Skillnaden mellan det svenska och brasilianska kulturdepartementet oroar. Ser vi skillnaden mellan dels ett piggt och vaket land, dels ett land som i fornstora dagar var en framträdande webbnation men som nu stagnerat?

  • Jag talar inte om de rent visuella skillnaderna (även om en webbplats är stel och formell, en är inbjudande och mänsklig).
  • Jag talar inte heller om tekniken (även om den brasilianska webbplatsen drivs på en plattform som ger rika möjligheter).
  • Jag talar faktiskt inte heller om innehåll (för det ena språket förstår jag inte).

Nej, jag talar om nyfikenhet och mod. Nyfikenheten på de möjligheter som webben och människors användning av den ger oss i dag samt modet att prova dem.

Där Kulturdepartementet berättar om remisser bjuder Ministério da Cultura in människor att kommentera. Kulturdepartementet har fotografier från toppen av hierarkin, Ministério da Cultura visar (vågad tanke…) upp kultur. Där Sverige lyfter ”ansvarsområden” kör Brasilien taggar.

Va!? Vi vinner ju alla priser

Visst, Farfar och andra är jätteduktiga på reklamkampanjer. För Heineken och sådana globala aktörer. Men det är i vardagen det avgörs. Det är hur det egna landstinget eller det halvkända börsbolaget använder nätet som räknas. Det är den miljön som bildar utgångspunkt för den fortsatta utvecklingen.

Och där är skillnaden mellan Kulturdepartementet och Ministério da Cultura allt för talande.

Innovation? Öppenhet? Drivande? Sverige? Long gone.

När vi vet om vi halkat efter hinner vi inte ifatt

Självklart överdriver jag. Det är nästan oseriöst att dra de slutsatser jag drar av ett exempel (fast skulle inte jämförelsen Sony Ericsson vs. Nokia leda i samma riktning?). Vem vet, den som förstår portugisiska kanske kan berätta att Ministério da Cultura har värsta ”von-oben”-tilltalet.

Men den dag det blir alldeles uppenbart och vetenskapligt belagt att svensk webbutveckling halkat efter är det för sent att göra något åt det, misstänker jag.

8 kommentarer

  1. Hej,

    Eftersom jag talar portugisiska så kan jag säga att den brasilianska sajten utan tvekan känns mer ”gräsrot” och talar mer om kulturella händelser på olika platser medan den svenska känns väldigt torr och mycket ”myndighet”, långt ifrån det som verkligen händer kulturellt.

    Dock kan man väl kanske säga, till Sveriges försvar, att den svenska sajten inte totalt brakar samman när man ökar textstorleken mer än ett par steg. Ok, man får scrolla hysteriskt i sidled men det går att läsa allt i alla fall.

    Men, trots det så föredrar jag den brasilianska sidan utan tvekan, både för innehållet och för utseendet.

    Mvh,

    Kristofer Mencák

    Gilla

  2. Tack Kristofer! Intressant att höra att intrycket håller också om man granskar det faktiska innehållet.

    Sen är det kanske lite typiskt att den svenska webbplatsen är bäst utifrån tillgänglighetsaspekter och användbarhet. Allt självklart viktigt, men knappast poängen med att ha en webb.

    Gilla

  3. Kul att man lyckas göra så mycket i WordPress… Trodde det var lite väl begränsande för större grejer än bloggar.

    Gilla

  4. WordPress har potential. Att de länge (från början?) gjort skillnad mellan inlägg och sidor betyder att det i praktiken är ett light-CMS. Och i takt med att allt fler plugins dyker upp, navigeringen kan detaljstyras etc så blir det allt mindre light.

    Gilla

  5. Bra inlägg!

    Nu tror jag iofs det finns en inbyggd motsträvighet mot innovation och entreprenörskap i myndigheter och tyvärr långt in i den svenska folksjälen. Det går inte att sticka ut för det finns alltid någon som tar illa upp. Konsensuskulturen dödar nyskapandet. Se bara debatten kring nybyggande i Stockholm. Alla ska tycka en massa => inget blir byggt.

    Svenska städer påminner tyvärr mycket om kulturdepartementets hemsida: strikt, korrekt, effektivt, minoritetsanpassat men f-n så trist.

    Lycka till att ändra på det. En hemsida i taget.

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.