P&G lyckas med omvärldens (och webbens) hjälp

En måhända sedelärande historia. Med 9 000 anställda inom forskning och utveckling borde Procter & Gambles produktutveckling haft alla förutsättningar att lyckas. Men det gjorde den inte. Inte förrän VDn bestämde sig för att vända sig till människor helt utanför företaget.

More than 35% of the ideas now come from outside the R&D department and productivity has soared 60%. Almost 80% of the product launches are successful as compared to 30% for the industry.

Vilket företag vill inte uppnå det? Webben har spelat en stor roll för att hitta och samarbeta med de människor som har idéer, uppenbarligen, men detta är inget webbprojekt. Det handlar om affärsutveckling och i dag är webben bara det enklaste sättet att nå människor som behövs för att utveckla verksamheten.

Läs mer:

Webbinnehåll i småbitar är framtiden, men tekniken dröjer

”Chunkifiering” är ett förfärligt ord. Tyvärr har jag använt det själv inför publik… men det är inte lätt att översätta. Det handlar om insikten att våra läsare i ökande grad vill sätta samman sin egen läsupplevelse. Vi kan få förmånen att vara med där om vi gör vårt innehåll tillgängligt i mindre delar än helheten. Chunks, alltså.

Det hela har diskuterats på Webbdagarna i Stockholm under dagen. Den lösning som gör det möjligt är förstås RSS (och därmed XML).

Men hur enkelt RSS än må vara — och det är en busenkel princip — så är det inget du ska sitta och handkoda direkt. Ditt publiceringssystem måste stödja det. Det ska kort sagt ett modernt system göra det.

Ändå är möjligheten att återanvända eller prenumerera på en hel text bara början. Man kan t.ex. tänka sig att endast hämta ett uppdaterat diagram eller en viss typ av data ur en större mängd. Därför är det en varningsklocka att leverantörerna av publiceringssystem inte tycks ha påbörjat denna resa.

CMS Watch skriver i en trendspaning inför 2008:

But composing a new document out of smaller (fine-grained) chunks is still not something that can be done easily with most WCM systems. And yet we foresee ever-greater demand for this kind of DITA-like compositioning, and an even greater demand for ongoing management of XML fragments, including usable dependency reports.

Hipphipp podcastar hos Sydsvenskan

Detta har jag väntat på. Sydsvenskan tar nu steget bortom den slags podcast som etablerats i svenska medier och skapar unikt innehåll. Att det är hejdlöst roliga Hipphipp gör inte saken sämre.

Jag har själv känt en gnutta besvikelse över hur podcastingen utvecklats i Sverige.  SR och SVT har ”kidnappat” begreppet och låtit det stå för en ny distributionsform av samma program som de sänder i ordinarie utbud.

En bra tjänst, javisst, men ändå en uttunning av det som podcasting är i andra sammanhang och länder. Likt många andra delar av den sociala webben förknippas podcasting med mer informellt och personligt tilltal. Kanske till och med öppenhet och dialog (jo, det går faktiskt att engagera lyssnarna och låta dem höras).

Riktigt där är inte Sydsvenskan. Men när de i dag inleder en podcastsatsning har de i varje fall unikt material. Det är inte bara tidningens innehåll inläst. Och de har valt att liera sig med ett gäng som säkert kommer att testa vad formatet går för. Ser fram emot vad Hipphipp på Sydsvenskan kan åstadkomma.

Här är RSS-flödet för podden ifall du vill prenumerera direkt.

Tidningsutgivar-VD vill sitta kvar i elfenbenstornet

Om detta citat från den tillträdande VDn för Tidningsutgivarna är korrekt är det… ja, vad ska man säga… illustrativt för en massmedial era som redan försvunnit.

Sedan finns det de som använder webbens interaktiva möjligheter väldigt slentrianmässigt. Som läsarkommentarer, till vilken nytta? Vem är intresserad av vad folk tycker? Folk som tycker till har för mycket tid över, skrattar Anna Serner.

Naturligtvis kan man göra sig otroligt lustig över henne. Naivitet och okunnighet öppnar för det. Men det vore som att skratta åt en dyslektikers felstavningar.

Och det finns en allvarligare dimension. Den som någonsin arbetat på en nyhetsredaktion känner igen människosynen. Alla som inte representerar något är suspekta. Förmodligen rättshaverister. Det enda uppdrag som är lika obehagligt som en enkät på stan är att springa ner till receptionen för att möta en läsare som vill berätta sin historia.

Detta avstånd är tidningarnas problem. De är förmodligen lika relevanta som de alltid varit men i dag finns det så väldigt många andra röster som faktiskt är mer relevanta. Läsarkommentarer är en liten del av detta.

För övrigt vore det intressant att veta i hur många andra branscher en (snart) ledande branschföreträdare kan säga ”vem bryr sig om kunderna”? Hur länge hade denna person varit branschföreträdare? Två timmar?

Ge läsarna allt

Att skaffa sig prenumeranter för att sedan bara ge dem ett smakprov på innehållet är kortsiktigt. Faktiskt obegåvat. Många traditionella publicister har en lång och säkert mödosam väg att gå innan de inser detta.

RSS blir allt mer mainstream och ”alla” har det. Gott så. Men som avsändare kan man välja om man vill skicka iväg hela innehållet — hela texten — eller bara en kort inledning, ofta ingressen.

Metro tänker konservativt, berättar Beta Alfa, och är rädda för att tappa läsare på själva sidorna om de tillåter fulltextflöden från de bloggar de hyser. Det handlar alltså inte ens om deras unika (nåja…) redaktionella material.

Höjdarna på Metro borde läsa Techdirt:

”…while many people claim that partial feeds are needed to increase page views where ads are hosted, our experience has shown that full text feeds actually do a great deal to increase actual page views on the site by encouraging more usage.

It’s the same thing that we’ve talked about in other areas of the content industry. Taking value away from users to try to force a specific action is almost always going to be less desirable than providing people what they want.”

Svårare är det inte.

”Skulle du låta din fru operera dig?”

Med ovanstående lysande rubrik lyckades åkestam.holst locka mig att läsa deras något bittra men roliga uppgörelse med kunder som inte förstår kommunikation (den utan konkurrens mest diskuterade känslan på byråer i hela världen).

Självklart är känslan inte obefogad. Att välja ett budskap och hitta bästa sättet att föra fram det är en kompetens. Man kan göra det med skiftande resultat. Styrelseledamöter som sågar ett förslag efter att ha kollat med frun/barnen/hunden är frustrerande, milt sagt.

Men personligen har jag svårt för att stämma in i klagokören. Det leder för långt denna morgon att i detalj peka på bristerna i jämförelsen med mer exakta branscher men faktum är ju att kommunikation sällan har ett (1) rätt svar. Och i alla sådana situationer vill i varje fall jag se en öppnare attityd än artikeln antyder (även om den var kul).

Man kan kanske bolla tillbaka frågan: ”Skulle du låta din reklambyrå leda ditt företag?”

När det frågan inte är ett lika stort skämt som den opererande frun, kanske diskussionerna kring fikaborden på byråerna får nytt innehåll.

Grattis PowerPoint

PowerPoint, PP, fyller 20 år. Vi lär knappast få se festivalliknande firande på gator och torg. Kanske mer typ Reclaim the meeting från organisatoriska anarkister och alla ”riktiga” kreatörer. Men naturligtvis är det inte PPs fel att folk inte kan presentera. Och det finns en väldigt enkel sak du kan göra för att inte missbruka PP.

Det är Wall Street Journal som uppmärksammar jubileet och har pratat med två av upphovsmännen bakom PP. Föga förvånande är inte heller dessa helt nöjda med hur PP används.

”…a lot of people in business have given up writing the documents. They just write the presentations, which are summaries without the detail, without the backup. A lot of people don’t like the intellectual rigor of actually doing the work.”

För egen del blir det minst 1-2 arbetsdagar per vecka med PP som verktyg. Som konsult är det ju mitt jobb att förklara, belysa, inspirera, problematisera, lära ut…

Presentation är inte lika med dokumentation

Det finns en hel del tips att få kring bra PP-presentationer (hos Seth Godin exempelvis). Men det viktigaste alla vi som ofta håller presentationer skulle kunna göra är — i linje med citatet ovan — att en gång för alla bryta kopplingen mellan presentation och dokumentation.

Faktiskt, när jag tänker på det, också som publik borde vi medverka till att bryta kopplingen.

Presentation och dokumentation är nämligen två helt olika saker. Själv gör jag (om jag får säga det själv) ganska bra presentationer men det innebär att mina bilder är värdelös dokumentation. De ger inget sammanhang, inga detaljer, ingen struktur för läsning. Allt det har jag ju stått för live.

Ändå bygger varenda konferensarrangör upp sin dokumentation på mina och andras presentationer. På samma sätt slår det nästan aldrig fel: de första tio minuterna av en kurs eller ett möte kommer att innehålla frågan ”Får vi bilderna?”.

Jag säger Bryt. Bryt kopplingen. Vägra när du sitter och sammanställer din presentation att ens tänka ”dokumentation”. Vägra som åhörare att ta emot presentationen som dokumentation. Antingen får du göra jobbet själv, det vill säga anteckna och därmed också stärka inlärningsprocessen, eller kolla om det finns ordentlig dokumentation.

Som Freakonomics Blog säger, Don’t Hate PowerPoint; Hate the PowerPointers. Och kanske ska du också känna ett visst agg mot arrangörer av olika slag som genom att begära presentationen som dokumentation riskerar att påverka presentationens kvalitet.

Så grattis PowerPoint, trots allt. Du tjänar oss väl.

Att starta samtal är ett insider-jobb

Allt fler inser att marknadsvärde, uppmärksamhet och förtroende skapas utanför köpta reklamplatser. Kalla det buzz eller ”word-of-mouth”, det bygger på att människor pratar om och rekommenderar dig. Men du kommer ingen vart om inte dina kollegor verkligen tror på det ni gör.

The Messaging Times sammanfattar det hela ganska väl.

If your receptionist, copywriter, sales team, engineers or management team are not truly engaged in and affected by the value of your project, products or services; their communication will not effectively convey it. And if they aren’t buzzing about it, you can rest assured that the people they are communicating with won’t be buzzing about it either.

Buzz is an inside job.

Ok, detta vet de flesta av oss. Om inte har vi en väldigt lång väg att gå. Fast att veta räcker inte. Messaging Times talar om tre grundläggande dimensioner:

  1. Skapa verkligt värde. Medarbetare genomskådar lika bra, eller ännu bättre, än potentiella kunder om du försöker skapa ”buzz” i ordets negativa mening.
  2. Skapa värdet tillsammans. Det är svårt att vara ambassadör för något man inte varit delaktig i. Förresten, delaktighet är inte att sitta på ett stormöte och lyssna till chefen.
  3. Uppmärksamma värdet och alla de som skapat det under hela processen.

Bra tips och tankar även om det destillerat till sin kärna egentligen inte säger något nytt. Ingen företag är bättre än medarbetarna tycker att det är.

Obligatorisk prenumeration på svensk bloggdiskussion

Bloggar tycks väcka extrema känslor. Antingen är de skräp (dagbok, katter etc.) eller en revolution i klass med demokratin (yttrandefrihet, mångfald etc.) Oavsett vad du tycker har ständigt innovative Johan Larsson nu gett dig en chans att enkelt hålla koll på vad som intresserar svenska bloggare mest.

Varje dag klockan 7 sammanfattas gårdagens aktivitet i den så kallade bloggosfären. Få koll på de mest uppmärksammade blogginläggen och nyheterna.

Allt du ska göra är att prenumerera på detta RSS-flöde: knuff.se/rss/sammanfattning

Självklart ger det bara en generell översikt. Men om du inte kommit igång med egen, skräddarsydd bevakning är detta klart bättre än ingen översikt alls.

Osäker på vad RSS är? Kanske kan vägledningen för hur du prenumererar på wpr.se ge lite hjälp.