Sökoptimering är inte bara en fråga för externa sajter. Också intranät kräver engagerade redaktörer som vill bli hittade.
Magnus Bråth tar upp den intressanta frågan om sökmotoroptimering för intranät (eller sökoptimering, som jag tycker är ett bättre ord). Tre av hans tips är grundläggande och bra: skriv bra titlar, bra rubriker och var beredd på att göra manuella förändringar av sökresultat om det behövs.
Särskilt det sistnämnda tipset är viktigt att understryka. Redaktionella tips — ”best bets” — är en metod som är klockren på intranät. Inte sällan finns det mycket information om det som är extra viktigt för organisationen. Produktinformation är ett typiskt exempel. Och i just situationer med mycket likartad information är livet svårast för en sökmotor. Just då kan också ett enkelt tips om den bästa sidan att utgå från vara djupt värdefullt.
Däremot är jag mindre övertygad om Magnus tips att tagga bilder. Jag skulle i stället peka på vikten av metataggen ”keywords”, det vill säga det dolda innehåll som Google tar liten eller ingen hänsyn till externt. Internt är sökmotorerna i princip alltid konfigurerade för att lägga relativt stor vikt vid innehållet i denna tagg — vid ”sökorden” som det brukar kallas.
Dessutom vill jag lägga till två ytterligare punkter:
- Viljan att bli hittad: Titta på snart sagt vilken Google-sökning som helst. Den kommer att toppas av sajter som vill vara där. Som (mer eller mindre) har ansträngt sig för att hamna där. Fråga dig sedan hur många gånger en lokal intranätredaktör frågat ”hur ska jag göra för att komma högre i intranätets sökmotor”? Det krävs alltså ett fokus på sökningar internt. Redaktörer som tänker på sina läsare, som funderar över ordval… allt det som ligger till grund för att exempelvis kunna skriva en bra titel.
- Rätt tekniska förutsättningar: Tråkigt, jag vet, men denna svårighet går inte att bortse från. Vad är intranätet? Är det innehållet i publiceringsverktyget? På filservern? I SharePoint-installationen? I SAP? I projektplatsen? All of the above? Allt för ofta är det vattentäta skott mellan dessa informationskällor/-typer, vilket i hög grad bidrar till känslan att ”på intranätet går det aldrig att hitta något”.