Göran Persson utesluter inte politiskt jobb – talar varmt om konsultrollen

Göran Persson talar ut om konsultrollen hos Kommunikationsforum. Intressant att vi båda ser samma fördelar med att vara konsulter, bland annat att få arbeta ”…inden for mange forskellige brancher og grene af erhvervslivet”.

I den allmänna upphetsning som GPs kontrakt med JKL väckte kände jag mig inte det minsta upphetsad. Ok, lite kul var det, men jag följde inte rapporteringen i detalj.

Möjligen är det därför jag inte riktigt känner igen den värme och uppskattning som han talar om konsultrollen med.

Et velfungerende udbytte og samarbejde mellem det politiske liv og erhvervslivet er grundlaget for sammenholdet i almindelighed og for arbejdspladserne og lønmodtagerne i særdeleshed.

En annan arena för samma politiska syften han haft i decennier? Det är nog en övertolkning men anar vi redan en längtan efter den politiska hetluften?

Ansættelsen hos JKL kommer dog ikke til at tage al min tid, og hvordan jeg eventuelt kommer til at fordele min øvrige tid, må jeg se på. Et comeback indenfor svensk politik kan jeg imidlertid afvise, men jeg udelukker ikke fremtidigt politisk arbejde af mere international karakter.

Kommunikationsforum.dk: Public Affairs trumfkortet

Kommunala bloggar från Kungälv

Bloggar har än så länge inte fått något stort genomslag i kommunal kommunikation, i varje fall inte om man undantar biblioteken som har varit tidigt ute och visserligen är kommunala. Men nu drar Kungälvs kommun igång.

Om de är först vet jag inte men det är ju ingen tävling så det kanske inte heller är så viktigt. Det Kungälv börjar med är två politikerbloggar — kommunalrådet och oppositionsrådet.

Ännu mer spännande blir det när/om kommunen drar igång med tjänstemannabloggar. Politiker har vi faktiskt många andra möjligheter att lyssna till och också föra en dialog med. Tydligare, mer tillgängliga och personliga tjänstemän skulle innebär en kvalitativ förändring av kommunal dialog med medborgarna.

Sociala bokmärken för företaget

Cogenz lanserar nu sin första riktiga version av deras sociala bokmärkestjänst för professionell användning.

Varför gör jag reklam för detta? Jo, för att jag tror att just denna mycket enkla form av kunskapsdelning är ett av de smartaste sätten att internt dra nytta av den nya webbens verktyg. Många andra verktyg ställer större, strategiska frågor. Att dela webbresurser med varandra gör inte det. Det är bara smidigt.

Jag har testat Cogenz och det fungerar fint. Men det är förstås principen jag egentligen vill lyfta fram. Använd vilken tjänst du vill.

Subscribers benefit from all Cogenz’s key features, including: quick-post browser buttons; intelligent keyword suggestion; customizable user approval; email domain and IP address restrictions; access to usage statistics; and the Cogenz posting API for integration with existing intranets.

PodCamp kommer till Stockholm

PodCamp EuropeDet är mycket webb 2.0-konferenser nu. Med Connection07 avklarad finns Hej2007 och Reboot på gång. Men en av de mer lovande är PodCamp Europe som arrangeras i Stockholm den 12-13 juni.

”It’s a gathering of podcasters, bloggers, and new media professionals & amateurs for two days to share, explore, challenge, and grow our abilities in new media. Learn about audio and video podcasting, blogging, photography, Second Life, Twitter, and all kinds of other new and social media tools.”

Än så länge är deltagarlistan mest internationell men förhoppningsvis fylls det på en del svenska entusiaster. Det är gratis och verkar kul. Bara att det kallas en ”unconference” känns… rätt, på något sätt. Att arrangörerna dessutom siktar på att göra det till ett europeiskt event gör inte saken sämre.

Spontant måste jag erkänna att PodCamp-konceptet gått mig spårlöst förbi tills nu. Men min vän och ständiga huvudkälla till allt om podcasting, Neville Hobson, rekommenderar oss att gå.

”The search engines, stupid”

Kan inte låta bli att parafrasera Clintons vinnande insikt apropå diskussionen kring om bloggare blir lästa. Det är Susanna Popova som påstår att bloggar är en ”elitstudiecirkel” som bara läses av en ganska fåtalig skara andra bloggare. Martin Jönsson konstaterar att hennes perspektiv är konstigt, det handlar ju inte bara om volym utan om en mångfald av mediala alternativ.

Jönsson har rätt men missar också en viktig del av poängen. De fokuserar nämligen båda på aktiv, medveten läsning. Den läsare som vill läsa en blogg, läser en blogg och efteråt vet att hon har läst en blogg.

Men för många bloggar är det en försvinnande liten andel av besökarna. Jag, och många andra jag pratat med, kan vittna om hur Google levererar en majoritet av läsarna.

En vanlig dag kommer 60-70% av alla besökare till denna blogg/webbplats via Google. Jag misstänker att om du frågade dem skulle flertalet efteråt inte ha reflekterat över att de läst en ”blogg”. Varför skulle de? Man måste vara rätt nördig för att se alla kännetecken direkt.

De flesta har nog alltså läst en blogg. Är till och med återkommande bloggläsare — om de använder Google. Och förutom att det är många människor handlar det om personer som uttryckt en önskan om att få veta något specifikt.

Denna sista dimension är viktig om vi talar om möjligheten att påverka. När vill du som exempelvis marknadsförare/annonsör nå din publik? När de är intresserade av din produkt eller när de bläddrar förbi på väg mot sportsidorna?

Kunderna skapar intresse för ny butik

Banalt, som Adverblog skriver, men varför inte? IKEA lanserar en ny butik i Italien och en del av kampanjen bygger på användargenererat innehåll. Människor kan ladda upp ett foto och matcha det med sin favoritprodukt hos IKEA.

De stora sverigebaserade företagen har inte riktigt vaknat till inför de möjligheter som vår lust att vara med och skapa erbjuder. Men kanske börjar vi ana gryningen.

Tidskrifter fortsätter att brottas med nätet

I en allmän webbhysteri kan det vara intressant att notera hur tidskriftsbranschen fortfarande inte hittat ett förhållningssätt till nätet. International Herald Tribune skriver om en konferens häromveckan där branschens stora var samlade.

Slutsatsen: Tidskrifterna har tvingats, inte minst av annonsörerna, att skaffa sig nätstrategier. Försäljningen ökar också men väldigt få gör några betydande vinster.

Medborgarjournalistik på svenska

Digital idag har kommit igång som ett av de första försöken till kollaborativ medborgarjournalistik i Sverige. Enskilda har ju förstås länge haft möjligheten, och använt den, att agera granskare men Digital idag vill bli mer än så.

Första projektet handlar om FRA-lagen. En snabb blick där antyder väl att det just nu handlar mer om enögd kampanj-journalistik än balanserade röster som möts men det ska bli spännande att följa utvecklingen. Inga kollaborativa tjänster kan bedömas förrän de fått mogna ett tag. Mångfalden kräver, naturligt nog, att tjänsten når en slags kritisk massa.

Fyra sätt att komma igång med wiki

Fick följande fråga från en läsare och tänkte börja besvara den. Missar jag något får du gärna fylla på.

Hej!
Det här med wiki verkar intressant. Har farit runt på nätet för att få det förklarat och illustrerat, har inte hittat något som gör att jag får en bild av hur man kommer igång. Mitt mål är att använda det i ett projekt. Hur gör jag?!?!

Det finns två aspekter att fundera på: Den redaktionella och den tekniska. Om vi börjar med den enkla, den tekniska, kan i varje fall jag se tre huvudalternativ.

Installera Open Source-wiki

Det dominerande publiceringsverktyget för wikis är MediaWiki. Detta är en ”traditionell” wiki med i huvudsak stöd för grundfunktionen — att enkelt lägga till och redigera sidor. Fördelen är att det är väldigt enkelt att komma igång. Nackdelen för dig som vill använda det som ett verktyg för projektsamarbete är att det inte finns inbyggda funktioner som går förbi själva wikin, exempelvis delad kalender eller utskickslistor.

Använd tjänst från nätet

Det finns en uppsjö wikitjänster på nätet. Dessa spänner från enkla, MediaWiki-liknande, till avancerade samarbetsverktyg där wikin bara är en del av paketet. Vill inte påstå att jag har detaljkoll på marknaden men titta på Wikispaces, PBWiki, JotSpot (som dock inte tar emot nya användare just nu) eller Basecamp.

Köp program med wiki

Det tredje alternativet är licensierade verktyg, det vill säga program som kostar pengar. Ofta är dessa tydligt inriktade på att stödja samarbete, inte minst för internt bruk. Först ut på marknaden var amerikanska Socialtext och den enda utmanare jag känner till är svenska Incentive. Jag har en del kontakt med företaget bakom Incentive och deras lösning är mycket intressant.

Det viktiga redaktionella arbetet

Konceptet med en wiki är fortfarande nytt. Faktum är ju att de allra flesta av oss är vana vid att vara passiva läsare. Engagerar vi oss gör vi det genom att säga till en redaktör att ”du har glömt X” eller ”Y är fel”.

Att bara installera en wiki och sen hoppas att tusen blommor ska blomma riskerar att bli en fåfäng förhoppning. Alla wikis — och det inkluderar Wikipedia — kräver en eller flera eldsjälar.

Om du vill ”använda” en wiki i ett projekt måste du vara beredd att ta täten. Vara den som börjar att skapa en informationsstruktur, som påbörjar sidor och specifikt bjuder in andra att fylla på. Kanske göra en sammanfattning via e-post en gång i veckan till att börja med så att projektdeltagarna hela tiden påminns om den resurs som börjar byggas upp.

Samtidigt behöver du hela tiden styra bort deltagarna från att arbeta vidare med innehållet via mejlen, som ju är den kanal många känner sig mest bekväma att producera innehåll i (trots alla nackdelar detta har). Mycket uppmuntran, kanske också ett eller annat litet förbud à la ”skicka inte minnesanteckningarna som pdf”.

Lycka till.

Äntligen vaknar biblioteken

Med tanke på att bibliotekarierna sedan webbens början legat i utvecklingens framkant är det faktiskt förvånande att bibliotekssajterna inte varit bättre, modigare, mer framsynta än de är. Men nu händer grejer. Snart kommer något som kan bli den svenska 2.0-webbens flaggskapp från Stockholms stadsbibliotek och Umeåregionen förekommer dem, om än med ett något mindre steg. Läs mer hos Internetbrus.