”Chunkifiering” är ett förfärligt ord. Tyvärr har jag använt det själv inför publik… men det är inte lätt att översätta. Det handlar om insikten att våra läsare i ökande grad vill sätta samman sin egen läsupplevelse. Vi kan få förmånen att vara med där om vi gör vårt innehåll tillgängligt i mindre delar än helheten. Chunks, alltså.

Det hela har diskuterats på Webbdagarna i Stockholm under dagen. Den lösning som gör det möjligt är förstås RSS (och därmed XML).

Men hur enkelt RSS än må vara — och det är en busenkel princip — så är det inget du ska sitta och handkoda direkt. Ditt publiceringssystem måste stödja det. Det ska kort sagt ett modernt system göra det.

Ändå är möjligheten att återanvända eller prenumerera på en hel text bara början. Man kan t.ex. tänka sig att endast hämta ett uppdaterat diagram eller en viss typ av data ur en större mängd. Därför är det en varningsklocka att leverantörerna av publiceringssystem inte tycks ha påbörjat denna resa.

CMS Watch skriver i en trendspaning inför 2008:

But composing a new document out of smaller (fine-grained) chunks is still not something that can be done easily with most WCM systems. And yet we foresee ever-greater demand for this kind of DITA-like compositioning, and an even greater demand for ongoing management of XML fragments, including usable dependency reports.