant, däremot, är den kultur där människor kan få en etikett så lättvindigt. Där det inte blir internt uppror mot kollegorna som är så uppenbart fördomsfulla. Där det räcker att skriva ”z” för att alla ska fatta att det handlar om romer – och att man därmed ska passa sig.

Detta är den viktiga debatten. Visst finns den med i medias rapportering. Men den nedvärderas – relativiseras – genom att föras på Datainspektionens hemmaplan.

Nyheter och kritisk debatt om 24-timmarsmyndigheten

Den nystartade 24timmarsbloggen vill se ”…mera öppenhet och genomskinlighet. Vi tror på en fristående mötesplats för nyheter, kommentarer och kritisk debatt om 24-timmarsmyndigheten.”

Detta är ett utmärkt initativ. Visionen om ett ständigt öppet myndighetssverige är det väl få som kan ha några invändningar mot. Personligen har jag dock vid flera tillfällen reagerat över den nästan religiösa attityden bland förespråkarna. Kritisk debatt är efterlängtad – och jag vet att det suckas rätt friskt ute bland många av de offentliga institutioner som ska genomföra visionen.

Det återstår däremot att se om bloggskribenterna verkligen klarar av att leda en kritisk debatt. De är själva engagerade i 24-timmarsmyndigheten på ”olika håll och på olika sätt”. Vid en mer allmän betraktelse bådar det inte gott – men låt oss ge dem en chans.

Enkelhet lösningen på svåra situationer

Två olika kommentarer de senaste dagarna lär oss väldigt mycket om effektiv kriskommunikation. Fritidsresors Lottie Knutsson berättar i Svenska Dagbladet hur de redan från början utgick från det värsta när det blev känt att något hänt i Sydostasien.

Checklistan fanns i väskan, det var bara att börja ringa. Hon tonar ner sin egen roll och det är inte bara klädsamt utan sannolikt korrekt. För är det något vi sett i krissituation efter krissituation så är det rutinernas makt. Metoden är viktigare än individen.

Det som är bestämt, övat, granskat och kanske också prövat i mindre svåra lägen – det håller när det verkligen krävs. Per T Ohlsson sammanfattade det bra i gårdagens ledare:

Några namn.

Några telefonnummer.

Några elementära rutiner.

Även i denna bemärkelse har Lottie Knutson något som Sveriges statsledning saknar:

En manual.

Margot Wallström startar blogg

Den svenska EU-kommissionären Margot Wallström har startat en blogg.

Redan i första inlägget visar hon att hon förstått åtminstone en del av vad bloggar handlar om. Det är personligt, obyråkratisk och därför oväntat. Förra året ”sucked” skriver hon till exempel…

Vi får också vet att hon tydligen är ett riktigt Fado-fan.

Med tanke på Wallströms uppgift i kommissionen är detta naturligtvis helt rätt väg att gå. Mer insnöade bloggare (som undertecknad, delvis) kan anmärka på en del detaljer – interaktivitet och möjlighet att prenumerera saknas. Men det är just detaljer. Tilltalet och innehållet är det viktiga, och där lovar starten gott.

Hellre kotlettfrilla än full med blingbling

Svenska språknämnden publicerade precis före årsskiftet sin nyordslista för 2004. Och det är ju tur att någon frontar den svenska språkutvecklingen. Annars skulle kanske kraften i det skrivna ordet drabbas av nånannanism. Fast det är klart, shobresvenska är en ganska kul utveckling. Bara inte vi som har för lite hår för en backslick blir örådiserade av kommande generationer servicebarn.

Utmaning med ”Corporate Branding” i läkemedelsbranschen

Läkemedelsindustrin, och i viss mån även den medicintekniska branschen, har väldigt speciella förutsättningar för sin externa kommunikation. Väldigt förenklat uttryckt måste de tänka till ytterligare några gånger där andra företag kan köra igång direkt. Det gäller allt från budskap till tilltal och kanaler, och det gäller både PR och marknadsföring.

Kommunikationsforum pekar dessutom på omvärldsfaktorer som läkemedelskopior, galopperande utvecklingskostnader och allt hårdare krav från myndigheter.

De gamla strategierna för att skapa värden håller inte längre – nya tankar, nya grepp måste till. Det är i det ljuset en ny uppsats från Handelshøjskolen i Köpenhamn ska läsas: Corporate branding i medicinalbranchen (pdf).

Konsulter är som kaniner – eller får

Ur dagens Sydsvenskan:

  • ”Jag kände mig som en fårhund. Konsulterna var fåren och jag måste gå ut och fånga in dem.”
  • ”…konsulter är som kaniner, om man inte har situationen under kontroll fortplantar de sig okontrollerbart.”
  • Ojdå. Det var ingen kul beskrivning av konsultrollen. Men med tanke på hur begreppet, jobbeskrivningen, ”konsult” numera används är den tyvärr korrekt i många fall. Särskilt i IT-branschen kallas allt för många konsulter, även när de egentligen är inhyrd arbetskraft. Det förekommer också i ganska stor omfattning i kommunikations- och PR-branschen.
    Jag har aldrig haft någon som helst förståelse för s.k. konsultuppdrag som går ut på att under 6, 12 eller 18 månader sitta hos kunden och delta i deras ordinarie produktion. Visst är det ett jobb – kanske ett riktigt intressant jobb – men det är inte ett konsultuppdrag. Manpower och de andra bemanningsföretagen är bättre på att sköta detta än IT- eller PR-företag.

    För mig är konsult lika med rådgivare, och här nere i Sydsvenskans täckningsområde är det väl bäst att kalla sig kommunikationsrådgivare i fortsättningen…

    Sluta störa dina webbesökare

    Konsumenterna har gjort sitt val – vi vill inte ha annonser via pop-ups eller andra störande metoder. Ändå fortsätter många webbplatser att pracka på oss dem. När jag inte sitter vid min vanliga dator (som stoppar sådana annonser) utan vid det gamla skrället i förrådet väljer jag t.ex. aldrig att läsa nyheter på Aftonbladet.se. Livet för kort för att ägna tid åt att klicka bort deras annonser.

    Som Mattias Durnik konstaterar är det märkligt att annonsörer och webbplatser inte arbetar smartare och erbjuder relevant och efterfrågad reklam. Jag håller fullständigt med Mattias om att på just webben finns alla möjligheter att hitta kreativa lösningar.

    Till saken hör också att detta problem inte bara rör annonser. Många använder besökarenkäter som poppar upp. Jag är kritisk till dessa redan från början (det slumpmässiga urvalet utraderar all statistisk relevans). Situationen har knappast blivit bättre av att det numera bara är ett slumpmässigt urval bland de som inte har uppgraderat dator/webbläsare.

    ”PR-branschen bör agera efter flodvågskatastrofen”

    VDn för världens största familjeägda PR-företag Edelman (med svenska byrån Edelman UFO) föreslår att branschen ska använda sin kärnkompetens för att mobilisera den privata sektorn i en långsiktig hjälpinsats för de drabbade områdena.

    Det första jobbet, menar Richard Edelman, är att arbeta med hjälporganisationerna för att hålla medvetandet och stödviljan uppe. Men steget efter det är att hitta idéer som återskapar näringslivet i regionen. Kan kontakter skapas mellan stora inköpare av fisk och de fiskare som nu behöver nya fartyg? Kan PR-branschen förmå kunder att lägga konferenser i exempelvis Thailand och sedan använda sin kunskap och sina kontakter för att berätta för världen att det fortfarande är ett land att resa till?

    Engagemanget förefaller uppriktigt. Låt oss hoppas att han själv är tillräckligt uthållig, och att andra stora PR-nätverk följer efter.