Webbredaktörens handbok – läs min bok om redaktörskap på nätet

Nu lanseras Webbredaktörens handbok — skapa värdefullt innehåll för webb och intranät. I boken försöker jag ge tips och råd kring hela den skala som borde vara webbredaktörens. Från strategi till utvärdering via skrivande, redigering, sökoptimering, länkning och sociala medier.

Webbredaktörens handbokDet är min första bok (bortsett från e-boken Webbredaktörens ABC som nu också uppdaterats). Den har varit på gång i många år och under denna tid utvecklats från ambitionen att ge ut en Skriva för webben-bok. Att skriva är onekligen viktigt för en webbredaktör — och det ingår självklart flera kapitel om skrivande — men en bra webbredaktör gör mer än att skriva.

Därför blev det alltså en webbredaktörsbok. Du kan läsa ett gratis kapitel (pdf, 126 kB) som ett smakprov.

Det är förvånansvärt svårt att ha distans till boken när man levt med den under ungefär ett år. Så egentligen kanske det är bättre att läsa hur förläggaren Urban Lindstedt beskriver den.

Men om jag ska sammanfatta några bärande idéer med boken så är det dessa:

  • Hela webbredaktörskapet, som sagt. Mer än skrivande men grundlagt i ett gott texthantverk.
  • Intranätredaktören är också webbredaktör. De allra flesta som producerar innehåll för nätet i företag och organisationer gör det för intranät. Därför måste, tycker jag, en redaktörsbok om nätet diskutera både webb och intranät parallellt.
  • Ambitionshöjning. Jag tycker det är synd att många webbredaktörer förminskar sig till själva till ganska oviktiga publicerare. En bra webbredaktör skapar värden och kan både visa detta samt värdesättas för det.

Titta gärna närmare på Webbredaktörens handbok: Se innehållsförteckning, hitta var den går att köpa.

Pressmeddelande från förlaget på NewsDesk.

Intranätet en 15-årig process som kan ha gått för långt

De flesta större organisationer är långt förbi den första generationen intranät. Det finns intranät som har 15 år på nacken. Mycket har hänt och det finns faktiskt de som frågar sig om för mycket har hänt.

EQ går igenom ett drygt decenniums portalutveckling för ett universitets intranät. Hur det gått från några få genvägar till att vara den primära ingången för verksamhetskritiska transaktioner (i deras fall kurshantering).

En typisk utveckling, med andra ord. En utveckling vi känner igen och som många av oss skulle rekommendera. Detta är åtminstone den riktning som jag menar att verkligt stödjande intranät måste välja.

Just därför är det intressant att lyfta fram en motsatt åsikt. Jag håller inte med. Jag tycker att intranätet kan vara både processtungt, nyhetsförmedlande och kollaborativt. Allt beror på vilka uppgifter det ska fylla. Men The AppGap tycker annorlunda.

Intranets were never meant to evolve into the complex beast that many have become today. […] they’ve grown in size, scope and have become these ocean liner type digital products that are supposed to meet every employee’s electronic need.

Jämförelsen är kul — ”digitala oceanångare”. Just här har AppGap också en poäng. Att intranät ska vara verksamhetsstödjande måste ju inte innebära att de ska stödja allt för alla i alla situationer. Då tar det månader att korsa Atlanten, så att säga.

Alternativet? Ja, bortsett från de numera obligatoriska referenserna till 2.0 och sociala medier hittar jag en nyckelformulering som utan tvekan bubblar under ytan på många av de intranät jag jobbar med.

It will privilege connecting people to one another over connecting people to content and it’ll work on any device or platform that it may be accessed from.

Tanken är spännande. Att hitta kollegor är ju en toppuppgift för alla intranät. Inga konstigheter där. Men att detta skulle vara intranätets primära syfte och att det skulle ersätta förmedlingen av innehåll…? Som sagt, jag håller inte med. Fast någonting finns det i den där tanken som tilltalar mig.

Hej då Destinationswebben

Ibland fastnar man för ett ord. Jag har gjort det. ”Destinationswebben” är ett utmärkt sätt att beskriva vad vi sakta, sakta rör oss bort från.

Det är Steve Rubel som skriver om The End of The Destination Web Era. Destinationswebben är tanken (strategin, om du vill) att webbens hela poäng är att skapa en plats dit vi försöker få dem som är viktiga för oss. Din sajt idag, alltså.

Jag har inte använt ”Destinationswebben” som begrepp men pratat en hel del om vad den ersätts av: Webben bortom webbplatsen (en artikel, en annan, ännu en).

Tycker du att hela tanken låter konstig? Fundera på dessa fakta från Rubel.

After years of erosion it now it appears the destination web era is drawing to a close. In fact, the numbers prove it.

In March the average American visited a mere 111 domains and 2,500 web pages. What’s worse, our attention across these pages is highly fragmented. The average time spent per page is a mere 56 seconds. Portals and search engines dominate, capturing approximately 12 of the 75 hours spent online in March. However, people-powered sites like Wikipedia, Facebook and YouTube are not far behind, snagging nearly 4.5 hours of our monthly attention.

Då och då utropas den traditionella webbplatsens fullständiga död. Det tror jag är att dra för långtgående slutsatser. Men om dåtidens sajt var Destinationswebbplatsen är framtidens Källwebbplatsen. Den plats som knyter samman era aktiviteter på nätet.

Därför betjänar vi oss själva på nätet

Alla sajter, webbplatser eller intranät, har inslag av självbetjäning. Som besökare gör vi något som annars hade krävt manuella insatser. Smart för företaget eller organisationen. Men varför gör vi det som besökare?

Insikten om att vi arbetar i en självservicemiljö är grundläggande för bra nätinnehåll. Genom att publicera säger vi ”lös uppgiften själv, du behöver inte be oss om hjälp”.

Detta går bortom teknisk funktionalitet. Visst kräver en del självbetjäning stora och imponerade system (som e-deklaration eller resebokning). Men det stora mängden självbetjäning sker genom information (så här gör du för att söka bygglov).

Vinsten för den som erbjuder självservice är uppenbar. Om jag inte ringer min kommun när jag funderar på bygglov slipper någon där svara på mina frågor. Men för att träffa rätt när vi planerar och producerar innehåll för självservice behöver vi också förstå varför någon hellre letar själv än efterfrågar manuellt stöd.

Mina vänner på NetLife Research i Oslo (ska vara med på konferens hos dem) pekar på ett antal grundläggande anledningar att komma ihåg.

  • Flexibilitet i tid och rum
  • Snabbare lösta uppgifter
  • Bättre översikt och kontroll
  • Ekonomiska fördelar (till exempel internetrabatt hos resebolagen)
  • Uppgifter med klara regler som måste utföras
  • Obehagliga uppgifter där vi inte vill tala med någon

Bloggstorm mot universitetsrektor

Hundratals människor har reagerat på ett blogginlägg från rektorn för Stockholms universitet, Kåre Bremer. Hans lite insinuanta kommentar mot några kurser vid Högskolan i Jönköping skapade en ”bloggstorm”.

Bremer har nu bett om ursäkt så egentligen är saken ur världen. Men det är ändå ett intressant exempel på hur bloggar kan kanalisera engagemang — och i detta fall upprördhet.

Det började med att rektorn diskuterade söktryck. Nästan i förbigående skrev han:

Tittar man på fristående kurser toppar två kurser i fotografi respektive bildbehandling vid Högskolan i Jönköping, enligt uppgift åtminstone delvis sammanhängande med att studenterna vid dessa kurser gratis förses med dyrbar programvara.

Denna uppgift är uppenbarligen direkt felaktig. Mattias på Moderskeppet som driver kurserna var snabb med att dementera.

”…det är en okunnig och skamlös förolämpning mot alla mina kollegor som arbetat hårt med budskapet kring våra kurser. Men, mest är det du som sökt som förlöjligas. Och då blir jag riktigt irriterad.”

Kommentarer i mängder hos Moderskeppet
Kommentarer i mängder hos Moderskeppet

När jag skriver detta har över 300 personer kommenterat, på Mattias uppmaning. Det tycks också ha rasat in en del hos Bremer men tekniska problem gör att alla kommentarer inte visas. En typisk kommentar:

Självklart uppskattar jag att ni med stort engegemang hjälper eleverna att hitta rätt i programvarudjungeln i början av kursen, men vem tusan läser en bildbehandlingskurs för att enbart kunna köpa Photoshop billigare?

Pinsamt okunnigt påhopp av Bremer!

Kåre Bremer själv ber som sagt om ursäkt.

Jag ber de som tagit illa upp av mitt inlägg om ursäkt och beklagar om uppgiften om gratis programvara är felaktig. Jag har fått den av en student (vars namn jag inte tänker uppge).

Vad vi lär oss? Ja, kanske inget stort och världsomvälvande. Men det är intressant att traditionella auktoriteter utmanas. Den högt uppsatte akademikern tvingas av en frilansande lärare och ett stort gäng studenter att krypa till korset.

Vi kanske får en påminnelse om att bloggen är en ganska traditionell form av publicering. Faktakontroll är lika viktig i en blogg som i vilken redaktionell produkt som helst.

Men vi ser framförallt hur snabbt opinioner bildas. Trots helgledigt och strålande sommarsol tog det bara timmar för denna lilla storm att skapas. Och det kan många både drabbas och dra nytta av.