Jo, vi läser visst på nätet

Tyvärr. Användbarhetsgurun Jakob Nielsen drar orimliga slutsatser när han räknar fram att vi läser som mest 28 procent av en genomsnittlig webbsida. Han har missförstått hur vi använder webben.

Det är i sin senaste artikel som Nielsen påstår att

On the average Web page, users have time to read at most 28% of the words during an average visit; 20% is more likely.

Det är inte ofta jag känner för att parafrasera skönlitteraturens giganter. Men här kan jag inte låta bli: Webbsidor må vara skapade jämlika, men vissa är skapade mer jämlika än andra.

Problemet som leder till den felaktiga slutsatsen är att det handlar om genomsnitt. Det finns inga genomsnittliga webbsidor för den enskilde surfaren. Det finns en massa sidor — helst så få som möjligt — på väg mot målet. Och sen finns det målet. Den sida som just där och då berättar vad vi vill veta, som låter oss göra det vi vill göra.

Om vi läser fem procent av fyra sidor i vår strävan att hitta rätt, och sen väl framme läser 80 procent av informationen vi var ute efter har vi läst 20 procent i genomsnitt (förutsatt att sidorna är lika omfattande).

Men av det kan man inte dra slutsatsen att vi läser runt 20 procent av en genomsnittlig webbsida. Det är en förenkling som skulle få kvällstidningsjournalister att rodna.

Det finns forskning som visar precis min poäng. Vi är väldigt målmedvetna när vi surfar. Vi låter väldigt få saker störa oss (allra minst annonser). När vi hittar är vi å andra sidan högst villiga att läsa.

Lite mer om detta resonemang finns i artikeln The Myth of Short Attention Spans. Den undersökning de refererar till, Eyetrack 2007, visar att vi faktiskt läser mer på exempelvis en nyhetssajt än i papperstidningen om vi mäter på artikelnivå.

Så, Jakob. Du har lärt oss mycket om webbkommunikation. Men här har du fel. Vi läser visst på nätet — så lite som möjligt medan vi jagar och mer än vanligt när vi hittat vårt byte.

Facebook blir intranät med Microsoft?

Intressant tanke från Toby Ward: Förutom trafik- och annonspotentialen med Facebook är Microsoft på jakt efter plattformen för att vässa den i linje med behov hos företag och organisationer.

Efter misslyckandet med Yahoo-affären är Microsoft nu, kanske, intresserat av Facebook. Tanke #1 hos alla är att mjukvarujätten därmed vill utöka möjligheterna att sälja annonser.

Säkert är det en viktig, förmodligen avgörande, del. Men det är inte nödvändigtvis den enda del som väcker Microsofts intresse. Toby Ward:

The Facebook Platform is not a legitimate enterprise or intranet platform… yet. But it’s only a year old and continuing to evolve; don’t think for a second that Facebook’s management isn’t looking at your business and the revenue potential of becoming the host of collaborative employee applications – or the entire intranet. Microsoft knows it too, and wants a bigger slice of that multi-billion dollar pie.

Anställda föredrar öppna sociala nätverk

Undersökningar visar att företag som köpt lösningar för interna sociala nätverk — communities — har gjort en dålig investering. Anställda använder hellre de nätverk de redan är aktiva på.

Tyvärr framgår det inte vilka undersökningar det handlar om i IDGs artikel. Så trovärdigheten är låg men slutsatsen är inte orimlig. Vi har inte hur mycket engagemang och tid som helst, och sociala nätverk kräver bådadera.

Det är alltså logiskt att vi försöker samla våra kontakter på ett ställe.

Om detta stämmer generellt väcker det en intressant, strategisk frågeställning för stora organisationer. Satsa på eget eller försöka existera inom ramen för ett större nätverk?

Många svenska företag har redan (inofficiella) grupper för anställda på Facebook. Det börjar också dyka upp lösningar som WorkBook, vilken påstås erbjuda ett säkrare sätt att kommunicera företagsinternt på just Facebook.

Ny logo med öppen, social tävling

Jag har ju bytt namn på mitt företag och tänkte skaffa mig en ny logotyp. Och samtidigt ”walk the talk”. Så därför pågår nu en crowdsourcad tävling på nätet och resultatet imponerar.
Jag skulle uppskatta dina synpunkter.

Crowdsourcing betyder, något förenklat, publik outsourcing. I detta fall har jag startat en tävling på 99designs. Vem som helst får med utgångspunkt från min brief skicka in förslag. Jag kommer efter en veckas öppen tävling välja en vinnare och betala 500 dollar till denne.

Du kan se alla förslag (i skrivande stund 132 stycken!) eller ännu hellre de som jag tycker är allra bäst.

Vad tycker du? Vilken är din favorit?

Tävlingen pågår så det är lite för tidigt att utvärdera principen. Men jag är eld och lågor, kan jag säga.

  • Kvaliteten imponerar, även om det dyker upp amatörmässiga bidrag också.
  • Engagemanget imponerar. När jag är aktiv, kommer med respons och synpunkter, så leder det till omedelbara ändringar från de tävlande.
  • Bredden imponerar. Jag behöver inte välja en stil (=en designer) utan får ett smörgåsbord. Mina aktiviteter, framförallt betygssättningen, påverkar sedan kommande bidrag eftersom folk kikar på vad jag gillar och försöker hitta rätt för att vinna.
  • Priset imponerar. En punkt som inte ska underskattas. 500 dollar är ett väldigt lågt pris för ny logotyp. Då har jag ändå lagt mig relativt högt för att få många bidrag (100 dollar är minimum).

Sen gillar jag också, på ett mer moraliskt plan, att ”alla” har chansen. Kvalitet och talang är egentligen det enda som räknas (även om sajten har en historia och man exempelvis kan följa upp vilka av de deltagande som vunnit förr).

Mät det som räknas på din webb

Traditionell webbstatistik är många gånger meningslös. 10 sidvisningar är inte bättre än 5. Inte alltid och inte i princip. Min kollega Gerry McGovern tipsar om ett enkelt, betydligt viktigare sätt att mäta webb.

Jag har varit inne på webbstatistikens brister förr och Gerry fyller på.

However, many websites have an even deeper problem; they are obsessed with volume. You’d be surprised how many web managers measure their success by how many pages were looked at, and/or how many people visited the site.

Gerrys och även mitt råd är enkelt. Skala ned. Skala av. Mät det som betyder något.

We need to radically simplify how we measure the success of our websites. Here’s how:
Identify the top three tasks of your website
Give these tasks to your customers and measure whether or not they are able to complete them.

If you’re a university, a top task should be to find a course. Observe potential students as they try to find a course on your website. If you’re a health website, finding out the symptoms for a particular disease is probably a top task. How easy is it to do that? If you’re running an intranet, finding other people is unquestionably a top task. How easy is it to do that?