När organisationer står inför stora förändringar, till exempel fusioner, är behovet av effektiv kommunikation och styrning stort. Intranätet borde vara ett självklart verktyg men allt för ofta får det inte någon framträdande roll. Det menar i varje fall Mads Richard Møller, som skriver på Kommunikationsforum.
Det låter ju som ännu en besviken informatör som reflexmässigt klagar på ledningen men det är faktiskt tvärtom. Dags för självkritik, tycker han.
Mange intranetansvarlige beklager sig over, at ledelsen ikke tager mediet alvorligt. Det er dog mere frugtbart først at gribe i egen barm og blive bedre til at forstå virksomhedens aktuelle behov og udfordringer, og derefter synliggøre, hvordan intranettet kan være med til at opfylde nogle af de behov bedre og mere effektivt end andre medier og værktøjer.
Han har säkert rätt i många fall. Jag har flera gånger dessutom sett hur intranätet snarast blir en del av problemet. När ett antal enheter, eller hela företag, ska bli ett uppstår territoriestriderna. I stället för att fråga sig ”hur kan vi stödja processen” fokuserar intranätansvariga på att försvara just sitt intranät. Sin tekniska lösning, sin struktur, sin design. Sin position, kanske.
I grunden beror detta, tror jag, på en kanalfokusering som lyckats överleva allt tal om integrerad kommunikation. Allt för ofta funderar vi på vad som ska vara med i nästa tidning eller vad som ska fräscha upp intranätet denna vecka. När vi naturligtvis borde ta reda på hur information och dialog kan flytta organisationen eller omvärlden i rätt riktning – och därefter putta ut saker i lämpliga kanaler.