Efter att jag varit på både IntraTeam Event och Intranätdagarna de senaste veckorna är mitt samlade intryck att ganska lite nytt egentligen har hänt i sak, men att det som nu händer faktiskt sker med mer verksamhetsfokus och betydligt mindre naivitet.
Ok, det där med naivitet var kanske lite överdrivet. Det som är naivt i en betraktares ögon kan mycket väl vara entusiastiskt och framåt i en annan betraktares ögon. Ofta är det väl både och. Men jag konstaterar till exempel att frasen ”socialt intranät” närmast försvunnit från diskussionen. Ingen presenterar ”vårt sociala intranät”, ingen beskriver projektet som ska leda till det samma.
Jag tycker det är lysande. Att sikta på ett socialt intranät är ungefär lika givande som att sikta på ett grönt intranät. Inget av det har med nyttan och effekten att göra — att sen både funktionalitet och design, och många andra saker, måste väljas utifrån önskad nytta är självklart.
En annan (men förmodligen sammankopplad) tendens är att ”den digitala arbetsplatsen” kan börja skönjas. Jag har visserligen inte sett ett enda exempel under dessa konferensdagar på något som kan sägas vara en färdig digital arbetsplats, men det har varit slående många exempel på intranät som tagit de första stegen i den riktningen. Det handlar om applikationer som integreras något djupare än att bara vara länkade eller notifierande, om mer data som hämtas in i intranäten, om individanpassning bortom endast nyhetsflöden, och så vidare.
Men det där intrycket jag nämnde inledningsvis har faktiskt inte så mycket med enstaka lösningar att göra utan mer med hur vi — både talare och konferensdeltagare i övrigt — pratar om intranät och digitala arbetsplatser.
- Allt mer arbete handlar om att stödja kärnverksamheten, och inte bara vara ett administrativt verktyg i utkanten av medarbetarnas vardag.
- Allt fler (om än långt ifrån alla) utvärderar och försöker hitta modeller för att identifiera nytta på ett bättre sätt än genom ytlig webbstatistik.
- Allt fler drar slutsatsen att vi inte bara kan gnälla på att intranäten blir större och större — vi måste göra något åt det också. Och här kommer ju min vardag med Top Tasks-arbete in, vilket möjligen gör att jag lyssnade extra noga på just de berättelserna.
